Graceland är idag ett välbesökt museum som inkluderar en rundtur på bottenvåningen av huset (ovanvåningen var Elvis privata domäner och de visas inte pga att de vill respektera hans privatliv), diverse utställningar i andra hus på egendomen, ett museum med några av alla hans bilar, hans flygplan och en hel del annat.
Bostadshuset ligger upp för en kulle och utifrån ser det inte så anmärkningsvärt ut. Det är givetvis ganska stort, men inte alls palatsliknande eller vräkigt. Snarare förvånansvärt stilfullt. Invändigt är det 70-talet gone bananas. Det är heltäckningsmattor i grönt, mörka möbler, halvtaskigt belysning. Som i barndomens fotoalbum för alla oss 70-talister, men gånger tio.
I andra byggnader ställs guldskivor, affischer och scenkläder i massor ut. Filmer rullar och självklart spelas hans musik överallt. Museet målar en varm bild av människan Elvis. Generös, omtänksam och humoristisk. Han var säkert allt detta, men det klingar lite falskt när hans död knappt behandlas alls. Bortsett från hans grav då förstås. Hans slutliga vila ligger i en minneslund intill huset där hans grav kantas av hans föräldrars och farmors gravar samt en minnesplatta över hans dödfödde tvillingbror.
Oavsett hur Elvis liv slutade är och förblir han en av musikhistoriens allra största och han förändrade musiken för alltid. Och trots att jag inte räknar mig till Elvis fans känns det ganska stort att ha varit där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar