Country Music Hall of Fame

Att gå in genom dörrarna till Nashvilles stora dragplåster Country Music Hall of Fame & Museum var för mig som att gå in i en i princip helt okänd värld. Visst dök det upp en del bekanta namn som Hank Williams, Dolly Parton, Johnny Cash med flera. Men de allra flesta var för mig helt okända, trots att det är artister som sålt miljoner och åter miljoner skivor. Ta Luke Bryan som exempel. Han är tydligen en megastjärna, så stor att han har en helt egen utställning i museet. Hans utställning var större än Bob Dylans och Johnny Cash. Tillsammans. Och ändå hade jag aldrig hört talas om honom tidigare. Vet inte om det säger mest om musikgenren country eller om mig...

För att vara ett världsberömt musikmuseum så innehöll museet förvånansvärt lite... musik. Speciellt för oss som inte känner till musiken så väl så är det mycket mer intressant att höra dessa artisters musik än att titta på deras gamla gitarrer eller boots. 

En annan sak som slog mig var bredden på den musik som, om man vill, kan täckas av begreppet country. Allt från Bod Dylans folkvisor till Taylor Swifts tonårspop, till den religösa musik som många spelar, till det jag tänker på när jag hör ordet country; nämligen Dolly Parton och Kenny Rogers. 

När jag vandrade genom museet fick jag en tydlig känsla av att om detta varit Sverige hade artisterna hetat ThorLeifs, Sten & Stanley, Arvingarna och så vidare. Jag tror knappast att vi svenskar är så stolta över våra musiktraditioner som man är här borta. Å andra sidan är vi inte till närmelsevis så patriotiska heller.

Museet ligger downtown Nashville och för att vara en större amerikansk stad så känns downtown här ovanligt kompakt, levande och vackert. Nya byggnader är blandade med äldre upprustade eller hyfsat välunderhållna hus. 

Med andra ord; jag kan mycket väl tänka mig ett nytt besök i Nashville, men mig för mig räcker det med en gång på Country Music Hall of Fame & Museum.