Och mer välbekant för oss svenskar har vi givetvis Subway, Tacobell, McDonalds, Burger King, KFC, Pizza Hut och Starbucks.
Listan är långt ifrån komplett utan är bara några av de vanligaste matkedjorna och jag har säkerligen missat ett otal som borde vara med. Det är inte konstigt att USA är känt som snabbmatens förlovade land.
Det finns inte bara många kedjor, det finns dessutom massvis av matställen av varje kedja. Alltså är det väldigt enkelt att bli mätt. Men det är också väldigt enkelt att bli väldigt tjock. Vi har visserligen inte testat alla, men maten är verkar snarlik hos de flesta kedjor. Det är burgare på längden och tvären, friterat och läsk i ofantliga mängder. Men ofta kan man få någon ok sallad också. På ett par ställen (Long John Silvers och Popeye's) har vi vänt i dörren då allt utom läsken var friterat till oigenkänlighet efter att blivit doppad äcklig frityrsmet.
Häromdagen testade vi McD för första gången sen vi kom till Nordamerika. Det var som hemma (det är ju själva konceptet), med undantag av drickan. Det fanns bara en storlek (uppskattningsvis en knapp liter) och den kostade 99 cent. Fria refills såklart. Inte konstigt att amerikanerna ser ut som dom gör. McD är ju klart störst av kedjorna och dessutom klart bäst - på marknadsföring alltså. Hamburgarna är klart sämre än på många andra ställen, om än ganska billiga.
Helst äter vi på lokala diners om vi kan hitta nån. Det är någon dollar dyrare men oftast betydlig bättre. Tjocka saftiga hemmagjorda burgare med ordentlig köttsmak. Dessutom är de trevliga med sina galonklädda soffor och annan åttiotalsinredning.
Men oavsett var man äter sina hamburgare så tröttnar man ganska fort om man ska äta dem ett par tre gånger om dagen. Istället brukar vi en gång om dagen leta upp en vettig livsmedelsaffär (Walmart får duga om vi inte hittar nåt bättre) där de brukar ha helt ok delikatessdisk. Sallader, sushi, vårrullar och annan mer eller mindre bra färdigmat till en acceptabel peng.
Vän av ordning invänder att det visst finns massvis av bra restauranger och steakhouse i USA. En helt riktigt invändning, men då kommer vi in på ett annat problem. Ekonomi. Det är nämligen relativt dyrt med bra mat medan dålig mat är billig. Det gäller såväl på restauranger som i livsmedelsbutikerna. När vi äter på "riktiga" restauranger kostar det lätt 70 USD plus skatt och dricks, medan det kostar mellan 20 och 25 USD på snabbmatsställena. Visst äter vi på bättre restauranger ibland, men resebudgeten tål inte det varje dag. Ett större problem är att väldigt många låginkomsttagare i USA varken har råd eller tid att äta bra mat. Även om fetman är vanligt även i lite mer välbeställda hem är de fattigare helt klart värre drabbade. Det är direkt tragiskt att se vissa familjer, speciellt de där barnen är kraftigt överviktiga.
Pratar man mat och dryck i USA är det svårt att undvika att komma in på kaffe. Eller vad man nu ska kalla det blasket som man ibland erbjuds. Kvaliteten varierar från helt ok till riktigt miserabelt. Vi har sparat Melittahållaren vi fick med husbilen och när kaffet är extra blaskigt kokar vi helt enkelt eget.
Som med det mesta i USA så finns det mycket som är bra och mycket som är dåligt med den amerikanska matkulturen. Det är dock väldigt intressant att se på närmre håll och kopplingen till den amerikanska folkhälsan är alltför uppenbar. Det är egentligen ett ämne som man skulle behöva en hel bok (eller flera) att utreda. Men det ska ni slippa här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar