Jul. Klä granen. Sill. Julskinka. Kål. Tomtar. Barn till bristningsgränsen fulla av förväntningar. Julklappar med eller utan rim. Sällskapsspel. Mer sill och mer julskinka. Och JordenResaRunt-planerande. Massor av planerande.

I mellandagarna har vår fokus varit på detaljerna av vår resa runt i Sydostasien. En kväll när barnen gått och lagt sig satt vi med var sin dator, en iPad, två smartphones, två reseguider från Lonely Planet och ett antal gamla nummer av Vagabond. Antingen är vi nördar eller inte riktigt friska. Jag hoppas på det förstnämnda…

Mitt i vårt detaljplanerande av boende och buss- båt- och flygresor mellan olika platser i Asien började vi fundera:

• Har vi lagt in för många stopp? Är det inte bättre att välja ut färre ställen och stanna där längre tid? Kommer vi kanske att känna oss stressade genom att ”flänga” från ställe till ställe?
• Det är svårt att hitta prisvärda boenden på de mest exploaterade platserna. Varför har vi lagt in ett antal av de mest exploaterade platserna i vår planering när det egentligen inte är det vi vill uppleva? Dessutom tvingas vi betala det dubbla priset för vettigt boende där.
• När vi läser in oss i detalj känns Malaysia plötsligt inte lika lockande. Det känns för storskaligt och mindre genuint. Varför ska vi spendera så mycket tid där då?

Många frågor. Och eftersom det är vår resa och den ska ge oss det vi vill ha så ändrade vi oss helt enkelt. Vi plockade bort några av de mest exploaterade platserna från planeringen helt och la till någon annan mindre exploaterad ö istället. Så vi:

• Strök Khao Lak – vi har varit där förr och även om det var bra finns det andra ställen att upptäcka. Dessutom är det med thailändska mått väldigt dyrt att hitta vettigt boende där.
• Strök Bali – Extremt exploaterat och dessutom slipper vi en flygresa. Tja, eller två för vi ska därifrån också.
• Strök Penang eller Pulau Pangkor – en av dem ryker, men vi vet inte vilken ännu.
• Kraftigt minskad tid på Langkawi. Vi har Langkawi kvar mest för att vi passerar där förbi när vi kommer från Koh Lipe i Thailand.
• Istället la vi till extra tid på de små öarna Koh Phayam och Koh Lipe i Thailand. Och dessutom lika lång tid på en annan oexploaterad ö som heter Koh Jum. Dessutom kommer vi svänga inom Koh Lanta som visserligen är exploaterad så att det räcker och blir över, men barnen ska få bada i pool någon gång…

Vi har dessutom lyckats boka boende i diverse bungalows på de små bortglömda öarna i Thailand, så Thailandsdelen av resan är i den närmaste helt färdidplanerad.



I denna bungalow på Koh Phayam kommer vi bo under två veckor.

 Stranden på farstukvisten på Koh Phayam

 

Och så här ser ”vår” strand på Koh Lipe ut.

 

 

Även på Koh Lipe kommer vi bo ett par veckor i en Bungalow.

I och med våra förändringar i reseplanen kommer vi tillbringa mer tid i Thailand på bekostnad av tid i Malaysia. En konsekvens av detta är att vi måste ansöka om turistvisum till Thailand eftersom vi kommer vara där mer ab 30 dagar. Som tur är ligger närmsta ambassad inte så långt borta…

Reseplanering

är vad vi ägnar julledigheten åt.

Ett litet tips

Pengar. Är bra att ha när man ska resa och är de dessutom i lämplig valuta är det ännu bättre. Våra svenska pesetas duger inte till så mycket utanför Sveriges gränser. Det har funnits och finns väl till viss del fortfarande olika skolor för hur man ska hantera pengafrågan när man reser. Numera är det ju plastkort i olika former och fabrikat som gäller för de allra flesta. Väljer man någon av de stora (typ VISA eller Mastercard) så klarar man sig nästan överallt. Det är smidigt och relativt säkert om man använder sig av en gnutta sunt förnuft.

Men. Det finns ett litet men. De seriösa företagen bakom dessa plastkort har mer eller mindre effektiva säkerhetssystem. Dessa system är designade för att upptäcka om någon lömsk typ stjäl eller på annat sätt kommer åt ens kortuppgifter (dessvärre lyckas systemen inte alltid). Systemen analyserar hur kortet används och används det på ett konstigt eller annorlunda sätt, så spärras det helt sonika. Dessa konstiga eller annorlunda sätt skulle kunna vara att kortet används till onormala summor, på ”konstiga” geografiska ställen eller liknande. När man reser är man ju ofta på ”konstiga” ställen och, dessvärre, spenderar man ju ibland onormala summor. Alltså finns det en risk att kortet spärras trots att allt är OK. Denna risk finns ju alltid, men extra trist är det om man är någonstans långt borta utan ett reservkort eller andra tillgångar. Det är ju inte heller helt lätt att få ett nytt kort skickat till sig i till exempel Kambodja eller vilket det ”konstiga” stället nu kan vara. Ett sätt att minska risken att få sitt kort felaktigt spärrat är ju att helt enkelt ringa upp kundtjänsten till kortet i fråga och meddela dem ens ungefärliga reseplaner.

Förhoppningsvis undviker man på så sätt en otrevlig överraskning.

Körkortsformalia

Vi ska ju hyra och köra både husbil och vanlig bil i USA. Ganska långt och länge dessutom. Är det då bara att dyka upp glad i hågen hos uthyraren och sedan glida iväg ut på äventyr. Tja, i teorin är det nog så. Men inte riktigt ändå om man ska ta hänsyn till verkligheten. Och verkligheten har ju en tendens att göra sig påmind då och då. Så hur är då verkligheten? Ja, till att börja med vill ju uthyraren vara säker på att du faktiskt får lov att köra fordonet i fråga. Enkelt, det står ju på körkortet! Men då får man hoppas att uthyraren begriper sig på ett svensk körkort. Kanske inte helt troligt, då svenska körkort nog inte dyker upp varje vecka i den amerikanske mellanvästern. Samma sak om man skulle ha oturen att bli stoppad av en amerikansk vägpolis. Man behöver egentligen bara svenskt körkort för att få köra i USA, men polismannen har å andra sidan ingen skyldighet över huvudtaget att kunna tolka ett svenskt körkort. Som upplagt för problem alltså.

Lösningen på dessa problem stavas Internationellt Körkort och det är något som starkt rekommenderas om man ska ut på de amerikanska vägarna. Ett internationellt körkort kan man skaffa på flera ställen, bland annat via motormännen. Utöver det uppenbara att man måste ha ett svenskt körkort behövs ett nytaget foto och en ifylld blankett. Några veckor och en dryg hundralapp senare ska det internationella körkortet ramla ner i brevlådan.

Så i veckan skred vi till verket. Blanketter skrevs ut och fylldes i, körkort scannades och kopiorna vidimerades, foton togs i ett litet bås i mataffären. En av oss blev sitt vanliga vackra jag medan den andra bara var en blåtira och en namnskylt ifrån att mest likna ett förbrytarfoto från Sing Sing. Ni får själva lista ut vem som är vem…

Det kanske ska nämnas att min bättre hälft inte hade en susning om att hennes kört slutade gälla strax efter vi kommit till USA. Då hade inga internationella körkort i värden hjälpt. Men det upptäckte vi (jag alltså) i tid.

I USA är ju allt stort, så även husbilarna. Får man då köra dem med ett vanligt B-körkort? Ja, som vanligt är svaret att det beror på. Det beror, precis som i Sverige, på hur tungt fordonet är. Som jag förstår det är den magiska gränsen även i USA 3,5 ton. Under den vikten är det OK. Detta vet ju alla husbilstillverkare om och de ser därför om möjligt till att vikten hamnar under 3,5 ton. Jag har inte fått fram den exakta vikten på ”vår” husbil, men generellt ligger vikten på 28 fots husbilar under den magiska gränsen, så det ska vara OK för vår del. Dessutom verkar det som om hela resonemanget ovan gäller i USA om körkortet är utfärdat efter 1996-07-01. Vår körkort är utfärdade innan dess (ja, så gamla är vi), så det ska vara dubbelt OK för vår del.

