Från väst till öst, från Stilla Havet till Atlanten

Vi har nått östkusten. Vi är vid havet igen, efter att ha lämnat havet bakom oss i Vancouver för drygt två månader sedan  Från Stilla Havet till Atlanten alltså. Och vi är också på den sydligaste hållpunkten på vår resan tvärs över Nordamerika. Vi är nämligen i Savannah, Georgia.

Savannah är med amerikanska mått mätt en gammal stad. Stadskärnan är välbevarad med en trevlig stadsplanering bestående av många små torg och parker. Det finns även många gamla fina hus att titta på. En promenad längs Savannahfloden kan rekommenderas. Den äldre generation i ressällskapet uppskattade att flanera genom den gamla stadskärnan och längs floden. Den yngre tyckte det var skiiittråååkigt!

Trots att det är en vacker stad är sevärdheterna förvånansvärt få. Men ett är Fort Pulaski. Det byggdes för att skydda Savannahflodens inlopp från attacker från Atlanten (läs engelsmännen). De kom aldrig, men däremot kom inbördeskriget. Unionen (nordstaterna) tog fortet från milisen under kriget. Även om det naturligtvis var viktigt för kontrollen över floden och för utgången av kriget är det inte därför Fort Pulaski gått till historien. Nej, istället är det HUR fortet föll som gör det intressant. 

Unionen hade sina ställningar på Tybee, en ö lite längre ut mot havet. De belägrade männen i fortet var inte speciellt oroliga. Inte alls faktiskt. De var nämligen helt trygga i sin visshet att det inte fanns nån kanon som kunde skada deras ointagliga fort nämnvärt på det långs avståndet. Det tog Unionen 30 timmar att bevisa att de hade fel. Hemligheten var en revolutionerande ide'. Den räfflade kanonpipan. Denna lilla enkla förändring förbättrade kanonskottens längd, nedslagskraft och precision med en faktor tre. Lågt räknat. Fort Pulaski hade oturen att vara det första ställe där detta visades i praktiken och det kom att ändra krigsföring för all framtid. Även om mycket av skadorna på fortet reparerats  kan man fortfarande se var vissa av projektilerna träffat. 

Vi tänkte avrunda vårt besök i Savannah med en delfinsafari, men en timme innan avgång blåste det upp till storm. Åska, spöregn och kraftiga vindar. "Vår" båt var ute till havs under stormen och fick taket sönderrivet, så vår tur fick ställas in. Trist!

Starkast i vårt minne av Savannah kommer dock en helt annan sak vara. Värmen. Vi har visserligen haft det varmt förut, men inte med denna fuktighet. Det är drygt 35 grader varmt och tillsammans med den höga fuktigheten gör det att man inte ens behöver fundera på att röra sig för att svetten ska börja forsa.