Så lätt ger vi oss inte

Igår regnade vår delfintur ju inne. Och åskade och blåste inne, om vi ska vara lite mer specifika. Men skam den som ger sig! Idag begav vi oss till havs (nåja), men ifrån Hilton Heads istället för Savannah. Hilton Heads ligger cirka en timme norr om Savannah och är en av de så kallade Coastal Islands. Det är ett gäng vackra öar mellan Charleston och Savannah omgivna av våtmark. Naturen här är känd för sitt rika djurliv med alligatorer, sköldpaddor och örnar i spetsen.

Under turen höll vi oss i den vik Altanten karvat i Hilton Heads, och som nästan delar ön i två delar. Det var mitt i delfinsäsongen med perfekt väder, sol, blå himmel och lite svalkande vind när vi sakta styrde ut mot havet. Det var en väldigt vackert och rofylld omgivning. Det var bara ett litet problem. Där var inga delfiner. Nja, nu ljög jag lite. Vi såg två, tre stycken, men oftast på ganska långt avstånd och de var inte vid ytan speciellt länge. Delfiner kan hålla andan upp emot tio minuter om de vill och dyka upp nån helt annanstans, så det gäller att vara på hugget. Istället tittade vi mest på de helt sanslösa villorna som låg längs med vattnet. Och de tillhörande och lika sanslösa båtarna.

Men så, när vi precis skulle vända tillbaka till hamnen, fick Matilda syn på ett par ryggfenor ett par hundra meter bort. Kapten girade och strax dök de två flasknosdelfinerna upp alldeles intill båten.

Delfinerna gjorde oss sällskap en stund innan vi vände tillbaka till hamnen. Det var en trevlig tur, men man lugnt säga att de där två sista delfinerna räddade oss från ett nytt delfinfiasko.