Pohlman wannabe

Vi är svenskar. Det är sommar. Två obestridliga påstående som ofrånkomligen leder till en logiskt konsekvens; vi bara måste prata om vädret. Så låt oss prata om vädret.

Som alla trogna läsare av bloggen lärt sig vid det här laget styrs vädret i Thailand (och resten av Sydostasien) av monsunen och mer specifikt från vilket väderstreck den blåser. Under svensk vinter blåser monsunen från ost vilket innebär att de orter i Thailand som ligger på "läsidan", det vill säga på Thailands västkust, har torrt och fint väder. Bland dessa orter märks de flesta och mest kända turistorterna för oss svenskar. Phuket, Koh Lanta, Phi Phi och Khao Lak för att nämna några. Alltså går charterflygen stup i kvarten dit under svensk vinter och det är också därför så många svenskar tror att man inte "kan" åka till Thailand under svensk sommar "för då regnar det ju". Men detta är fundamental fel. Visst regnar och blåser det en massa i Thailand under den svenska sommaren - på västkusten. För då har monsunen hunnit göra helt om! Under svensk sommar kommer monsunen istället från väst och bär med sig massvis av regn och blåst från Indiska Oceanen och det träffar västkusten. Bara häromdagen hörde vi exempelvis att det var ordentligt oväder i Phuket och Krabi. Men här, 20 mil bort, på ostkusten är det högsäsong med fint väder eftersom detta nu är "läsida" och ovädren stannar på västkusten utan att orka över hit. 

Det var teorin, hur har det då varit i praktiken de knappa två veckor som vi varit här? Jotack, ungefär som i teorin. De första 4-5 dagarna hade vi ovanligt fint, med mestadels blå himmel. Följande 4-5 blev det lite ostadigare med några ordentliga regnskurar främst på eftermiddagarna. Och de senaste 4-5 dagarna har det varit bättre igen.

Det normala mönstret är att morgonen och förmiddagen är finast. Efter lunch brukar det byggas upp moln inåt land och bli disigare. Vissa dagar resulterar detta i en skur eller eller ett åskoväder vid 4-5 tiden på eftermiddagen. Att det regnar är ju inget större problem, bada kan man ju göra ändå. Åtminstone om det inte åskar. Barnen tycker till och med att det är ännu roligare då.

Imorgon lämnar vi Na Dan för denna gång och det känns skönt att veta att vi ska hit igen i slutet av resan. Och i traditionsenlig stil har bungalowtanten även dessa veckor skämt bort oss ordentligt. Senast med hemlagat stekt ris och sedan med pad thai på restaurang. 

Notera barnens nya fotbollsställ. Algot i Milans färger, Svante i Dortmunds ställ och Vidar i nåt grönt odefinierbart. När bungalowtanten fick veta att de gillade fotboll skulle hon absolut köpa var sitt matchställ till dem. Hon köpte dem på marknaden och på vägen dit lyckades hon även stuva in ett finländskt par i bilen (jag fick sitta på flaket...). De hade bott en vecka hos Bungalowtanten och skulle nu vidare till Phuket. De konstaterade stilla att Phuket blir nog inte riktigt som Na Dan. Det har de säkerligen alldeles rätt i...

Many, many, many fish

Idag hade Bungalowtanten hittat på ett nytt äventyr till oss; fiskspa. Eller för att använda Bungalowtantens ord: "many, many, many fish" sagt med ett ihopskrynklat ansikte som för att likna en mumsande fisk. 

Fiskspa finns ju hemma i gamla Svedala också och vi såg en fåtölj och ett akvarium fyllt med småfisk framför oss. Helt fel! 

Istället åkte vi rakt ut djungeln, förbi gummiplantager och fruktodlingar med durian. Parkerade i en glänta, betalade 10 kr för obegränsad tid för hela familjen och blev visade ytterligare ett par hundra meter ut i bushen. Där flöt en lite trevlig bäck förbi och längs strandkanten hade någon snickrat ihop några enkla bänkar. 

Det var bara till att slå sig ner och stoppa tassarna i plurret. Det tog en sekund innan man hade ett helt stim av fisk som kalasade på gammal död hud. Eller så värst små var de faktiskt inte. De största var nog ca 15 cm, vilket var betydligt större än vad vi väntat oss. 

Den första känslan var att det kittlades nåt så infernaliskt, speciellt när de käkade i hålfoten och på tårna, så inledningsvis kunde vi bara doppa ner hälarna. Men efterhand vande man sig och kunde stoppa ner hela foten. Det var en på det hela taget angenäm upplevelse och det är ju bra mycket trevligare att sitta på en bänk i djungeln än i en fåtölj mitt i city.

Efter cirka en timme kände vi oss nöjda (och fiskarna mätta) och när vi väl plockade upp fötterna igen kändes de bra mycket lenare och finare än vad de var en timme tidigare.

Det var också intressant att se att fiskarna helt ignorerade Vidars små mjuka fötter. Det fanns väl helt enkelt inget att äta där. Det problemet led inte den äldre generationen av...

Ett års förändringar

Vi reser ju i princip aldrig till samma ställe två gånger, men nu i sommar blir det faktiskt två undantag från den "regeln" då vi nu är på Na Dan och ska vidare till Mai Pen Rai. Det enda undantag jag kan påminna mig i övrigt är Numana i Italien. 

Men när man återkommer till ett ställe igen är det intressant att se vad som ändrat sig sedan sist. Ett år sedan alltså när det gäller Na Dan.

För det första har stranden gått blivit bredare. Jo, det är sant. Tydligen ska det bero på de häftiga stormar som härjade i området kring nyår. Det skrevs till och med en del om dessa i svensk media. Stormarna har helt enkelt flyttat sand uppifrån området med vegetation och ut i vattnet och resultat är en bredare strand. 

Det andra förändringen är att det verkar vara lite mer folk här i år än i fjol. Missförstå mig inte nu, det är fortfarande i princip helt öde stränder. Och går man några hundra meter norrut från bungalowtanten och busiga tanterna kan man ta bort "i princip" för då är det helt öde. Där finns inte en käft om man bortser från enstaka fiskare. Men trots det känns det som att det är lite mer folk i rörelse häromkring. Men det är nästan uteslutande thailändare. 

Vidare kan man konstatera att det byggs lite varstans. Det dyker upp några bungalows lite här och var längs med stranden, men jag undrar vem ska bo där. Det känns som att utbudet är bra mycket större än efterfrågan. Exempelvis har bungalowtanten 20 bungalows och på vardagarna är max 5 uthyrda (vi har två) och på helgerna max 10. 

I övrigt är allt sig likt och jag tänkte avsluta med att konstatera att det tog drygt 40 år innan jag tog mig ur villfarelsen att grillen ska sitta där fram på fordon:

Glad Midsommar!

Idag är det midsommar även om det är en högtid som en stor majoritet av thailändarna aldrig hört talas om. Vi började vår midsommarafton med att äta bungalowtantens hemgjorda Tom Kha Gai (kycklingsoppa med kokosmjölk, galangal, grönsaker och en attans massa lime). Som vanligt smakade det fint, men jag har lite problem med den sortens mat till frukost. 

Dagen fortsatte sedan som vanligt, vilken naturligtvis innefattar ett bad sisådär en timme både på för- och eftermiddagen. När vi åt lunch hos Busiga Tanterna så öppnade himlen sig i ett tropiskt regnoväder. Precis som en äkta svensk midsommar med andra ord.

Jordgubbar är inte helt lätt att hitta här, så vi ersatte dem med skolmogen mango till eftermiddagsfika istället. Inte fy skam det heller. Nypotatis och sill lär vi inte heller kunna hitta till middagen ikväll. Bläckfisk och räkor är nog det närmsta vi kommer, så det får det bli! Men det är en av våra favoriter så det är verkligen inte synd om oss. Och lite glass till efterrätt så klart.

Glad midsommar till er alla från Na Dan!

Ljus, ljusare, ljusast

Jag är verkligen ingen stor ölkonnässör. Vid de väldigt få tillfälle som jag bara "tar en öl" då blir det gärna en IPA. Till mat dricker jag hellre vin än öl, men till vissa rätter såsom sill och het mat passar öl bättre. Och då blir det oftast en ljus lager.

I Thailand blir det dock aldrig vin, då vi inte tycker det passar så bra med vare sig klimatet eller maten. Istället blir det öl om något alkoholhaltigt ska förtäras.

Givetvis finns de stora internationella ölsorterna, som Heineken och Carlsberg, att få tag i mest överallt. Men hur trist är inte det på en skala? Nej, när vi reser vill jag äta och dricka så lokala produkter som möjligt. I Thailand betyder det att det i princip finns tre ölsorter att välja på; Singha, Chang och Leo.

Singha är en riktigt klassisk ölsort (från 1933) som nog får betraktas som mest premium av de thailändska ölen och den kostar ofta några baht mer än de andra. Det är en ljus lager med snälla och milda smaker. Själv väljer jag den nån gång ibland som omväxling till mitt standardval; Chang.

Mitt val Chang är också en ljus lager och är en riktig storsäljare i Thailand. Att Chang heter just Chang är ingen tillfällighet då Chang betyder elefant och elefanterna är av stor genuin kulturell betydelse i Thailand och det var också ett genuint thailändsk öl som bryggarna hade i åtanke när ölet skapades en gång i tiden. Chang är precis som Singha ett milt och friskt öl som passar utmärkt till den heta och smakrika thailändska maten.

Det klassiska Singha-bryggeriet i Bangkok gjorde i början av 2000-talet en satsning på ett "modernt och smakrikt öl för den inhemska marknaden" som det hette. Och som de lyckades. Leo är idag det mest sålda ölet i Thailand och ofta det billigaste av de tre. Även detta är en ljus lager (givetvis) med milda smakar (givetvis). Allt för milda för min smak och det är mycket sällan jag väljer Leo. Leo är ett av ölen som jag kategoriserar i gruppen "like making love in a canoe"-öl.

Prismässigt brukar de kosta ungefär samma, ibland är Singha lite dyrare och Leo lite billigare. På restaurang brukar man få en flaska på 33 cl för 15 kr och en flaska på 66 cl för 23 kr. Det här med storlekarna är ju också lite speciellt då väldigt mycket öl i Thailand säljs i 66 cl flaskor. Kanske för att man allt som oftast behöver fylla på med mycket vätska i värmen?

Korta intryck från en dag på Na Dan

Idag började vi dagen lite tidigare än vanligt. Strax efter klockan sju och innan frukost åkte vi nämligen med bungalowtanten till morgonmarknaden. Vi har varit där flera gånger tidigare, och hoppade därför över kött- och fiskavdelningarna, men trots det hittar man alltid något nytt och spännande. Denna gången var det ett fat med stora (5-7 cm långa) skalbaggar. De verkade torkade och vi antar att de var tänkta som snacks. Vi provade inte. Däremot smakade vi en väldigt god rispannkaka. 

Shopping då? Jotack, det blev fantastisk god mango för 2,50 kr styck, en ananas och en flock bananer att ha till mellanmål. De stora barnen fick var sin fotbollsdräkt (Chelsea respektive Bayern München).

Vidar valde efter stor vånda att investera i en grävmaskin att leka med på stranden. När vi väl kom hem visade det sig att det fanns ett litet spindelmannenklistermärke på den. Lyckan var fullständig!

Bungalowtanten envisades med att bjuda oss på frukost, så när vi kom tillbaka vankades det ris och kyckling som hon köpt på marknaden. Helt ok, men vi föredrar trots allt västerländsk frukost. 

Med ris och kyckling till frukost blev dagen lite upp och ner, så vi tog frukost till lunch istället. Och just som vi satt och njöt av våra ägg och bacon med tillhörande kaffe så valde traktens kändisar att göra entré. Tre eller fyra av Khanoms berömda rosa delfiner simmade lugnt och stilla förbi oss ett par hundra meter ut från strandkanten. Det är alltid lika mäktigt när man får se stora vilda djur i deras rätta miljö. 

Samtidigt som delfinerna långsamt plaskade förbi var ett par fiskar igång med sitt arbete och då passade Vidar och jag på att göra ett studiebesök. Som vanligt begriper vi inte ett skvatt av varandra (vi och thailändarna alltså, inte Vidar och jag), men vi lärde oss en del ändå. De har ett långt nät (säkert över 200 m) och den längste av de två fiskarna tar nätet och simmar/går i en vid båge medan den andra fiskaren står kvar på land med ena ändan av nätet. På så sätt skapar dom en trål som de sedan drar in i land. 

Fångsten blev ganska god, men de tog inte tillvara på allt. De minsta platta fiskarna brydde de sig inte om utan lät dem ligga. En del hade tur och lyckades fångas av en våg, men de flesta blev till festmåltid för krabborna. Fiskarna fick några större fiskar (som liknade horngäddor) och ett par bläckfiskar. En av bläckfiskarna gjorde skäl för sitt namn då den gjorde vad skrämda bläckfiskar gör; sprutade ut sitt bläck och färgade sanden svart.

Dessa upplevelse blandades med några långa bad och ännu en fantastisk dag avslutades med en god middag bestående av Pad Thai. 

Ett liiiitet problem

Livet är på Na Dan är lugnt och skönt. I det närmaste helt bekymmersfritt, men det finns ett litet problem. Eller snarare en hel del jävligt små problem. 2-3 mm små för att vara lite mer exakt. Jag tänker naturligtvis på sandflugorna eller bitskius lömskus som Linné förmodligen hade kallat dem om han nånsin stött på dem.

Jag vet inte om det är sandflugor, strandloppor eller nåt annat som är det biologisk korrekta namnet. Men det är å andra sidan totalt ointressant, bits gör de nämligen oavsett vad vi kallar dem. 

Sandflugor är alltså ena lömska typer som i och med att de är så små och dessutom inte surrar (som mygg) lätt via bakhåll kan smyga sig på en utan att det märks. Att själva bitögonblicket inte heller känns nämnvärt gör att man ofta inte märker nåt förrän kliandet med 10+ stora bett är ett irriterande faktum. Trots detta är det bästa botemedlet ändå att försöka undvika att bli biten och vi har den hårda och kliande vägen lärt oss en del knep för detta.

Knep 1 - Sandflugor är morgontrötta

Den viktigaste insikten kring sandflugor är att de lever sitt liv strikt efter klockan. De får helt enkelt Skalman att framstå som en spontan typ. Detta betyder att de på förmiddagen hittar på nåt annat skoj, så då har dom inte tid att bita oss. Vilket vi tacksamt utnyttjar till lite ostört strandhäng. Fram på eftermiddagen börjar de uppenbarligen bli hungriga och runt kl 15-16 bör man lämpligen befinnas sig i vattnet (det finns för övrigt massvis av andra goda skäl att befinnas sig i vattnet vid den tidpunkten så det är ingen större uppoffring) eller åtminstone inte på stranden. Fram emot kvällen lugnar de ner sig igen, kanske är de mörkrädda?

Knep 2 - Var inte där sandflugorna är

I sin allra enklaste form är det busenkelt. Åker man på skidsemester blir man inte biten av sandflugor. Punkt slut. Å andra sidan finns det så många andra fördelar med tropiskt klimat och så många nackdelar med skidsemestrar så det är inget alternativ för oss. Alltså får vi komplicera geografin något för att reda ut var strandflugorna befinner sig. Här hos bungalowtanten finns de inte uppe vid bungalowerna, så verandan är sandflugefri (bortsett från nån enstaka förvirrad typ med taskigt lokalsinne). Innan stranden kommer det sen ett litet område med några palmer och buskar. Detta är ett område som under vissa tider (se knep 1 ovan) är lite riskabelt och som bör betraktas med viss hälsosam skepticism innan man somnar i hängmattan. 

