Om storlekens betydelse

När vi (speciellt jag) väl hade insett och bestämt oss för att husbil var det bästa alternativet för tiden genom Klippiga Bergen knackade alla följdfrågorna genast på dörren. Hur stor husbil ska vi ha? Hur åker barnen i husbilen? Finns det säkerhetsbälten och/eller bilstolar till alla? Var ska vi hyra den? Vad kostar det? Och så vidare, och så vidare.

När vi började nysta i alla dessa frågor upptäckte vi ganska snart att det mesta kom tillbaka till storleken på husbilen. Generellt sett kan man säga att det finns tre olika storlekar på husbilar för uthyrning i USA. De betecknas C19, C25 respektive C30 efter sin längd mätt i fot (det är ju trots allt en del av den engelsktalande delen av världen, där man efter drygt 200 år ännu inte riktigt vill inse fördelarna med det metriska systemet…).

I vårt fall försvann den minsta husbilen (C19) ur bilden direkt, då där bara finns tre sovplatser. Så då stod valet mellan de två större modellerna och till vår förvåning visade det sig att den större (C30) faktiskt var något lite billigare att hyra. Så med C30 får vi alltså en större husbil och därmed fler sovplatser och större utrymmen till en billigare penning. Då kan man ju tycka att valet borde vara självklart, men riktigt så enkelt är det faktiskt inte. C30 är knappt två meter längre, vilket gör den otympligare att hantera på de ibland trånga utrymmena på vägarna i nationalparkerna. Dessutom är utbudet av campingplatser mindre för de stora husbilarna än de små. Vissa campingplatser tar helt enkelt inte alls emot husbilar som är längre av 27 fot. Eftersom C25 räcker i storlek för att hela familjen ska åka tryggt och för att ge alla en sovplats kommer vi därför att satsa på en C25.

Nästa stora fråga är då var hyr man en husbil och vad kostar det? Ja, som första utgångspunkt kan man säga att man ska hyra den hemifrån Sverige och i god tid. Anledningen till detta är att man vill vara säker på att få tag i en husbil över huvud taget, då de är populära och mycket väl kan ”ta slut”. Man vill också hålla koll på kostnaderna och det kan man om man beställer och betalar hemifrån. Priserna varierar från vecka till vecka och låses först när du beställer husbilen. Dessutom ser du i lugn och ro till att få det försäkringspaket du behöver, varken mer eller mindre. USA är nämligen inte bara bilens utan även försäkringarnas förlovade land. Har du inte helt klart för dig vilka försäkringar du ska ha eller ännu hellre redan köpt ett försäkringspaket, så kan du lugnt räkna med att få höra en väldigt övertygande argumentation från uthyraren om varför du bara MÅSTE köpa tilläggsförsäkringar mot allt möjligt och omöjligt. Det kan vara svårt att stå emot och i slutändan blir det dyrt.

Det finns givetvis ett antal uthyrare av husbilar i USA, men den största heter Cruise Amerika. De har en hemsida som man kan göra sin bokning på och för att få ett hum om kostnadsbilden testade vi den. Det visade sig att man bara kunde boka husbil via hemsidan om man hämtar och lämnar husbilen på samma plats. Det ville ju inte vi, men vi fortsatte ändå för att få en ungefärlig kostnad. Till sist kom vi fram till att kostnaden skulle landa en bra bit över 50 000 kronor för den period vi tänkt oss (men att både hämta och lämna i Seattle).

Så för att komma runt problemet att vi vill hämta och lämna tillbaka husbilen i två olika städer (Seattle respektiver Denver) kontaktade vi två resebyråer som är specialiserade på resor i den engelsktalande delen av världen. Det var med viss bävan vi såg fram emot att få deras offerter, då vi av erfarenhet vet att saker och ting har en tendens att bli väldigt mycket dyrare om man använder sig av resebyråer. (Läs exempelvis mina tidigare inlägg om flygbiljetter) Dessutom skulle ju kostanden för envägshyran tillkomma.

När offerterna sedan trillade in några dagar senare skilde det inte många kronor mellan de båda, men vi blev oerhört förvånade över att båda var på mindre än hälften av det belopp vi fick via Cruise Amerikas hemsida! Vår första tanke var att de måste använda sig av någon liten uthyrare som i sin tur använder sig av gamla och slitna husbilar. Detta måste vi alltså undersöka närmre och tämligen omgående visar det sig att båda använder sig av (hör ni trumvirvlarna??): Cruise Amerika! Jaha, vad är det då som är fel? Tillkommer det kostnader för försäkringar, utrustningar, miles eller nåt annat som inte syns i offerenterna? Nej, det gör det inte. Det är till och med så att offerterna från resebyråerna inkluderar fria miles, vilket priset från hemsidan inte gjorde.

Så det är och förblir ett mysterium för mig hur det kan vara dubbelt så dyrt att boka en husbil själv på nätet där man själv gör allt jobb, än det är att boka via en resebyrå. Speciellt med tanke på att resebyrån ju måste förse en person med en dator, en telefon, ett skrivbord i en lämplig lokal, med mera. Vidare ska de betala personen i fråga för att leta upp bilar och priser, skriva offerter och svara på en massa konstiga frågor från mig och dessutom misstänker jag starkt att resebyrån vill göra sig en liten vinst på sin roll som mellanhand.

Det finns alltså två lärdomar att ta med sig. För det första så ska man alltid kolla priser dels på egen hand och dels via resebyråer, för man vet aldrig var man gör den bästa affären. För det andra är sensmoralen alltså att storleken verkligen har betydelse, men inte alltid på det sätt man först tror.

Husbil eller inte husbil, det är frågan

För att göra en sak klar från början: Vi är inte campingmänniskor, jag är definitivt inte en campingmänniska. Myntduschar, regnsmatter på husvagnstaket, grannens snarkningar genom tältduken, familjer i likadana träningsoveraller (en liten fördom, jag vet) och allt annat som hör campinglivet till är inte riktigt vår kopp av te, för att uttrycka sig lite anglosaxiskt. TROTS detta blir det nog husbil för oss under en del av resan genom USA, nämligen den månad vi tänkte tillbringa i Klippiga Bergen och samtidigt ta oss mellan Seattle och Denver.

Så, om vi nu inte är campingmänniskor, hur kom vi då på den briljanta idén att spendera en månad i en husbil? Tja, det beror helt enkelt på att vi inte är dummare än att vi också inser att det finns många fördelar och att de fördelarna väger över till husbilens fördel för denna del av resan. Så låt oss då reda ut detta och jämföra med alternativet att hyra bil och hotellrum.

Flexibilitet

Klippiga Bergen är djur, natur och vildmark. Och eftersom det i vildmarken finns få städer och hotell (annars hade det ju inte varit vildmark!) är det inte helt lätt att hitta boende på hotell, speciellt inte för en familj på fem personer. Detta trots att vi är där innan högsäsongen börjar. Och skulle vi lyckas hitta ett hotellrum för en hela familjen måste vi boka det nu, det vill säga spika ett flertal av nätterna under en hel månad knappt ett år innan vi är på plats. Det är vi helt enkelt inte riktigt beredda att göra. Vi vill kunna vara lite spontana i vad vi ska göra och när vi ska göra det. Men campingplatser finns det å andra sidan ganska gott om och i ett flertal av dem är det först till kvarn som gäller, det vill säga ingen tidsbokning och på många av dem blir det inte fullt. På vissa campingar är det tidsbokning som gäller, men då räcker ett par tre dagars framförhållning. Viss skillnad jämfört med ett helt års framförhållning för ett hotellrum alltså.

