Summering i siffror

Jaha, allting har ett slut. Så även vår roadtrip, nu är vi hemma igen och därmed har vår roadtrip nått sitt slut. Jag tänkte försöka mig på att göra en summering av vår roadtrip i form av siffror

715 mil med bil

När vi summerar sträckan som vår pålitliga stålkamrat fraktat oss och all vår packning når vi hela 715 mil. Det är mycket och faktiskt lite mer än vi räknat med. Det är de där ”små” dagsturerna när vi väl är på ett ställe som summeras till fler mil än man tror. Till exempel gav våra tre turer till Abisko från Kiruna 60 mil extra under huven. 

20 landskap 

Eftersom vi körde längs ostkusten norrut och i inlandet och längs västkusten söderut missade vi alltså bara fem landskap. De vi missade är de centralt belägna Närke och Västmanland, de sydöstliga Blekinge och Öland samt Östergötland som vi fuskade oss förbi genom att ta färjan från Visby till Nynäshamn. Men alla dess fem landskap har vi faktiskt besök under det senaste året, så sedan förra sommaren har vi alltså besökt samtliga svenska landskap. Ganska coolt!

277 kilometer vandring

Naturupplevelser har varit i fokus under resan, vilket vi visste och planerade för på förhand. Dels för att den förbannade pandemin tvingat en hel del att hålla stängt (såsom LKAB:s gruvturer och Vasaloppsmuséet) och dels för att vi verkligen ville få uppleva Sveriges mångskiftande natur. Vi har fått uppleva mäktiga vyer, snöklädda fjäll, dånande forsar, vackra skärgårdar, porlande fjällbäckar, fantasieggande klippformationer, resliga raukar, djupa skogar, höga vattenfall och mycket mer. Nästan allt detta till fots och den totala vandringssträckan blir alltså samma som avståndet mellan Lund och Jönköping. Här ett par exempel från två landsändar; Gotland och Abisko:

6 världsarv

Det var inget vi planerade inför resan, utan det slog mig häromdagen när vi besökte Tanums hällristningsområde att vi faktiskt besök 40% av Sveriges 15 världsarv under resan. Utöver Tanum är de vi besökt Hansastaden Visby, Falu koppargruva, Gammelstad kyrkby i Luleå, Höga kusten och Laponia. Upplevelserna av dem är väldigt svåra att jämföra då de är mycket olika till sin karaktär. Men det är kanske det som är själva poängen, annars hade de ju inte blivit världsarv.

4 nationalparker

Trots att naturen varit i fokus under resan har vi ”bara” hunnit med fyra av Sveriges 30 nationalparker under resan. Dom är Abisko, Hamra, Skuleskogen och Kosterhavet. De var alla väldigt fina, men speciellt sticker ju Abisko och Skuleberget ut. 

Vad var då bäst under resan? Ja, det beror nog på vem man fråga. Jag tycker att Slåttdalsskrevan och Abisko hamnar högst på listan och jag får medhåll från min bättre hälft. Så här är ett par bilder på dem:

Men nu är resan alltså slut för denna gången. Den stora frågan är nu vad som blir nästa äventyr?

Bohus-Malmön

Resans sista vandring gjorde vi idag. Det var Bohus-Malmön, en ö söder om Smögen och Kungshamn, som fick äran att stå för finalen. Och vilken final det blev! Inget ont om de andra vandringarna vi gjort i Bohuslän (Ramsvikslandet, Kosteröarna och Fjällbacka), men mer Bohuslän än vad vi fick uppleva på Bohus-Malmön blir det knappast. Det var gamla båtar uppdragna på klipporna, klippor i solsken, vindpinade och rödmålade gamla fiskebodar, fina villor på klippkanterna, segelbåtar både i hamnen och med fulla segel utanför klipporna. Och så vidare, och så vidare.

Ännu flera klippor

Sverige har 15 världsarv på UNESCOS världsarvslista. På vår resa har vi besökt sex av dem och igår var det dags för det sjätte och sista, hällristningsområdet i Tanum. Området innehåller cirka 615 platser med hällristningar utspridda på 41 kvadratkilometer. Men de flesta finns runt några specifika platser och börjar man på Vitlycke museum har man kommit långt. Där finns nämligen Skandinaviens mest kända hällristning; Vitlyckehällen. 

Hällristningarna gjordes på bronsåldern, dvs för runt 3000 år sedan. Man vet inte så mycket om hällristningarna såsom vem som gjorde dem, varför de gjordes och liknande. I Vitlycke finns också vad som troligen är världen mest avbildade hällristning, den finns nämligen på våra femtiolappar.

En dryg halvtimme med båt från Strömstad ligger Kosteröarna, som också inkluderar en av Sveriges 30 nationalparker. Vi lyckades träffa de senaste veckornas bästa väder med ett besök på öarna. Vi spenderade mest tid på Nord-Koster vars natur kändes mest spännande med sin karghet. Insprängt mellan klipporna hittade man små vackra stränder. Och vyerna går inte av för hackor.

Klippor och åter klippor

Bohuslän och Tanum är vårt sista stopp på vår Sverige-roadtrip. Vi bor i en liten mysig stuga i Sannäs (inte Saxnäs som vi också haft ett stopp i, fast i Lappland) några kilometer utanför Tanumshede mot Grebbestad till. Stugan ligger alldeles för sig själv och närmsta grannar är några får. Havsutsikt från uteplats, kök och badrum klagar vi inte heller på. 

Fjällbacka blev vårt första utflyktsmål och visst är det en vacker liten by där den klänger sig fast på klipporna för att inte ramla ner i havet. De har dessutom ordnat det så vist att de har gjorde en välmarkerad led, Vettebergsleden, genom staden och upp på Vetteberget. På så sätt får man enkelt se det mesta och det bästa av Fjällbacka inklusive finfin utsikt från toppen av berget.

Leden gick naturligtvis via Fjällbackas stora sevärdhet; Kungsklyftan. Klyftan är runt 200 meter lång och nån istid har sett till att några riktiga bumlingar till stenar sitter fastkilade som ”tak” i klyftan. Den är också känd från Ronja Rövardotter där den i filmen vikarierar som Vargklämman, dvs sprickan i berget som delar Mattisborgen sedan natten då Ronja föddes. Coolt!

Idag var det dags för lite ordentligt vandring igen. Det blev det en trevlig tur i typisk bohuslänsk natur på Ramvikslandet. Klippor och åter klippor. Och vackert var det. 

Ett par kilometer in i vandringen möter vi ett sällskap. Först tänker jag att barnet i sällskapet är lik en kompis till Algot, för att strax därefter inse att det är han och hans familj. Vad är oddsen för det?

Efter vandringen fortsatte vi till Smögen för en välförtjänt glass. Smögen ligger onekligen väldigt vackert och är vackert. Men det är inte riktigt vår grej att flanera bland hundratals andra turister, bland krimskramsbutiker.