Utflykt till fyra öar

Igår var det dags att ge sig ut på en heldagsutflykt med båt till fyra olika öar i närheten. Strax före halv nio äntrade vi alla en långsvansbåt.

Först väntade en tur över relativt öppet hav till den mindre av Phi Phi-öarna, Phi Phi Lay. Vi tycker att Vidar är ganska lättstörd när han sover på dagen, men högljutt brummande långsvansmotorer räknas tydligen inte till kategorin störning, för han sov gott i nästan en timme.

På Lay bor bara några sjözigenare och vad kan man säga mer än läge, läge och läge? ;-)

På andra sidan av Lay ligger den berömda Maya Beach, som bl a använts vid inspelningen av filmen The Beach med Leo Capricciosa, om nu någon minns den och honom. (Jag gör ;-) .) Stranden är vacker; dvs det lilla man ser, för den är packad med turister på dagsutflykt.

Nästa stopp på turen var på den större Phi Phi-ön, Don. Varje kväll när vi äter middag ser vi solen gå ner över Don, så vi var lite nyfikna på att få se vad som döljer sig där borta i diset. Först stannade vi på Monkey Bay för att kolla in aporna som bor där

och för att bada i klart, turkosblått vatten.

Nästa stopp var i den stora bukten på nordvästsidan, där huvudorten med merparten av Phi Phis hotell och restauranger. Det som finns där får gärna fortsätta befinna sig i det fjärran diset för vår del, för det liknade mer än hårdexploaterad del av Gran Canaria än en paradisö i Thailand. :-( Tack o lov att vi inte inkluderade Phi Phi mer än så här, ett halvtimmesstopp, i JordenResaRunt.

I slutet av turen åkte vi till två mindre, obebodda öar - Mosquito och Bamboo, där vi badade och snorklade i kristallklart vatten. Tyvärr stannar massor av utflyktsbåtar på de här ställena, så det är mycket folk och båtar och tyvärr mestadels döda koraller, men lite färgglada fiskar fick vi iallafall se.

När vi väl klivit iland på kvällen fortsatte marken att gunga under våra fötter, tills vi somnat på kvällen, trötta och nöjda. Nu är vi redo att ta det lugnt igen; man ska inte överanstränga sig. ;-)

Koh Jum Pier

Nu har vi ägnat drygt tre veckor åt att komma in i en behaglig, nervarvad lunk med ganska bra koll på rutiner och tider. (Jo, är man två välorganiserade ingenjörer i familjen har man klockan på armen även på semestern. ;-) ) Hur som helst börjar vi känna oss sugna även på lite andra äventyr än bara de vardagen erbjuder (som snäckletning, timslånga bad och fiaspelande). Vi mjukstartade lite försiktigt igår kväll med att ta moppetaxi till Koh Jum Pier, på den södra delen av ön. 

Algot fick äran att sitta på bönpallen och på vägen hem satt Svante dessutom framför chaffisen. (Ja, vi har glömt allt vad Televinken och Anita lärt oss om trafiksäkerhet. 8-) )

Vid piren ligger en liten by där lokalbefolkningen bor, men den rymmer även några restauranger, ett par klädbutiker och några små affärer med livets nödtorft (tänk thailändsk ICA).

Hur charmigt och pittoreskt mycket än är, är vi trots allt glada för den nivå på boende vi har hemma i Sverige. Förvisso har de inga vintrar med snö här, men många hus är väldigt enkla.

Eftersom Koh Jum är en liten ö är havet och dess djur hela tiden närvarande. Därför blev valet enkelt att äta en middag helt inriktad på dessa läckerheter när vi upptäckte att priserna på restaurangerna i byn är lägre än på bunglowbyarnas restauranger. Tanten som lagade maten kom ut med en bricka med diverse råvaror och vi valde pilgrimsmusslor i sötsur sås, krabba i curry, räkor i oystersås och helgrillad snapper (svenskt namn?) med peppar och vitlök.

Pilgrimsmusslorna var i ärlighetens namn lite sega (jag skriver det inte bara för att ni inte ska bli alltför avundsjuka), men curryn som krabban serverades i var to die for - perfekt i chilistyrka med välbalanserad sötma från kokosmjölken. Mums! Den grillade fisken var också väldigt god och den frästa, mer eller mindre friterade, vitlöken som serverades på fisken var gudomligt god. Laga vitlök på det sättet kommer vi att fortsätta göra sen när vi kommit hem. Det är bara att skiva vitlöken och fräsa den i massor av olja, om någon blir sugen på att testa. :-) Hela kalaset kostade oss drygt 200 kronor.

Mätta och belåtna rullade vi sedan hemåt med samma moppetaxi som vi kommit. För 50 kr tur och retur (ca 5 km enkel väg) väntade han i byn på oss medan vi först strosade runt och sedan åt. Ingen brådska här inte!

Koh Jum - Första intrycken

Egentligen är det märkligt att Koh Jum, där vi är nu, fortfarande har såpass underutvecklad turism. Ön ligger ju så nära stora turistmetropoler som Krabi, Koh Lanta och Phi Phi-öarna. Man tar den relativt stora färjan från Krabi mot Koh Lanta och efter drygt halva sträckan eller efter drygt en timme, om man hellre vill mäta tid, stannar färjan ute till havs. Snabbt närmar sig en handfull longtailbåtar, de lägger sig längs med färjan, bagage och ett tiotal av passagerarna hivas överbord ner i longtailbåtarna (förhoppningsvis). Fem till tio minuter senare får man sand mellan tårna när man går upp på stranden och in mellan träden för att leta upp sin bungalow.

Egentligen är det märkligt att södra delen av Koh Jum, där vi bor nu, har minst antal ställen med bungalows (bortsett från allra längst i norr där ön kallas Koh Pu). Här är ju stranden bredast och är minst stening, det vill säga nästan inte stenig alls.

Vi tyckte att Koh Phayam var lugnt och sparsamt "turistifierat". Nu kan vi konstatera att Koh Jum är ytterligare några steg ner på "turistifikationsskalan". Kanske beror det på att den mer eller mindre enda attraktionen utöver den långa stranden med de sköna baden är solnedgången över Phi Phi. Den går å andra sidan inte av för hackor.

Vi bor på Woodland Lodges som drivs av Ray, en grånad engelsk gentleman i exil, och hans thailändska fru Sao. Stämningen här är familjär och det finns ett fåtal restauranger på gångavstånd. Det är tur det för Ray och Sao verkar, hur trevliga de än är, prisa ut sig i deras restaurang.

Förmiddagsbaden här är fantastiska. Stilla, klart och underbart varmt vatten. Vidar kan sitta hur länge som helst i vattenbrynet och fördriva tiden med att plaska, titta på stenar och annat som roar en ettåring. Svante & Algot roar sig på lite djupare vatten. På eftermiddagen har vinden vänt runt och vattnet blir lite oroligare, men är fortfarande det varmaste vi upplevt hittills.

Koh Phayam - Betygen

Nu när vi avlägsnats oss från Koh Phayam i både tid och avstånd, känns det vettigt att sammanfatta lite intryck därifrån. Det tänkte vi göra med de än så länge helt okända M-betygen. Vi kan redan avslöja att juryn både är enväldig (enfaldig enligt vissa) och definitiv mutbar...

Läge - MM

Det är bara att inse; Koh Phayam ligger avsides. På gott och ont. Räkna med en hel dags ganska jobbig transport från vilket "turistnav" som helst. Fördelen är ju å andra sidan att det därmed är relativt lugnt och stilla utan de största horderna av turister.

Strand - MMM

Lång. Bred, åtminstone vid lågvatten. Eftersom det är väldigt långgrunt varierar strandens bredd mellan 25 och 150 meter beroende på tidvattnet. Sanden är finkorning, men dessvärre med något svart mineral. Det gör att ganska mycket sand rörs upp inne vid vattenbrynet och att färgen på vattnet blir inte så där härligt turkosblått. Längre söderut på stranden var detta bättre. Minus för relativt många lösspringande hundar.

Mat - MMM

Flera ok till bra restauranger inom 5-10 minuters promenad längs stranden. Restaurangen på hotellet låg 5-10 sekunders promenad bort, men den kändes inte speciellt prisvärd. Vi åt oftast på Joker Bar. Bra middag för hela familjen för 125 kr.

Boende (Bamboo Bungalows) - MM

Vår bungalow var enkel men fräsch och med väldigt bra läge. Ok sängar, men kuddarna skulle kunna användas till att bygga skyddsrum. Städning var fjärde dag (om man ber om det dagen innan) är helt enkelt för dåligt. Servicenivån var inte inte heller vad man är van vid i Thailand. Ganska buttra miner (med några lysande undantag) och dålig soptömning.

Adrenalinnivå - MM

Tja, det är mopedtaxin som höjer betyget. Annars var det väldigt stillsamt.

Prisläge - MM

Boende - 560 kr/natt

Kaffe (pulver) - 8 kr

Liten öl (Chang 33 cl) - 16 kr

Stor öl (Chang 67 cl) - 27 kr

En mango - 10 kr

En flaska vatten (1,5 l) - 8 kr på restaurang 

En omelett (liten) - 8 kr

Lång dags färd mot natt... ...marknad

Så hade våra två veckor på Koh Phayam gått och i morse lämnade vi den lilla tysta ön bakom oss. Det kommer troligen en utförligare "recension" av vår tid på Koh Phayam så småningom, men vi kändes oss redo att lämna. Vi åkte alltså inte i vemod utan med nyfikenhet på att få se nåt nytt.

Vi gjorde alltså den omständliga resan igen. Fast tvärtom. Mopedtaxi till piren, speedboat till Ranong, taxi till bussstationen, 6 timmar buss till Krabi (inte Phuket, som vi kom från) och till sist taxi till hotellet i centrala Krabi.

Bussen var denna gång några klasser sämre än förra gången. Ingen AC, ingen toalett, stötdämpare som fortfarande gungar och med några fler passagerare än vad som egentligen fick plats. Med hela vägen till Krabi var även den största kackerlacka jag nånsin sett. Lite oklart om den verkligen löst biljett... Å andra sidan fick den åka den andra halvan av resan i likbil. En ung tjej som hoppade på så sent att det bara fanns golvplatser kvar tyckte uppenbarligen att herr kackerlacka var lite väl närgången.

Resan till Krabi gick oförskämt bra och alla barnen skötte sig exemplariskt. Som vanligt, då vi reser. Vidar flörtade hej vilt med alla medpassagerare och allt som oftast var han framme hos den thailändska tanten som satt framför oss.

Enda anledningen till att vi är i Krabi är att det är omöjligt att hinna från Koh Phayam till Koh Jum på en dag. Åtminstone om man inte skulle råka ha ett eget flygplan. Ett med pontoner.

Vi stannar alltså bara här en natt och gissa vilket rum vi har:

Måste vara nån form av svit.

När vi fått upp alla väskor på rummet vid 17:30 drog vi direkt ut på stan. Kollade en fruktmarknad, shoppade (blöjor och annat sånt kul) och bokade båten som ska ta oss till Koh Jum i morgon. 

Vi avslutade denna väldigt långa dag med en god middag på Krabi nattmarknad. 

Vi beställde in gemensamma rätter att dela på. Det blev räksoppa på kokosmjölk, anka, fisk med tamarindsås & fläsk med någon sötaktig sojasås. Vi kostade på oss en efterrätt på grymt goda kokospannkakor. 

Till sist somnade vi innan vi hunnit lägga huvudet på kudd... Zzzzzz

Konsten att göra ingenting

En sak tränar vi hårt på här på Koh Phayam och det är att göra just ingenting. När man normalt sett lever i en tillvaro där det hela tiden händer saker tar det lite tid att ställa om sig till att man faktiskt har (nästan) all tid i världen. Det som inte blir gjort ena dagen kanske blir av nästa dag eller dagen därefter.

Att mysa i hängmattan är en sak vi gärna gör, både stora och små.

Annars kan man ligga i en solsäng och jäsa, medan man spanar på havsörnar som störtdyker efter fisk. Vem behöver en TV då? 

Olika typer av strandlek är också poppis. Det som är så skönt är att det alltid finns tid att umgås och göra saker tillsammans, för här finns varken någon middag att laga, någon tvätt att hänga eller vika eller någon diskmaskin att plocka ur.

En del människor hemma undrar hur vi orkar resa så här med tre små barn, medan vi undrar hur andra orkar stanna hemma. ;-) Vem njuter inte av att slippa vardagsbestyren hemma ett tag, liksom? Visst var det en del jobb med planering, förberedelser och packning, men för oss var det en del av nöjet med resan och nu är det bara att "åka med tåget" och följa rutten vi lagt upp.

Koh Phayam

Nu börjar vi se slutet av vår vistelse på Koh Phayam. Vi har tre dagar kvar här innan vi drar vidare. Men vi har ju faktiskt inte presenterat Koh Phayam speciellt noga, men det kan ju vara läge att göra det nu. 

Koh Phayam är alltså en liten flugskit till ö som ligger utslängd i Andamanska havet.  Den ligger som mer eller mindre sista utpost innan gränsen till Burma. Närmsta större stad är gränsstaden Ranong som ligger 33 km nordost om ön. Det är också därifrån som ön har båtförbindelser. Det går både färja ("slow boat") ett par gånger per dag och speedboat 5-6 gånger per dag. Med båtarna anländer man till öns ostkust där öns flesta serviceinrättningar finns och de är verkligen inte många. Där finns någon affär, restaurang, turistpolis och en enklare sjukvårdsinrättning. 

På öns västkust ligger båda av öns huvudstränder; Aow Kao Kwai (Buffalo Bay) och Aow Yai (Long Beach). Båda stränderna är tre kilometer långa och vi huserar i ganska mitt på Long Beach. Long Beach ska vara den livligaste av de två, men man blir ju inte nersprungen på stranden direkt. För att uttrycka sig milt. 

Öns vägnät är hopplöst underutvecklat. Det finns några "vägar" bestående av gjutna betongplattor som är runt 1,5 breda. Om där inte är hål eller saknas bitar. Eftersom det inte finns några vägar, så finns det heller inga bilar. Men mopeder finns och man ta sig någonstans så är det mopedtaxi som gäller om man inte orkar gå.

Turism är givetvis öns stora näring, även den fortfarande är relativt underutvecklad. Men finns även annan verksamhet såsom odling av gummiträd och cashewnötter. Speciellt nötterna uppskattar vi mycket. 

Vi bor alltså på Bamboo Bungalows mitt på Long Beach. Stranden tar vid där palmerna slutar. Först sluttar det svagt nerför med lös fin sand några meter innan det blir hårt packad sand ner till vattenbrynet. Ner till vattenbrynet kan det vara allt mellan 5 och 100 meter beroende på tidvattnet. Men oavsett tidvatten är det långgrunt, perfekt för mindre barn som kan krypa runt i det ankeldjupa vattnet.

Sanden är finkorning med inslag av något mörkt, vilken gör att vattnet upplevs som lite grumligt allra längst in där vågorna slår in eller om det blåser. Lite längre ut är vattnet kristallklart, men trots det är det inte så där turkost som det kan vara när botten är ljusare. De bästa baden är på förmiddagen eftersom det blåser mindre då och vattnet är klart och friskt. 

Längs med stranden ligger bungalows, restauranger och några barer mellan palmerna. Borden står halvvägs ut på stranden och det är där vi avnjuter våra middagar vid solnedgången.

Bor gör vi som alla andra; i en bungalow. Den är enkel men ren och fin.

Eftersom Koh Phayam ligger lite avsides är det mestadels "långliggare" och backpackers som letar sig hit. Det innebär att atmosfären är lugn och avslappnad. Det vi inte hinner idag hinner vi kanske i morgon. Dessutom finns det väldigt få saker som ska hinnas med...

Fördelsedagsfirande utan födelsedagsbarn

Tja, barn och barn. Det var väl en sanning med modifikation. Vi firar nämligen farfar, pappa och svärfar idag. Dessvärre är du bara med oss i tankarna. Istället hoppas vi att du blir ordentligt firad hemma i kalla Sverige. Vi firade dig precis som du själv skulle ha velat om du varit här. Lugnt och stilla med en god middag och med en ännu godare öl. Allt inramat med en vacker solnedgång.

Ölen skulle varit lagom för oss att dela, men då du inte är här fick jag dricka hela själv. Synd om mej... I augusti får vi dela en öl på stranden där hemma istället. Skönt att ha något att se fram emot när vi kommer hem.

Stort grattis från oss alla på Koh Phayam!

Morgonstund har guld i mun

... hävdar iallafall vissa. Jag är själv i normalfallet inte en del av den skaran, men för tillfället finns det en 15-månaders kille som åtminstone delvis bestämmer agendan och då får man gilla läget. Imorse innebar det revelj vid 6.30, då han ställde sig upp i sängen och gallskrek. För att inte störa resten av familjen mer än nödvändigt lastade jag honom i selen och gick ner på stranden.

Där var det lugnt och stilla; ett par joggare, några som yogade och en rofylld stollhet vilade över alltihop. Vi tog en liten promenad i sakta mak, gungade lite och slog oss sedan ner på en solsäng för att se stranden vakna till liv.

Efter den obligatoriska pannkaks- och äggrörefrukosten med resten av familjen var det dags för min och Vidars vanliga förmiddagspromenad längs stranden; den som vi tar varje dag, även när vi klivit upp i vanlig tid. Vidar gillar selen och kag också, så det är ett bra sätt att tillbringa lite tid på. Min träningsmotivation i övrigt är dessutom obefintlig, så det är bra att det iallafall blir lite rörelse varje dag.

Tittut!

Ibland sjunger vi lite, ibland letar vi lite snäckor, ibland kollar vi efter krabbor men mest njuter vi bara av rörelsen och de vackra omgivningarna. Tänk om man varje dag fick njuta av promenader längs palmkantade stränder med turkosblått hav.

En dag som föräldraledig

Även om vi valt att vara föräldralediga på resande fot så infinner sig en vardag. Inte som alla andra föräldraledigas vardag kanske, men ändå en vardag. Jag tänkte ge en inblick genom att berätta om vår dag, idag fredag. Eller är det lördag? Hrm... Kanske torsdag? Strunt samma, en dag vilken som helst här på Koh Phayam

Runt 07:30 - Revelj 

Vår väckarklocka är lite speciell. Den inte bara väsnas, den sparkas också. Och så har den ett namn; Vidar. Har man haft tur så har klockan bara väsnats och sparkats lite måttligt under natten. Morgonrutinerna går ganska fort. Alla barn och vuxna ska på toa och kränga på sig ett par shorts. Inga overaller, fleecejackor, kängor, vantar, mössor eller annat jobbigt. Sen leds flocken till frukosten. Runt hörnet, 25 meter bort.

08-snåret - Frukost

Vi sätter oss i skuggan under palmerna med havet som bordsgranne. Vi beställer medan de stora barnen leker i närheten och Vidar tränar på att gå. Alltid samma frukost. Pannkaka med frukt (oftast banan) till Svante & Algot. Omelett och kaffe till oss andra, fast Vidar struntar i kaffet. 

Efter frukost förbereder vi oss för förmiddagspasset på stranden. Badkläder på, smetande med solkräm, ihopsamlande av handdukar och sen ramlar vi ner till stranden.

09:15, eller nåt - Strandhäng

Det är väldigt lugnt och fridfull på stranden på förmiddagen. Matilda brukar börja med att ta en promenad längs stranden med Vidar på ryggen. 

Vi andra sparkar lite boll, barnen leker i sanden och jag utövar min paradgren; slappande på liten handduk. 

Allt som oftast i sällskap med några havsörnar svävande högt upp i det blå. När Vidar kommit tillbaka handlar det om att se till att han inte äter alltför mycket sand innan det dags för dagens första dopp. Doppen är faktiskt ganska få, men de är desto längre. Ofta över en timme.

11:00 typ - Pre-siesta

Av nån outgrundlig anledning har Vidar bestämt att två tupplurar är att föredra framför en. Nu är det dags att träffa John Blund. Matilda och jag turas om ha ge honom lite mellanmål och söva honom. Somnar han snabbt får man lite egentid att använda till läsande eller bloggande (som nu).

12-ish - Siesta

Resten av familjen kommer insläntrande från stranden. Nu är Svante och Algot som bestämmer dagordningen. FIA, Uno eller högläsning är frågan. Just nu står böckerna om Sune högt i kurs. Svante och Algots pappa är inte riktigt lika klantig som Sunes pappa Rudolf. Jag försöker ta det som en komplimang...

13:30 omkring - Lunch

Under högläsningen har Matilda fixat lunch. Det brukar bli take-away från nåt thai-ställe. Som hemma, men ändå inte. Inte alls.

14:30 tror jag - Strandhäng 2.0

Som på morgonen men utan promenad. Och fler vågor. Och större.

Ungefär 16:15 - Eftermiddagslur

Vidar loggar ut en stund.

Tja, säg 17:00 - Fika

Resterande tre femtedelar av familjen beger sig hemåt. Färsk frukt, kaffe, ett parti FIA, dusch för att bli av med salt och sand. 

Cirka 18:30 - Middag

Vi går ner till stranden och försöker bestämma oss för om vi ska följa den åt norr eller söder. Oftast blir det söderut och oftast hamnar vi på Joker. Där intar vi en fenomenalt god middag (med få undantag). 

Barnen äter så det sprutar ur öronen. Svantes favorit är chicken satay (kyckling med jordnötssås), med Algot föredrar friterad bläckfisk. Jag och Matilda botaniserar friskt i menyerna och hittar nya guldkorn hela tiden. Tom Ka-soppa till exempel. Den smakar väldigt olika på olika ställen, men alltid gott.

20:15, i bästa fall - Nattinatti

Barnen somnar och det är vuxentid. Den spenderas på verandan med en e-bok, bloggande (som nu - igen!) eller med ett par oerhört prestigefyllda partier backgammon.

22:45 kanske - Zzzzzzz

Efter en ojämn brottningsmatch med en stenhård kudde somnar man nöjt (men vaknar några gånger av en spark på revbenen....)

Hrm... det blev ett väldigt långt inlägg för att beskriva nästan ingenting. 

Det sämsta med dagen? Tja, några nya myggbett till samlingen blev det ju.

Det bästa med dagen? Vetskapen att i morgon blir det likadant.

Ett med naturen del 2

Vi hade blivit varnade för att det finns en del mygg på Koh Phayam och även för att sandflugorna kan vara lömska. Första kvällen såg vi dock bara en enda mygga, jämfört med på Phuket där de flög i stora svärmar vid solnedgången. Efter den första dagen på stranden hade vi heller inte sett några sandflugor, så vi tyckte varningarna kändes något överdrivna.

Andra dagen här på Koh Phayam gick Marcus upp lite tidigare från stranden för att Vidar skulle få sin sena eftermiddagslur och då passade jag på att lägga mig på handduken på stranden för att sola en stund, medan Svante och Algot grävde i sanden. Jag njöt av stunden för med 3 barn är det inte många minuter som spenderas i avslappnat solningsläge, så det gäller att fånga tillfällena i flykten ;-).

En stund senare var det dags att ta en dusch och förbereda sig för kvällen och då såg jag en del röda prickar här och var på kroppen, men tänkte inte så mycket på det. Det gjorde jag däremot dagen efter, när jag såg ut så här:

Stora, röda galet kliande utslag! De svullnade upp som rejäla bölder och jag mådde nästan illa när jag skulle tvåla in mig och var tvungen att röra dem. Konstigt bara att jag inte kände ett dugg när jag fick dem! Räknade till runt 100 bett på hela kroppen. Vanliga myggor brukar inte gilla mig något vidare och de andra har bara fått några få bett, så jag kanske lyckades placera mig i ett sandflugebo? Jag har inte fått några mängder med bett efter den där rejäla omgången, så jag hoppas att jag klara mig bättre framöver. Några mer solningssessioner på seneftermiddagen blir det dock inte! 

Ett med naturen

Vår bungalow är enkel, men ren och fräsch. Den ligger bland flera andra bungalows i raden närmst havet. Precis där skogen övergår till strand. 

Badrummet i vår bungalow är delvis utan tak. Handfatet är under tak, toalettstolen delvis under tak och duschen helt utan tak.

När man gör vad man måste göra, görs det alltså nercabbat. Det har sin charm och det är verklig rofyllt att ta en dusch under palmbladen och med djungelns ljud i bakgrunden. Man skulle kunna säga att badrummet blir en del av naturen. Nackdelen med det är att naturen samtidigt blir en del av badrummet...

Just detta fick vi erfara i går kväll när det var dags för kvällstoaletten. Matilda var först ut medan jag satt och jäste på verandan. När hon öppnade locket till toalettstolen visade det sig att vi fått oväntat besök av en uppenbarligen nödig liten vän:

En groda hade flyttat in. Nu är vi inga experter på thailändska amfibier, men vi hade ingen större lust att låta den bo kvar. Så den övertalades vänligt med bestämt att flytta ut, då vi faktiskt kunde uppvisa kvitto på att vi betalat för att bo här.

Bamboo Bungalows på Koh Phayam

Härom dagen lämnade vi Phuket, Thailands motsvarighet till Gran Canaria, till förmån för den lilla ön Koh Phayam, nära gränsen till Burma. Detta är en liten ö med relativt outvecklad turism, så här finns inga stora hotellkomplex, utan bara små bungalowanläggningar. Jättemysigt!

Så här ser vårt bungalowområde ut när man ser det från stranden och i princip så ser det ut längs med hela Ao Yai-stranden. Naturen leder fortfarande över bebyggelsen! Träden skänker dessutom en behaglig skugga.

Tittar man på andra hållet, från verandan på vår bungalow, är det ovanstående man ser. :-) 20 m ner till en 3 km lång väldigt glest befolkad sandstrand. 20 m är ungefär den längsta sträckan vi rör oss, för det är ungefär samma avstånd till restaurangen där vi äter frukost. 

Bungalowen är enkel, men ren och fin och den har en västerländsk toalett, ett minimikrav vad gäller boendestandard från vår sida. :-) Duschen är under bar himmel, med vajande blad som enda åskådare. Här stannar vi i 13 dagar och njuter av lugnet och enkelheten i tillvaron.

Taxi, buss, taxi, båt och så taxi igen

Den långa dagen som skulle ta oss till Koh Phayam började tidigt. Redan klockan halv åtta stod familjen packade och klara vid taxistationen. Problemet vara bara att där inte fanns några taxibilar. Thailändare kan visst också vara morgontrötta... Efter lite hojtande hittade vi en bil som kunde köra oss till stora vägen, där bussen till Ranong stannar. 

Stora vägen är precis vad det låter som, så att vänta där var ju inte det roligaste vi gjort:

Bussen som tog oss upp längs med kusten, förbi Khao Lak och upp till Ranong tog fem timmar på sig och det var en helt ok resa. Bussen var relativt ny, med bra AC och trådlöst internet. Vägen var däremot ganska gammal och skumpig.

Vi var framme i Ranong klockan 14 och den stora frågan var om vi skulle hinna med speedboat-avgången 30 minuter senare. Vi haffade första bästa taxi-chaffis och han var helt övertygad om att det inte vara några problem alls att hinna. Han skulle bara hämta sin taxi. Han var tillbaka inom en minut men utan bil. Istället hade han en klassisk thailändsk mopedtaxi. Han menade alltså på fullt allvar att vi skulle lasta fem personer, 50 kg packning och en barnvagn på hans moppetaxi! Jag var något skeptisk... 

(Här kan nervöst lagda mor- och farföräldrar sluta läsa). Vi kom fram till följande. Om han mot förmodan skulle kunna lasta allt och alla, så skulle han få köra oss till piren. Och minsann det gick! Så det var ett tungt ekipage som rullade mot båten. En annan annorlunda detalj var hjälmarna. Han hade bara två. När vi försökte sätta dem på barnen blev vi vänligt men bestämt tillrättavisade. Hjälmarna var minsann till de vuxna. Så Matilda och jag färdades iklädda vackra krukor på huvudet, medan barnen hade keps. Det kändes minsta sagt fel. 

Sen bar det av de nio kilometerarna till hamnen och vi hann till om med att tanka på vägen. Vi hann alltså fram i tid, men det kvittade då båten redan var full. Vi fick vackert vänta ett par timmar tills nästa båt skulle gå. Svante tyckte inte det var så kul att vänta:

Båten ut till Koh Phayam tog bara knappa 40 minuter och då det gick undan var både motorljud och slag mot fören därefter och mitt i detta lyckas Vidar iklädd sin nya fina flytväst somna. En bedrift!