Närhet till naturupplevelserna

Bland alla nationalparker vi tänkt besöka är det få (kanske bara Yellowstone) som har hotell inne i parken. Det innebär att man för de andra parkerna måste boka hotell en bit utanför parken och då det är ont om städer och hotell kan det bli ganska långt från parken. Det innebär i sin tur att man varje dag måste transportera sig från sitt hotell och in till sevärdheterna och aktiviteterna inne i parken. Och tillbaka igen på kvällen. Det går mycket tid till spillo för dessa transporter som man i stället kan använda till att njuta av naturen, hitta på roliga aktiviteter eller vad man skulle råka känna för. Campingarna ligger i stället mitt inne i parkerna och tidsförlusten när man bor på dem är minimal.

Packa upp, packa ner

Klippiga bergen är den del av hela JordenResaRunt då vi kommer förflytta oss oftast. Vi kommer i snitt att stanna två nätter på varje ställe. Om vi skulle välja att bo på hotell, skulle det betyda att vi måste släpa in alla pinaler på hotellet, packa upp dem, packa ner dem igen och stuva in allt i bilen sådär varannan, var tredje dag. Låter sådär kul. Med en husbil packar vi upp dem en gång och ner dem en gång. En månad senare.

Ekonomi

Trots att det inte är speciellt billigt att hyra husbil, så blir det faktiskt lite billigare än att hyra bil och bo på hotell. Det beror till stor del på att hotellägarna är mycket väl medvetna om hur situationen på tillgång och efterfrågan på hotellrum ser ut i Klippiga Bergen. Följaktligen tar de betalt därefter.

Men efter Denver byter JordenResaRunt skepnad och alla de fördelar jag nämnt försvinner eller blir rent utav nackdelar. Tillgången på hotellrum ökar markant, vilket gör att vi kan vara flexibla ändå. Fokus är på upplevelser i städer, vilket gör husbilen till ett klumpigt hinder. Vi kommer stanna i snitt fyra nätter på varje ställe, vilket göra packandet mindre påtagligt. Tillgång och efterfrågan på hotellrum ändras så att det inte längre är ekonomiskt fördelaktigt att hyra husbil. Så efter Denver är det slut på campinglivet.

Så summa summarum för Klippiga Bergen säger vi (nästan) som Galenskaparna:

Youtube - Man ska ha husvagn

 

Men träningsoverallerna lämnar vi hemma…

En lång och snirklig väg genom Nordamerika

För varje dag blir vi något lite klokare och når ytterligare någon liten insikt kring hur vår resa genom Nordamerika kommer att te sig. Planeringen går sakta med säkert framåt och nu har vi klart för oss vilken rutt vi vill ta:

Det är förstås mycket möjligt att vi gör vissa ändringar i rutten när vi väl är på plats, men det hör ju liksom till. Man kan lite förenklat säga att vi delar in resan tvärs över Nordamerika i fyra etapper; städerna i nordväst, Klippiga Bergen, centrala USA och sist men inte minst storstäderna i nordost. Här är ett litet axplock ur vår planering:

Städerna i nordväst

Vi inleder alltså i Kanada eller närmre bestämt i Vancouver och sedan tar vi tåget eller bussen till Seattle (ja, det finns både tåg och buss i bilens förlovade land…). Listan på saker att hitta på i dessa städer kan göras lång, men det jag är mest nyfiken på finns inte på någon lista. Det sägs ju att världens lyckligaste människor bor här. Varför är det så? Vad är det som gör detta hörn av välden till en så lycklig plats? Det skulle jag vilja veta, men det är kanske tveksamt om en dryg vecka räcker för att få ett uttömmande svar på de frågorna.

Klippiga Bergen

Här är det djur och natur som står i centrum. Det sträcker sig från varma källor och gejsrar i Yellowstone till djupa canyon i Black Canyon of the Gunnison. Men inkluderar även de märkliga och imponerande bågformationerna i Arches national park, de stora sanddynerna i Great Sand Dunes National Monument, den stora saltsjön vid Salt Lake City och mycket mer. Vi hoppas också få se en massa djur såsom björn, buffel och älg. Men området bjuder även på kulturella höjdpunkter som de uråldriga indianboningarna i Mesa Verde och Vilda Västern i Cody och Jackson.

