Meeting with Jack

Lynchburg, Tennessee. En håla med 391 invånare nere vid gränsen till Alabama. Varför i hela friden åkte vi dit? Jo, vi hade nämligen bestämt möte med Jack.

Mr Jack Daniels alltså. Det var här han som fjortonåring började göra sin berömda whiskey och det är här den fortfarande görs. Varenda droppe av den. Eller whiskey, förresten. Drycken är inte helt enkel att kategorisera, eller som de säger i Lynchburg:

"It's not scotch. It's not bourbon. It's Jack"

Egentligen uppfyller Jack Daniels alla kriterier från ingredienser (majs, korn & råg) till lagring (ekfat) för att kallas en bourbon. Men det vill Jacks kompisar inte höra talas om, utan istället säger de Tennessee Whiskey. Anledning till motviljan gentemot namnet bourbon är att de använder sig av ytterligare ett tillverkningssteg. Nämligen det de kallar för "mellowing". Det är en form av filtreringen genom en tre meter djup bädd av lönnkol. Det tar två dagar. De är väldigt noga med allt som påverkar smaken av slutprodukten, så därför tillverkar de kolen själva.

Dessutom tillverkar de sina ekfat själva och använder dem bara en gång. Det är de enligt egen utsago ensamma i världen om. Jack Daniels Old No. 7 lagras mellan fyra och sju år, det är smak, doft och färg som avgör.

Vi gick en guidad tur genom fabriken och fick se de flesta stegen i produktionen. Turen var väldigt intressant men guiden var inte helt lätt att förstå. Bred sydstatsdialekt, snabbt och sluddrigt. Att det var i bullrig miljö gjorde det inte lättare. Men den största besvikelsen för oss var dock att provsmakning inte ingick. Eller, åtminstone största besvikelsen för mig.