Så nu är det bara att glida iväg glad i hågen…

Spikad rutt i Sydostasien

Då var även rutten i Sydostasien bestämd. Eller tja, så bestämd den nu blir innan vi är på plats. Vi kanske borde kalla det viljeinriktning eller nåt sånt luddigt istället, eftersom det med all säkerhet kommer att ske några spontana förändringar där och då. Hur som helst, så här ser planen ut (eftersom vi är arbetsskadade finns planen givetvis även i andra mer managementanpassade format, men de versionerna ska vi bespara er):

 

Phuket (0,5 v) – För att låta oss hantera tidsomställningen och för vila ut efter en ganska tuff flight från Köpenhamn via London och Hong Kong. Lite bad ska vi nog också hinna med…

 

Khao Lak (1,5 v) – Sol, hav, sandstränder, mat. Uppleva Thailand helt enkelt.

 

Koh Phayam (1,5 v) – Samma som Khao Lak, men betydligt ödsligare.

 

Phuket igen (0,5 v) – Mest för att vi inte fixar hela resan från Koh Phayam till Kuala Lumpur i ett svep.

 

Kuala Lumpur (0,5 v) – Storstadssightseeing som ett avbrott om vi skulle ha tröttnat på det goda livet på Thailands stränder. Inte så troligt, men ändå…

 

Pangkor Laut (1 v) – För att undersöka om de malaysiska stränderna är lika bra som de thailändska.

 

Penang (1 v) – Försatta jämförelser med thailändskt strandhäng. Det är ett tufft jobb, men nån måste göra det.

 

Langkawi (1,5 v) – Avkoppling i den malaysiska övärlden.

 

Koh Lipe (1 v) – För att påminna oss om hur det thailändska ö-livet egentligen är. Och för att se om detta verkligen är en av de få kvarvarande paradisöarna i Thailand.

 

Langkawi (0,5 v) – Igen. Återigen för att vi inte fixar hela vägen till nästa resmål i ett svep.

 

Bali (1 v) – Lite fel säsong att åka till Bali egentligen, men ett vecka kan det vara värt. Det blir kanske inte så mycket strandhäng, utan lite andra aktiviteter såsom spa och tempelbesök. Kanske ett besök till den betydligt mindre exploaterade grannön Lombok?

 

Angkor Wat (0,5 v) – Utforska de magnifika tempel som länge låg glömda i djungeln. Lär sätta fart på barnens fantasi (som om det behövdes…).

 

Natrang (1 v) – Egentligen ska vi till någon lite mindre exploaterad ort/ö i Vietnam, men vi har inte helt bestämt oss för vilken. Men den lär ligga i närheten av Natrang. Här ska vi undersöka hur det vietnamesiska strandhänget står sig i konkurrensen.

 

Hue (1v) – Blanda strandhäng med kulturella upplevelser och kanske lära oss en del om Vietnamkrigen.

 

Hong Kong (0,5 v) – Storstadssightseeing.

 

När vi kommit så långt får vi allt vara nöjda med Sydostasien för denna gång, då vi har en flight över Stilla Havet som väntar på oss. Å andra sidan har vi då spenderat 3 månader där, så chanserna för att vi ska vara redo för helt andra typer av upplevelser i Nordamerika är nog rätt goda.

Visa vägen till visum

När man visar upp sitt svenska pass så brukar man ha vissa fördelar hos andra nationers myndighet, till exempel i kontakt med tull och gränspoliser. Dels är det nog en från deras sida omedveten avslappning: ”Aha, en svensk. De är ju kända som neutrala, fredsivrande, diplomatiska och konsensussökande” (eller allmänt mesiga, om man är på ett mer cyniskt humör). Och dels handlar det om att Sverige har avtal med ett stort antal länder som förenklar gränspassagerna högst väsentligt. Dessa avtal gör bland annat att man som svensk medborgare ofta får vistas i länder som turist under kortare perioder utan visum. Eller åtminstone att man relativt enkelt får ett turistvisum när man väl kommer till landet i fråga. Detta tänkte vi utnyttja, speciellt när vi är i Sydostasien. För på så sätt slipper vi fylla i mängder av mer eller mindre obegripliga blanketter som sedan ska skickas in tillsammans med passen till diverse ambassader i Stockholm eller andra ställen runt om i Nordeuropa. Eller ännu värre; ta en semesterdag och packa iväg hela familjen för att besöka en ambassad och på plats ansöka om visum. Nackdelen med att inte fixa visum i förväg är risken att gränspassagerna kan ta lite längre tid.