Centrala USA

Detta är en del av resan som spretar mest på ett geografiskt men även på ett innehållsmässigt sätt. Här hittar vi lite Vilda Västern tema i Dodge City, men även storstadsmiljöer som Kansas City. Vi korsar Mississippi-floden i St Louis, vi besöker Elvis (is he alive??) i Memphis, vi undersöker countryn i Nashville, lär oss om USA:s rymdäventyr i Huntsville och mycket mer.

Storstäderna i nordost

I Washington finns hur mycket som helst att göra. Vita huset, Arlington, National Air and Space Museum för att nämna något, så här kommer vi att spendera flera dagar. På agendan står även Mount Vernon, där George Washington bodde en gång i tiden. Två andra gamla presidenter, Thomas Jefferson och James Monroe, kom från ett annat av våra resemål; Charlottesville. Där finns Monticello, som är ett av Jeffersons livsverk och nu på UNESCO:s världsarvslista. Ytterligare två storstäder i området som vi tänkte besöka är Philadelphia och New York.

Utöver att sätta rutten och bestämma ett antal resmål som vi absolut inte vill missa kommer vi inte att göra så mycket mer planering av USA-delen av resan innan vi åker. Vi kommer boka husbil och bil i förväg och troligen även boende på några kritiska platser såsom Yellowstone, New York och Washington. I övrigt har vi lagt in ganska mycket luft i planeringen för att kunna tillåta oss själva att få vilda idéer och göra avstickare.

Ännu en milstolpe passerad

I går kväll tog vi ännu ett steg i planeringen av JordenResaRunt. Vi bokade nämligen ytterligare två interkontinentala flygningar, så nu vet vi när vi är i vilken världsdel åtminstone. Sedan tidigare hade vi bokat utresan till Phuket och igår bokade alltså de andra två interkontinentala flygningarna. Vi lämnar Sydostasien från Hong Kong via Seoul och anländer till Vancouver den 11 maj. Exakt 3 månader senare kommer vi trampa svensk mark igen, då vi från New York tagit oss hem via Island.

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om den enorma skillnaden i priser om man bokar via en resebyrå eller om man bokar själv på nätet. Vi bokade alla flighterna på nätet och då kan man ju undra vad det gick loss på jämfört med resebyråns bud på cirka 120 tusen. Slutsumman för dessa tre interkontinentala flygningar för hela familjen blev cirka 42 500, dvs lite mer än en tredjedel av vad resebyrån ville ha. Det tog någon timme för oss att söka runt bland flighterna och olika sökmotorer, men det var det värt. Tänk om man alltid hade en sån timpeng…

 

Lissabon

Livet består inte bara av resor som varar jättelänge och går långt bort, utan även långhelger är trevliga inslag i tillvaron. I våras bokade vi flygbiljetter till Lissabon över Allhelgonahelgen och nu är det hög tid att börja fundera lite mer på den resan.

Det vi främst stod i valet och kvalet angående var huruvida vi skulle bo "mitt i smeten" i Lissabon, i någon badort i närheten eller "ut på landet". Efter att ha konsulterat vår favorit bland guideböckerna, Första Klass Reseguider, föll valet på centrala Lissabon. Eftersom vi har barnvagn med oss vill vi helst inte bo bland för trånga gränder eller högt upp på någon kulle. Vi bor dessutom gärna på något mindre ställe, typ B&B eller pensionat, snarare än ett stort och (ofta) opersonligt hotell. Till slut föll valet på Ribeira Tejo Boutique Guesthouse, så nu hoppas vi att det blir bra.

