Paris

​Tja, var f-n börjar man? Kanske med att konstatera att Paris är en på många sätt en helt fantastisk stad. Visst finns det skönhetsfläckar; uteliggarna är för många och det luktar inte hallon och vildrosor överallt. Men på det stora hela, helt fantastisk.

Den äldre generationen har ju varit här några gånger tidigare, men för den yngre var det första gången så vi tog sikte på några av de stora klassiska sevärdheterna. Eiffeltornet stod högst på önskelistan och dit tog oss Metron först. 668 trappsteg senare var på uppe på den andra plattformen och kunde njuta av utsikten från detta märkvärdiga byggnadsverk. Dagens onödigt vetande är att tornet egentligen bara skulle stå där i tjugo år för att sedan monteras ner. 130 år senare står det fortfarande kvar och det lär så göra även om ytterligare 130 år.

Näst på tur stod stod Triumfbågen och en promenad längs Champs-Elysees (ni får föreställa er ”fnuttarna” själva). Av en slump (hrm…) råkade Svante veta att PSG:s officiella flagship store låg där, så blev det lite shopping. 

På vägen tillbaka mot hotellet kände vi för att ta ett par hundra trappsteg till och då var Sacré-Cœur (se där, jag kan få till ”fnuttarna” om jag vill…) ett givet alternativ även om de fantastiska vyerna därifrån inte slår vyerna från Eiffeltornet.

Med rejält ömma fötter vilar vi nu upp oss på hotellet och funderar som bäst på vad vi ska äta i kväll. Kanske Confit de Canard? Är man i Paris så är man!

Platt som en pannkaka

​När man kör i Nederländerna slås man av att det är oerhört platt. Det finns inte den minsta lilla kulle. Man inser därför snabbt att mycket av Nederländerna borde inte finns, eller åtminstone borde det snarare vara nederländskt territorialvatten än bördig åkermark och små mysiga byar. Lösning på detta är höga vallar längs kusten som hindrar de elaka vågorna i Nordsjön att ta tillbaka sin förlorade havsbotten. Idag på vår väg till Amsterdam valde vi att köra en bit längs kusten och därmed och längs en av dessa vallar för att till sist köra på vallarnas okrönte Vall; Afsluitdijk. Säg det sex gånger snabbt, den som kan…

För sisådär 90 år byggdes denna 32 km långa och 90 meter breda vall rakt över det som då var Nordsjön och sjön IJsselmeer bildades.

På Afsluitdijk finns det ett besökscenter där man kan lära sig mer om bygget, hur man justerar nivån i sjön, slussar med mera som hör dammen till. Just nu har man dock kommit på att vallen behöver förstärkas med 75 000 specialgjutna betongblock på 6,5 ton styck. Så när vi kom till besökscentret kom vi också till en byggarbetsplats modell större, så det var stängt. Trist! Men vi kunde åtminstone köra över. Väl på andra sidan (dvs den västra sidan) gjorde vi ett stopp vid ett enormt område som ömsom är täckt av tidvatten och ömsom inte. Ett sånt område har säkert nåt fint namn från latin som jag inte känner till, jag känner förresten inte till nåt svenskt namn heller… Kanske marskland? Lite coolt oavsett vad det än heter.

På vägen mot hotellet i Amsterdam fick vi idén att svänga inom Edam. Vilken jackpot! Det visade sig nämligen vara en fantastiskt pittoresk liten stad. Gamla murade hus i rött tegel med typiska holländska gavlar och naturligtvis helt genomborrad av små kanaler. 

I Edam finns naturligtvis en jättefin butik med bara edamerost. Jag kan meddela att edamerost finns i massor av olika utföranden och smaksättningar. Vi fick oss flera smakbitar till livs (Svante behöver ingen middag ikväll…) och vi fick oss också lite onödigt vetande till livs. Holländarna äter nämligen inte sin ost med marmelad som vi ofta gör utan med senap!

On the road again

​För ganska exakt ett år sedan begav vi oss iväg på en roadtrip och nu är det dags igen. Då körde vi norrut i Sverige, denna gång blir det åt motsatt håll. Vi har lagt upp en rutt där första riktiga anhalt är Amsterdam följt av Paris och därmed har vi betat av denna resas storstäder direkt. Från Paris fortsätter vi västerut till franska atlantkusten som vi följer söderut längs Biscayabukten tills vi når Pyrenéerna där tänker oss lite vandring. Efter det är vi nog sugna på lite bad i Medelhavet och det tänkte vi ordna på Costa Brava, norr om Barcelona. På vägen hem stannar vi några dagar i franska centralmassivet som tydligen ska ha lite speciell natur med gamla vulkaner.

Jaha, det var planen och allt detta har vi alltså framför oss. Men här och nu är vi nån annanstans och det råkar vara i Bremen och det beror mest på att det ligger ”lagom till” för en natts sömn på vägen åt sydväst. Men det vi har sett av gamla stan i Bremen är trevligt med ett fint gammalt rådhus, domkyrka och vallgrav. Att vädret är vidunderligt fint gör ju inte det hela sämre när man spankulerar fram längs floden Weser.

Med en ordentlig jägerschnitzel och en stor tysk öl i magen sover man säkert gott. På återhörande!