Om man nu ska utnyttja de avtal som Sverige har med andra länder angående visumkrav, så får man ju vackert sätta sig in i vad de avtalen egentligen säger. Dessvärre verkar det inte finna två avtal som är lika, utan det är lite olika regler för olika länder. Vad som gäller för respektive land hittar man lättast och säkrast genom att besöka hemsidan till landets ambassad i Sverige eller till landets utrikesdepartement om de inte har någon ambassad i Sverige. Så låt oss ta en titt på visumreglerna längs vår planerade rutt:

Thailand

Svenska medborgare får vistas i Thailand i 30 dagar utan visum under förutsättning att man kommer till Thailand via flyg och kan bevisa att man kommer att lämna Thailand inom de 30 dagarna (t.ex med en bokad flygbiljett tillbaka till Sverige eller till ett tredje land). Ankommer man istället till Thailändska gränsen från något av dess grannländer via land eller sjö får man endast 15 dagars visumfrihet. Stannar man längre tid än de 30 respektive 15 dagarna får man böta 500 Baht per dag och person. 

Malaysia

Turistvisum för tre månader ges normalt till svenska medborgare vid ankomsten till gränsen under förutsättning att man har ett pass som är giltigt längre än sex månader från inresedatumet.

Indonesien

Turistvisum för max 30 dagar ges till svenska medborgare vid ankomsten till gränsen om man kan uppvisa giltigt pass, biljett för returresan (eller biljett till tredje land) och kontanter för visumavgiften (USD 30).  

Vietnam

Svenska medborgare är befriade från visum upp till 15 dagar under förutsättning att man har giltigt pass och bokad biljett ut från Vietnam inom de 15 dagarna.  

Kambodja

Som svensk medborgare måste du ha kambodjanskt visum för att få resa in i Kambodja. Vid inresa går det att få visum till Kambodja vid flygplatsen i Phnom Penh & flygplatsen i Siam Rep. För att kunna ansöka om visum på plats behöver man två passfoton och 20 USD för betalning. Visumet gäller i 30 dagar. Kambodja har ingen ambassad i Sverige, istället får man vända sig till ambassaden i London.

Hong Kong

Som svensk medborgare behöver man inte ha visum vid resa till Hongkong och man får stanna där i 90 dagar som turist.

Kanada

Svenska medborgare behöver inte ha visum till Kanada. Det räcker att man har ett pass som är giltigt minst en dag längre än den avsedda vistelsen samt kan visa upp en returbiljett. Man får stanna i sex månader utan att behöva skaffa visum.

USA

Alla som reser till USA måste ha antingen inresetillstånd eller visum. Som svensk medborgare behöver man inte visum för att besöka USA som turist, däremot behöver man alltid söka inresetillstånd (ESTA) innan inresan. Inresetillståndet ESTA görs genom att fylla i ett webbformulär och betala ansökningsavgiften. För att få resa utan visum måste man alltså vara svensk medborgare och ha svenskt pass, planerat att stanna max 90 dagar och ha ett godkänt elektroniskt inresetillstånd.

Alla dessa regler måste man ju förhålla sig till hur tråkiga de än är. Det är till exempel därför vi stannar 89 dagar i USA. Dessa regler kommer också att styra delar av vår planering för Sydostasien. Som att vi väljer att åka från Thailand till Malaysia och via Langkawi tillbaka till Thailand (Koh Lipe) för att på så sätt får 30 plus 15 dagar maximalt i Thailand. Eller i vilken ordning vi besöker Angkor Wat i Kambodja i förhållande till när vi är i Vietnam, innan, efter eller under tiden vi är i Vietnam.