söndag 26 juli 2015

Nån ska vara först

Som ni säkert minns var Monticello Thomas Jeffersons plantage och hem. En annan gammal och om möjligt ännu viktigare gubbe byggde och bodde i en plantage i Mount Vernon, på en höjd med utsikt över Potomacfloden i det som idag är Washingtons södra utkanter. Mannen som bodde där lånade också sitt namn till en delstat och, framförallt, till USA:s huvudstad. Nämligen George Washington.


Washington föddes inte till hög militär eller statsman, han jobbade sig upp. Han började sin militära karriär tidigt och genom sina insatser i krig mot fransmän och indianer steg han snabbt i graderna. Och ganska tidigt påbörjade också en politisk karriär i Virginia. När de revolutionära styrkorna samlades 1775 behövdes en stark befälhavare och den blivande nationen bad Washington att axla rollen. Vilket han gjorde med bravur. 

Åren efter undertecknandet av självständighetsförklaringen 1776 var präglade av krig (engelsmännen tyckte ju inte att USA:s självständighet var den bästa av idéer) och i politisk turbulens. Dessutom var den centraliserade makten svag. Flera officerare talade till och med om en militärkupp och att göra Washington till Kung. På det örat vill han inte alls höra. Efter krigets slut avsade han sig istället alla statlig uppdrag och 1783 drog sig tillbaka till sitt Mount Vernon.

Jag blir ärligt talat inte riktigt klok på hur landet styrdes under denna period och är inte helt säker på att de som var med heller förstod. Hur som helst lyckades man i och med New Hampshires ratificerande få till en gällande konstitution. Då behövdes en president. Washington valdes enhälligt 1789. Motvillig accepterade han. Det har bara hänt ytterligare en gång i USA:s historia att en president valt enhälligt, nämligen när Washington valdes om för en andra period. Trots idogt övertalande drog sig Washington tillbaka 1797 och satte därmed standarden att USA:s presidenter sitter bara två perioder. Endast två år senare dog han i sitt hem. Troligen av en svår halsinfektionen och grav felbehandling.


Under vårt besök i Mount Vernon idag blev de tecken jag såg i Monticello ännu tydligare. Husen och museerna handlar nämligen mer om själva husen än något annat. Det tycker jag är synd. Jag är nämligen tämligen ointresserad av hur dessa gamla gubbars sängar, stolar, kandelabrar och tapeter såg ut. Istället är jag nyfiken på vad herrarna gjorde, hur de påverkade människors liv, hur de förändrade historien, hur deras gärning har fått konsekvenser för hur USA och världen ser ut idag. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar