Say "cheese"

Italien är definitivt ett av våra favoritresmål, jag tror vi varit här minst en gång om året de senaste fem åren. Vissa år mer än en gång. En av anledningarna till att vi återkommer är givetvis maten. 

Även om Sabaudia med omnejd i vårt tycke inte är de vackraste delarna av Italien så är det ju maten italiensk och därmed bra. Eller? 

Under denna resa har vi valt (tvärtom mot vad vi brukar) att äta lunch ute på nån liten lokal restaurang och fixa en enklare middag själva hemma i lägenheten. På lunchmenyerna, den mån det finns några menyer, är det fisk och skaldjur som gäller Det har vi inget emot. Tvärtom. Av de luncher vi hunnit med hittills har två varit helt fantastiskt bra och två ganska dåliga. De två dåliga luncherna har vi intagit på ett par ställen som helt klart är så billiga att de inte har råd med varken bra råvaror eller en vettig kock. Men i sån lågsäsong som det är nu kan man inte alltid välja. Dessvärre.

Men vi har också ätit gudomlig mat. På två ställen som vår värdinna betraktar som "a little bit more expensive". Det har hon i och för sig rätt i, men det har det varit värt. Det var musslor, räkor, bläckfisk och tonfisk i långa vackra banor. Allt tillagat till perfektion. 

Till detta ett glas gott lokalt vitt vin och till sist har vi avrundat det hela med en god kopp kaffe. Barnen klagar inte heller utan äter utsökt pasta så att det sjunger om det.

Även kvällarna i lägenheten når vissa kulinariska höjder. Vi fixar nån god grönsaksrätt och till det fina italienska oliver och charkuterier. Olika sorters salami, mortadella och prosciutto crudo förstås. Som kronan på verket unnar vi oss en bättre ostbricka. 

I vår familj äts det för övrigt ofantliga mängder ost, då alla fem är en hårsmån från att betraktas som ostnördar. Det äts ju inte mindre ost när vi är i Italien för att uttrycka sig milt. De först tre dagarna här gick det 1,5 kg ost... Tur att den är billig, åtminstone med svenska mått mätt. Vidar och Svante föredrar parmesanost, medan Algot helst äter pecorino. Matilda och jag är allätare och tar från barnens urval samt en ordentlig bit gorgonzola. Helst gorgonzola dolce, då den är extra krämig och rund i smaken. Det ska bli intressant att se hur mycket parmesanost vi får plats med i väskan hem.

La Dolce Vita!

På väg igen. Denna gång till Rom, eller snarare till en liten håla som heter Sabaudia. Till med till San Donato om vi ska vara petiga. San Donato är i princip obetydligt mer än en gatukorsning nån kilometer utanför Sabaudia. Allt detta ligger mitt emellan Rom och Neapel på gammal träskmark som en herre vid namn Mussolini beslutade att dika ut. Med gott resultat (han gjorde alltså nåt rätt). Nu finns här en vidsträckt och, nu under lågsäsongen, helt öde strand där Medelhavet sakta rullar in och dessutom finns här ett par nationalparker med lovande vandringsleder.

Varför åker man då till hit? Tja, varför inte? Vi åker gärna till mindre ställen som inte är fullt så präglade av turismen. Vi tycker nämligen om att se resmålet "på riktigt" och inte bara den rosaskimrande och tillrättalagda idyllen som finns vid de största sevärdheterna. 

Sanningen är dessutom den att vi kvällen innan vår avresa på JordenResaRunt hittade bra flygbiljetter till Rom, så vi slog till. Jo, vi är så djupt reseberoende att vi bokar en ny resa kvällen innan vi ger oss i väg på en sex månader lång resa... När vi sedan kom hem i mitten av augusti började vi så smått fundera på vad vi egentligen ville göra i Italien. Rom kände vi inte riktigt för då vi redan varit där flera gånger och dessutom är barnen inte direkt stormförtjusta i storstäder. Efter lite diskussion med professor Google kom vi fram till att ge Sabaudia med omnejd en chans.

Vi har inga direkta planer för vår vecka i här utan kommer ta dagen som den kommer. Med lite tur kan vi kanske vara på stranden nån dag, vandra några turer i en närliggande nationalpark och besöka en och annan liten mysig by. Och äta god mat, dricka gott kaffe och vin, få pisk av barnen i Fia och läsa nån god bok. Som idag till exempel. Sovmorgon följd av en lång frukost. En titt ut på himlen, och ett snabbt beslut att åka till stranden. Fullt ös på barnen i sanden och betydligt lägre tempo på föräldrarna i samma sand. Fantastisk lunch på skaldjur och fisk, ytterligare nån timme på stranden. Till sist avslutade vi dagen i lägenheten med goda italienska charkuterier och ostar. Och ett glas gott rött vin. Helt enkelt lugnt och avkopplande, eller så kallad kvalitetstid med familjen. Livsnjutande på hög nivå alltså.