Monumental makt

Världens kanske mest välkända symbol för demokrati är nog Capitolium. Det är där den amerikanska kongressen huserar. Kongressen är den lagstiftande grenen av makten i USA. De två andra grenarna är den exekutiva, dvs presidenten, och den juridiska, dvs högsta domstolen. Det är ett komplex samspel mellan dessa tre grenar, där alla har specifika roller, som styr USA. 

Kongressen består i sin tur av två delar; senaten och representanthuset. Även de har olika roller i kongressens arbete. Medlemmarna av representanthuset och senaten är faktiskt de enda av de styrande i USA som väljs direkt av folket. Presidenten väljs ju indirekt via elektorsröster och domarna i högsta domstolen nomineras av presidenten (dessutom sitter de på livstid).

Ett besök i Capitolium känns nästan som ett måste när man är i Washington, men ärligt talat är det av begränsat intresse. Om man inte är väldigt intresserad av det politiska systemet i USA då alltså. Det är inte jag. En annan anledning att besöka Capitolium skulle vara ett brinnande intresse för arkitektur, men i så fall har man otur just. Om man inte går igång på byggnadsställningar...

Kring The Mall ligger ett till synes oräknelig antal monument och minnesmärken. Det ena mer storslaget än det andra. Idag tog vi en lång promenad runt The Mall och tittade på en hel del av dem. Det största monumentet är nog Abraham Lincoln Monument, ett stort hus i grekisk stil där en gigantiskt version av gamle Abraham sitter i sin stol och tittar ut över sin stad. 

Med tanke på USA:s krigiska historia känns det helt naturligt med monument över krig. De tre mest kända har helt olika karaktär. Monumentet över Andra Världskriget är en stor fontän.

Monumentet från koreakriget är bland annat ett antal statyer föreställande en trupp på väg genom terräng. 

Och Vietnammonumentet är en stilren och vördnadsfull granitvägg med alla namnen på avlidna ingraverade. 

Till sist masade vi oss hela vägen runt Vita Huset för att få oss en titt norrifrån, från Lafayette Park. 

Denna utsikt får duga tills vi kommer hem till vårt eget vita hus. Fast detta är lite större...