Sen kommer själva stranden och mitt på denna ska man inte vara alls mitt på eftermiddagen såvida man inte är klädd i dykardräkt, men pga värmen är det få som föredrar den lösningen. Till sist kommer då den verkliga räddningen; havet. Sandflugor har uppenbarligen inga flytvästar ombord och vågar därför inte flyga över öppet vatten. Alltså ser vi till att befinnas några meter ut i havet när de är som ettrigast.

Knep 3 - DDT och andra gifter 

Vi har trots (eller kanske tack vare) våra hyfsat ingående kunskaper kring kemi och kemikalier inte velat utforska detta knep i detalj. Men det är uppenbart att det finns en hel arsenal med stift, oljor och sprayer för att bekämpa dessa små odjur. Det är bara att ta en titt i första bästa affär så ser man flaskor på rad med kreativa namn som anspelar på död och förintelse. Tittar man sen på baksidan blir man lite smått skakis i knäna av alla otäckheter som de innehåller och av dödskallarna och av varningstrianglarna. På många står det att de absolut inte får användas på barn under 12 år. Hrm... på vuxna går det säkert hur bra som helst, lite neurologiska skador får man ju räkna med... Nej, tack! Då tar vi hellre ett par bett! Det enda vi använder är MyggA från Apoteket, men om det hjälper vet i gudarna. Ett annat sätt ska tydligen vara att smörja in sig med kokosolja som ska förvirra näsorna på de små livet och eftersom de normalt sett inte biter kokosnötter ska de, enligt teorin, inte heller bita väl insmorda turister. Detta har vi dock inte testat själva. Ännu.

Även om man blir expert på knepen ovan så kommer man att bli biten. Det är ett faktum. Sad but true! Hur är det och vad gör man då?

Betten känns och ser ut som kraftiga myggbett. Jag upplever dock att de blir kvar lite längre och att kliandet går i vågor under flera dagar. Och som vanligt kliar det mer ju mer man kliar på dem. Så låt bli att klia! Lättare sagt än gjort...

Givetvis finns det en flock salvor som man kan använda och till barnen använder vi en del xylocain som ger en lätt lokalbedövning av området. Jag har själv tagit efter lokalbefolkningen och använder tigerbalsam. Det funkar helt ok och har den trevliga bieffekten att förbrukningen av after shave går ner till noll eftersom man stinker som en brunstig koala hög på mintpastiller...

Ovanlighet

Sommar. Sommarlov. Semester. Äntligen är vi iväg igen. Som vanligt drar vi till Sydostasien och som vanligt blir vi borta ganska länge. Men sen har vi något som är väldigt ovanligt för oss. Vi åker nämligen tillbaka till ett ställe som vi redan varit på tidigare. Eller till och med två ställen som vi varit på tidigare och det har aldrig hänt förut.

Dessa två ställen är Mai Pen Rai på Koh Phangan och, föga förvånande, vår favorit Na Dan. Däremellan ska vi hinna med ett nytt ställe.

Vi anlände till Na Dan och bungalowtanten vid lunchtid idag och efter ett översvallande välkomnande kunde vi konstatera att det mesta var sig likt. Den största förändringen är att ett bungalowkomplex håller på att byggas några hundra meter norr om bungalowtanten. Vi har ju gärna detta smultronställe för oss själva, men om det nu tvunget ska byggas så är det bra att det görs av smakfulla och relativt enkla bungalow som smälter in i miljön. 

Lagom mosiga och jetlaggade släpade vi oss ner på stranden och ögonaböj hamnade vi i vattnet. Där stannade vi sedan i 1,5 timme och bara njöt av badet och det faktum att vi har knappt två månader på detta underbara ställe framför oss. 

Fast det mesta var sig likt sedan i fjol så var det en sak som överraskade oss; var det verkligen så här varmt i vattnet?