En dag i England

Unga människor i kostym och slips med rätt färg på ränderna, roddare i floden, perfekt gröna och trimmade gräsmattor, massvis av vackra gamla hus, sandsten i överflöd. Ja, mycket riktigt! Det är Oxford jag tänker på och det var också där vi tillbringade vår tisdag. 

För att stilla den yngre generationens upptäckarlusta började vi med en ordentligt titt i Naturhistoriska museet. Speciellt de stora fossilen efter olika dinosaurier studerades mycket noga. Museet var mycket fint och lagom stort så vi hann aldrig tröttna. 

Resten av dagen spenderade vi genom långsamt strosande bland gamla college och kyrkor. Vi njöt helt enkelt av de på något sätt tidlösa atmosfären

Och naturligtvis rundade vi av vårt besök med en klassiskt afternoon tee. Dubbelmackor, scones och bakverk åtnjöts tillsammans med en kopp rykande hett Earl Grey.

Jag driver ju tesen att brittiskt mat har ett oförtjänt dåligt rykte och även denna resa är ett bevis på detta. Första kvällen åt jag lamm som var så mört att det nästan ramlade isär och till det fick jag rotfrukter med rosmarin. Mycket smakrikt, vällagat och gott. I går kväll provade vi den andra puben i byn och på en gammal hederlig pub äter man naturligtvis Fish & Chips. Jag måste säga att fisken var perfekt tillagad, potatisen "hemmaskuren" och även den mycket god. 

Fisken var så god att puben fick en ny chans ikväll. Men idag tag jag en hederlig burgare istället och även den får gott betyg. Kort sagt en bra resa på matfronten.

Windsor Castle

Säga vad man vill om Windsor Castle, men det är ett ganska maffigt fritidshus. Och med ålderns rätt spenderar drottning Elisabeth II mycket av sin tid där. Så också idag, åtminstone enligt flaggan på tornet, när vi kom på besök. Men trots att vi sneglade in genom hennes fönster fick vi inte se skymten av henne. Men hennes vakter såg vi desto fler av eftersom vi kom lagom till vaktombytet. Om vakterna kan man säkert säga mycket men det första jag tänker på är deras fantastiska hattar. De måste vara sanslöst opraktiska och obekväma. Och att de envisas med att ha remmen runt underläppen istället runt hakan övergår mitt förstånd. När de tagit av sig hatten måste de se ut som Birgitta Dahl...

Hur som helst är Windsor ett imponerande ställe även om det är storleken snarare än skönheten som imponerar. Det är ju nästan som en liten stad. Väl inne i "State Departements" känns det igen. Det är gamla möbler, ännu äldre målningar på om möjligt ännu lite äldre gubbar, stora dammiga mattor, rustningar och gamla vapen i långa banor. Kungliga slott följer ju ett visst mönster. I nästan 1000 år har Windsor varit aktivt som kungligt slott och det är faktiskt längst för något slott i hela världen.

En kort promenad på bron över Themsen och sen är man i Eton. Givetvis passade vi på att ta en tur dit när vi ändå var i grannskapet. Eton är ganska mysigt med gamla små hus. Självfallet ville vi ta en titt på den berömda internatskolan som gjort Eton känt, men i ärlighetens namn såg man inte så mycket då det var stängt för allmänheten. Genom den ganska anonyma porten till skolan skymtade vi bara några gamla tegelbyggnader, en gräsmatta och en bronsstaty. Å andra sidan kan det göra detsamma då vi inte tänkte låta våra barn studera där.

Stort som smått i Winchmore Hill

När vi kom fram visade det sig att den lilla byn som vi bor i heter Winchmore Hill. Den ligger alltså en timme nordväst om London, lite utanför Amersham. När vi kom fram blev vi hjärtligt välkomnade av John och Diana, det äldre par som hyr ut ett par rum i sin stora villa på landet. 

Efter en god natts sömn ordnade John och Diana, som är oerhört hjälpsamma och gästvänliga, oss en strålande engelsk frukost med allt vad det innebär. Ägg och bacon, toast, yoghurt och all världens sorts flingor, färskpressad juice och gott kaffe. Vi var alltså väldigt väl förplägade när vi begav oss iväg för att upptäcka de lokal sevärdheterna och vi hann knappt utanför dörren förrän vi noterade att våren har kommit längre här än där hemma.

Vi körde några kilometer till Beaconsfield med siktet inställt på Bekonscot Model Village. På Bekonscot har de under 80 år byggt upp typiska engelska miljöer och byggnader i miniatyrmodell. Tänk dig Legoland utan karuseller och lego... Detaljrikedomen var fantastiskt och man kunde riktigt se skaparglädjen hos hantverkarna. Barnen tyckte det var hur kul som helst och for fram och tillbaka för kolla in alla hus. Speciellt populär var den stora modelljärnvägen som snirklade sig fram genom de pittoreska små husen.

Även om vädret är helt ok var det skönt och komma i värmen och få sig en stärkande och värmande kopp kaffe. Även barnen uppskattade en paus och numera är vi begåvade med ett par bokmalars till söner. Äpplena faller tydligen inte så långt från päronträden...

På tal om väder så kan man efter ett besök på en större lekplats fundera kring hur engelsmän är skapta. Vi var klädda i ylletröjor, jackor, mössor och vantar, men tyckte ändå att det var i kallaste laget. Våra brittiska gäster på lekplatserna hade inga mössor eller vantar. Tvärtom var det inte alls ovanligt med kortärmat...

Off we go

På väg igen. Nu som alltid med den där lite spända och förväntansfulla känslan. Denna gången är det England som gäller. Vi ska bo på ett litet Bed & Breakfast cirka en timme nordväst om London. Mot Oxford till alltså. Det ska vara en väldigt liten by och jag kommer inte ens ihåg vad den heter. Men där ska tydligen finnas två pubar, så vi ska nog klara oss.

Vi har inget speciellt planerar, men det blir nog ett besök till Oxford och ett till Stratford-upon-Aven. Shakespeares hemtrakter som ni säkert vet. I övrigt tar vi dagen som den kommer och njuter av den engelska landsbygden. Vi gillar verkligen den engelska landsbygden med sina pittoreska små hus, slingriga och kuperade väga, tweedklädda farbröder och pubar i varandra hörna. Det brukar kännas som om man hamnat mitt i ett avsnitt av "Hem till gården".

Ett och annat stopp på puben lär vi väl också hinna med. Att den engelska ölen är god vet ju alla, men jag tycker faktiskt att den engelska maten har ett oförtjänt dåligt rykte. Visst kan man få sönderkokta grönsaker ibland, men väljer man lite strategiskt (inga puddingar!) brukar det faktiskt vara riktigt gott. Och för veckan ser det till och med ut att bli fint väder. I England! Bara en sån sak...