Efter att ha gått igenom guideboken inför boendevalet har vi nu hyfsad koll på vad vi vill se och göra när vi är där. Restauranger tänker vi också läsa på lite om i förväg, efter att ha blivit förvarnade om att portugisisk mat ofta är lite smaklös. Genom att välja restauranger med gott renommé kan vi förhoppningsvis undvika de värsta bottennappen.

Är det vi eller alla andra som är konstiga...

När man nämner våra reseplaner för mer eller mindre nära och kära eller andra i vår omgivning får man en blandad pallett av reaktioner. Den överlägset vanligast är något i stil med ”Oh, vad spännande!”. Ganska ofta är den reaktionen följd av ett något bittert eller surmulet muttrande om att ”jag önskar att jag också skulle våga”. Den näst vanligaste reaktionen är tystnad. Tystnaden är lite svårare att tolka, men kanske tycker de att vi tappat koncepten fullständigt men de har tillräcklig social kompetens att inte uttrycka det direkt till oss? Kanske idiotförklarar de oss sen när vi är utom hörhåll? Eller så blir de kanske så chockade att de helt enkelt tappar tråden och inte kommer sig för att fråga vidare trots att de egentligen är ganska nyfikna? Till sist finns det givetvis ett fåtal som genast uttrycker sin förskräckelse över att vi kan ta sådana oerhörda risker som det tydligen innebär. Vi har till exempel fått höra att ”jag vet minsann vad som kan hända”. De personerna får man välja hur man vill bemöta. Antingen struntar vi fullständigt i att ta diskussionen eftersom den allt som oftast är tämligen utsiktslös och lika meningslös. De vet ju! Eller så tar vi diskussionen och då upptäcker vi i princip alltid att det finns väldigt begränsat med kunskap och fakta bakom de tvärsäkra påståendena.

Vi är alla olika och vi respekterar att alla inte delar vår passion för resor, vår upptäckarglädje, vårt intresse för andra kulturer, annan mat och allt annat som våra resor ger oss. Vi försöker inte heller missionera och omvända andra till vår ”övertygelse”, men då vill vi inte heller att andra ska skriva oss på näsan om vad man bör eller inte bör göra när det gäller att resa med små barn. Med våra barn.

Däremot har vi lite svårt att förstå varför vuxna människor helt och hållet släpper sina egna intressen och sin egen identitet när de blir föräldrar, oavsett om det handlar om resor eller något annat som de sysslade med innan de blev föräldrar. Det allra mesta går nämligen att göra även med små barn, men man måste kanske göra det på ett lite annorlunda sätt och anstränga sig lite mer (visst, fallskärmshoppning och älgjakt är kanske inte helt lämpligt med småbarn). För att återgå till fallet med resor, så har vi sett flera exempel på att människor slutat resa då de blivit föräldrar trots att de reste väldigt intensivt tills strax innan första barnet såg dagens ljus. För ett antal år sedan när Svante och Algot var knappt ett år gamla bokade vi en resa till Barcelona. Vi berättade detta för en bekant, även hon småbarnsförälder, och hennes reaktion blev ”Oh, vad kul. Det skulle jag också jag vilja, men jag tror vi väntar tills vår dotter får ut något av en sån resa”. Den inställningen upplever vi som lika vanlig och som deprimerande. Vi anser nämligen att föräldrar har rätt till ett eget liv och egna intressen och jag skulle vilja sträcka mig så långt som att påstå att alla barn mår som bäst om deras föräldrar får chansen att ta hand om sig själva och själva mår bra. Och rent faktiskt är det ju dessutom så att en ettåring sover lika bra i sin barnvagn oavsett om den rullar på en gata i Enköping eller på Las Ramblas i Barcelona. Allt bottnar nog i okunskap hos föräldrarna, rädsla för det okända samt inte minst att väldigt många föräldrar är lite väl bekväma av sig (hrm... undra hur många ömma tår jag trampade på där?). För visst är det jobbigare att resa med barn och alla pinaler det för med sig, men det är ju helt klart mödan värt för både stora och små.