Äntligen ute på Koh Phayam! Då skulle vi bara ta oss till vårt boende; Bamboo Bungalows. På andra sidan ön. Det enda med motorer på ön är mopeder som kör på 1,5 m breda betongvägar eller spångar. Så ville vi inte gå, fick det bli moped. Först skickade vi iväg bagaget med en grånad gentleman som spände ett litet hemmabygge till kärra efter sin moped. Sen lastade vi familjen på ett par thailändska herrgårdsvagnar (mopeder alltså). På första moppen satt taxichaffisen längst fram och Matilda längst bak. Mellan dem tryckte vi ner Algot. På den andra moppen stod Svante  längst fram mellan armarna på vår rutinerade chafför. Jag satt längst bak och mellan mig och chauffören stod/satt/klämdes Vidar fast. Fyra personer på en moped alltså. 

Här var det inget problem med hjälmar; det fanns inga. Sen bar det iväg. Och det kändes förvånansvärt lugnt och tryggt. Jag kunde se Svantes ansikte i backspegeln och det var ett enda stort leende. Åka moppe är kul! Vidar njöt och i fulls drag med blev förbannad när fartvinden drog ner mössan för hans ögon.

Jag å min sida tyckte att det var kul att komma fram efter en lång dag. Direkt kunde vi se att Koh Phayam och Bamboo Bungalows lovade riktigt gott. Vi ska vara här i knappt två veckor, så ni kan vara säkra på att det kommer utförliga rapporter inom kort.

Buss

Bloggar från bussen mellan Phuket och Ranong. Trådlöst internet på bussen funkar finfint! Dags för ett studiebesök SJ?

Flied lice?

Även om Nai Thon är litet finns det en uppsjö av restauranger att välja mellan. Men vilken ska man välja? Tja, det normala är ju att kolla in de olika menyerna. Det kan man strunta i här. Fullständigt. Alla menyer har nämligen mer eller mindre exakt samma rätter. Man vill hitta den restaurangen som gör dem bäst. Vår erfarenhet är att försöka hitta de restauranger lokalbefolkningen äter på. I detta fallet alltså: 

Få thailändska gäster - sämre mat

Många thailändska gäster - bättre mat

Just i Thailand har vi dessutom hittat några andra typiska kännetecken på en bra restaurang:

- Golv av stampad grus eller rå betong

- Inga väggar

- Tak av pressening eller vass

- Plaststolar

- Vaxdukar, gärna med några hål i

- Nakna glödlampor eller ljusrör

- Inga inkastare

Skulle man hitta ett ställe som har alla attributen och om man dessutom skulle skymta en gamla rynkig thailändsk tant med ett brett leende i köket, ja då är det inget att tveka på. Vi har lyckats hittat precis ett sånt ställe bara 100 m från hotellet:

Detta blev direkt vårt stammishak, åtminstone på kvällarna. Tanten i köket kommer så fort hon har tid ut för att prata med barnen. Här i livlig diskusson med Svante trots ingen av dem begriper ett skvatt av vad den andre säger:

Är man mat- och matlagningsintresserad är det alltid intressant att ta sig en titt in i köket. Så jag smög mig till en liten titt i kväll. 

Det. Ser. Inte. Ut. Som. Hemma.

Lite mörk bild, men det är kanske lika bra om hälsomyndighetema råkar följa denna blogg...

Ur detta kyffe med två gasolplattor och vatten från en trädgårdsslang trollar "vår" tant fram fantastisk mat.

Vågar vi verkligen äta här? Ja, jag tror fullt  och fast att risken är betydligt mindre här än på det fina hotellets buffé eller på turistrestaurangen med säsongsanställd personal. Sen minskar man risken ytterligare om man följer några enkla regler:

- Tvätta händerna innan maten. Speciellt på barnen

- Ät varm mat

- Ta bort all is

- Har frukten skal - skala själv

Bara för att skrivit detta blir jag säker magsjuk i morgon...

Avbrott

Det senaste dygnet har bjudit på tre olika avbrott, av varierande karaktär. Att det blir avbrott av olika slag när man befinner sig här i Thailand är nog bara att vänja sig vid. :-)

Det första kom igår kväll - strömavbrott. Vi hade gått bort till vårt lilla "stammishak" med vasstak och plaststolar för att äta middag och på vägen dit kom det några regnstänk. Väl framme ökade det snart i styrka och var raskt uppe i ett normalt tropiskt regn. De rullade ner plastväggar för att skydda oss från stänket och vi fick beställt vår mat. Ungefär då blinkade lysrören till ett par gånger och sen blev det kolsvart. Med tanke på alla fågelbon till elledningar som finns här är det inte konstigt att det lätt blir strömavbrott.

Efter en stunds väntan på ström kom restaurangägaren på en briljant idé för att få ljus - han körde sonika in sin moppe med brummande motor under vasstaket! :-o När ytterligare några minuter förflutit utan ström tände de stearinljus i köket och så lagades maten som vanligt på de två gasolbrännarna; lika gott som tidigare. :-)

Imorse vaknade vi till ett annat avbroyt - vattenavbrott. Vi hade inget vatten som rann i kranen och inget vatten till toaletten. Tur att mamman i familjen redan varit på toa på tidiga morgonkvisten och att vi belönats med söner med rejäla blåsor! :-D Vi gick bort till frukostreatsurangen, använde toaletterna där och när vi kom tillbaka hade vi vstten igen även hos oss. :-)

Det tredje avbrottet vi drabbades av var solavbrott - ingen sol på förmiddagen idag, så vi struntade i att gå till stranden då. Ingen skada skedd dock - lite röda nackar och axlar fick vila från solen, Svante och Algot tog ett dopp i poolen istället för i havet och så hann vi med både Fia- och Uno-spel och lite högläsning. Innan vi åkte iväg på JordenResaRunt skaffade vi lånekort till barnen i Lund och därmed kan vi låna en e-bok i veckan att ha som högläsning. Väldigt smidigt när man försöker minimera packningen att inte ha några böcker att släpa på.

Hat Nai Thon

Vi valde att stanna några nätter på Phuket för att ge oss alla chansen att komma över tidsomställningen och för hitta in i någon form av vardag. Helt rätt beslut! Och Nai Thon är helt rätt ställe att göra det på. 

Vi fick nys detta stället via Vagabond, där det kallades "Phukets dolda hemlighet", eller nåt liknande med samma andemening. Efter ett par dygn här kan vi konstatera att Vagabond inte var helt fel ute. Nai Thon ligger på nordvästra Phuket och är en sömning liten håla (vilket i vår värld är en komplimang...). Byn ligger i en liten bukt som avgränsas av en liten udde i norr och en i söder. På sluttningarna upp på uddarna ligger stora fina villor som överblickar stranden där de andamanska vågorna sakta rullar in. 

Mellan uddarna går en ganska sparsamt trafikerad väg. Längs ena sidan av den cirka 2 km långa vägen ligger små restauranger, hotell, thai massage-ställen och allt annat som hör en thailändska turistort till. Men i miniatyrskala och kliniskt befriat från nattliv. Längs andra sidan av vägen ligger byns huvudattraktion; stranden. Och den är riktigt bra. Trots att det är högsäsong här nu är det förvånansvärt ödsligt på stranden. Det är gott om plats och det är sällan man hör andra röster

Sanden är ljust, ljust gul, mjuk och knirkar sådär behagligt när man går på den. Även barnens kriterier för bra sand är uppfyllda. Fråga bara Vidar om han tycker den smakar gott...

Det är tillräckligt långgrunt för att Svante och Algot ska klara sig själv oavsett om det är låg- eller högvatten. Svante på väg mot morgondoppet:

Vattnet är turkosblått, klart och så varmt att doppen tenderar att ta runt en timme...

Off we go

Då var vi äntligen där. Vid JordenResaRunts början. Vid det som upptagit så mycket av våra tankar under så lång tid, Det känns väldigt spännande och väldigt konstigt på en och samma gång. Men låt oss ta alltihop i rätt ordning.

I måndags morse la vi den sista handen vid packning och in alles landade vi på cirka 50 kg. När jag tänker på alla pinaler vi har, så förundras jag över hur vi ska klara på oss på dessa 50 kg. Men nåt kommer trots det säkerligen åka ett varv runt jorden och ligga orörd på ryggsäckens botten när vi är hemma igen.

Av alla möjliga transportsätt man välja så tog vi det mest fundamentala först. Apostlahästarna till bussen. Vi kändes oss något malplacerade när vi stretades oss fram i snöfallet.

Sen gick det som på räls. Först bokstavligt till Kastrup och sen bildligt till Heathrow i London. Där hittade vi ett "lekställe" så Svante och Algot fick ut lite av sitt spring i benen.

Nattflygningen till Hongkong gick så bra man kan hoppas på. Vidar sov OK, vi andra lite knackigare. Vidar hann även att kvalitetskontrollera både film- och musikanläggningarna. Däremellan charmade han stolgrannen för glatta livet.

Sista skuttet till Phuket gick sen av bara farten och vi landade runt kl 18 lokal tid på tisdag kvällen. Lite drygt ett dygn efter att vi gav av oss hemifrån. Med hjälp av Vidar fick vi använda oss av fast track vid immigrationskontrollen och slapp därmed den låååånga kön. Bagaget på plats direkt, bara lite blåsta på taxipriset och sen var vi hux flux på hotellet. Det har visserligen sett sina bästa dagar, men ändå helt ok. Men läget är inte ok, det är mer eller mindre perfekt. 

En snabb tur på byn (det går fort!) och lite mat i magen innan hela familjen kraschade i säng. Tja, hela och hela. Det tog några timmar innan Vidar fattade att det var natt och inte eftermiddag...