Redbirds spelar i Minor Baseboll League, snäppet under de stora grabbarna i MBL. De är dessutom nån typ av farmarlag till Saint Louis Cardinals. Men för oss spelade det ingen större roll och det verkade det inte heller göra för de andra cirka 8500 på läktaren.
Jag har halvhyfsad koll på reglerna och kunde följa med någotsånär, medan barnen inte fattade nåt. Åtminstone inte i början, men efterhand fick de lite grepp på det. Det förvånar mig lite att baseboll är så omåttligt populärt hos amerikanerna som annars är kända för att vilja ha action hela tiden. För action är det faktiskt ganska lite av. Mest händer det i princip ingenting. Men när det väl händer så händer det å andra sidan snabbt. Det fanns en klocka som jag tror mätte effektiv speltid. När matchen var slut stannade den på drygt tio minuter och då hade min klocka hunnit gå mer än tre timmar...
Det var nästan lika intressant att titta på de andra åskådarna som på matchen. Där fanns allt från spädbarn till gammelmormor. Inte en hejaramsa hördes, men ett konstant sorlande från samtal som nog sällan handlade om matchen. Det kändes mer som en social tillställning än en elitidrottsmatch. Afterwork på en idrottsarena helt enkelt. Mat, öl och läsk bars i en strid ström mellan bänkraderna.
Eftersom det är så mycket uppehåll i matcherna är det tur (eller så är det just därför) att amerikanerna är så duktiga på att göra show av allt. Det var frågesport, salsadans, hela havet stormar, hyllande av krigsveteraner, två frierier (!) och mycket mer.
På det hela taget var det en mycket trevlig upplevelse, men jag tror knappast att jag kommer bli något inbitet basebollfan. Matchen? Redbirds fick pisk med 3-2.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar