onsdag 30 juli 2014

Träning på resande fot

Marcus är ju inte direkt känd som det största träningsfreaket i stan, men konstigt nog kan han få ryck när vi är på semester. Jag menar, de flesta gör tvärtom och tar istället ett uppehåll från träningen när de reser bort. Det är dessutom konstiga grenar han ägnar sig åt, där den senaste är kast med liten pojke. Det kan t ex se ut så här


eller så här


Svante och Algot klagar iallafall inte. :-) Marcus beklagade sig däremot över förväntad träningsvärk, men så går det när man inte tränar något i vardagen hemma. ;-)

Själv ägnar jag mig mest åt löpning hemma, men när man är på resande fot får man ta de tillfällen i akt som bjuds, t ex barnvagnssläpning. Det sitter en i vagnen och ser nöjd ut iallafall. :-)


Eller så passar man på att ta sig en vanlig löptur när telningarna sover. Möjligheter att träna erbjuds alltid och så klart även ursäkter att låta bli. ;-)

söndag 27 juli 2014

La Torre

Loscottadito som jag skrev om igår är en bra restaurang, men det finns en som är ytterligare ett snäpp bättre. La Torre - Porten. Den ligger högst upp på klippspetsen i Numana och har fått sitt namn av sin granne, den stora gamla romerska porten som står kvar som ett monument över svunna tider. 

Där upp naglar sig restaurangen fast på en klippavsats, vilket gör att man kan avnjuta denna utsikt tillsammans med maten.


La Torre är en helt annan typ av restaurang än Loscottadito. Den är större och modernt designad i vitt, grått och aluminium. Alla kypare är enhetligt klädda i svart och det är en stilren dukning.



Maten är mer av "fine-dining" karaktär med lika eleganta som välsmakande anrättningar. Till en förvånansvärt billig penning får man en fix meny som varierar från dag till dag, men det är alltid fisk och skaldjur i högsätet.

Först kommer det två små antipasti. I kväll var det mjölkinkokt torsk och en thai-inspirerad lax.


Strax därpå damp vår primi piatti in på bordet. En gudomligt god fisk- och skaldjurspasta. Fråga Svante som förmodligen ätit den morgon, middag, kväll om han fått.


På klassiskt italienskt vis väntade sedan en secondi. Ikväll en monkfish grillad till perfektion.


Till sist avrundades hela härligheten med en liten citronsorbet och en espresso innan vi nöjda och belåtna vandrade hem genom stan.

Men innan vi gick såg vi till att boka bord för ytterligare ett par kvällar...

lördag 26 juli 2014

Loscottadito

Mat och vin, vin och mat. För oss mat- och vinintresserade är några veckor i Italien ett litet Mecca.

Att det är fisk och skaldjur som gäller här är ju föga förvånande med tanke på att Numana i princip ligger i havet. Det går visserligen att få sig en köttbit på de flesta ställen, men den är sällan bra och aldrig prisvärd.

Numana är inte stort men här finns ett antal ok restauranger och några riktigt, riktigt bra. Vi har hittat åtminstone tre. En av dem öppnar dock så sent att det inte passar med barnens sovvanor.

Ikväll besökte vi en av dem; Loscottadito som är en liten kvarterskrog av det bättre slaget. Personalen är trevlig och tillmötesgående. Lokalen är liten och inredd med musikaliska förtecken. Där står ett piano i ett hörn och på väggarna hänger konst med motiv ur musikens värld. Menyn finns bara på italienska och viljan hos personalen att översätta den åt oss är mycket större än deras förmåga. Men det gör inget, då allt man får in är vällagat och gott.


Förra gången vi var där åt jag mitt livs bästa bläckfisk, Matilda en gratinerad fisk- och skaldjurstallrik och barnen vräkte i sig pasta med fisk och musslor. Inga sparrisar i kors här inte, men riktigt bra mat. Ikväll avnjöt Matilda och barnen samma rätter som sist, medan jag tog en tallrik friterade fisk och bläckfisk. Den var nästan lika bra den som allt annat.

Eftersom det är fisk och skaldjur som är grejen i Numana blir det naturligtvis mest vitt vin. Vi provar gärna de lokala vinerna även denna region inte tillhör Italiens bästa och mest kända vinregioner. Till vita viner är det mestadels druvan Verdicchio som används här. De flesta vinerna är friska med hög syra och med toner av citrus och gräs. Något vin har även haft en svag ton av petroleum och lite bitterhet.

Vi har en vecka kvar i Numana, så vi hinner nog med ett besök till på Loscottadito.

torsdag 24 juli 2014

Stora frågor

Det finns ett antal svåra och stora frågor som mänskligheten funderat på genom historien. Det är frågor som:

- Vad händer efter döden?
- Vad fanns innan universum födelse?
- När sover italienska barn?

De första två frågorna överlåter jag till teologer och fysiker, men tredje har jag funderat en del kring. För att komma till ett svar tror jag att man måste använda sig av uteslutningsmetoden. Det är INTE på morgonen. Vi är tidigt på stranden, men när vi kommer är Numanas alla barn fullt engagerade i nåt som närmast kan liknas vid en svensk simskola. Eller organiserat kaos.

Det är INTE heller på kvällen. När restaurangerna öppnar kl 19:30 står vi utanför. Och i början är vi tämligen ensamma. De italienska barnfamiljerna ramlar in halvtimme till en timme senare. Det innebär att de på sin höjd fått in sin antipasti när vi styr stegen hemåt med helt utmattade barn. Igår anordnade staden Numana en festival för barn. Det var clowner, trollkonstnärer, ballonger, hoppborgar och hela faderullan. Målgruppen var 3-åringar och uppåt. Följaktligen fullkomligt invaderades stan av barnfamiljer. Inget konstigt med det om man bortser från den lilla detaljen att evenemanget öppnade 21:15. En onsdagskväll. 

Så den stora frågan har ännu inte fått nåt fullständigt svar, men vi har kommit lite närmre sanningen.

Visst är det intressant med olika kulturer? Det finns så mycket spännande att utforska i dessa små kulturkrockar.

onsdag 23 juli 2014

Glass i stora lass

Trots lågkolhydratkost som huvudsaklig födoinriktning i familjen finns det
en sak vi inte missar när vi är i Italien - glass! :-) Härlig, krämig
italiensk glass är en höjdpunkt för oss alla. Svante brukar äta sig igenom
sortimentet av vit glass (vanilj, ägglikör, fior di latte), Algot kör vit
glass med någon form av choklad i (mascarpone med Nutella, stracciatella),
Marcus gillar bäst kaffe- eller chokladvarianter och jag älskar allt med
mandel och nötter.


Ikväll hamnade jag i sjunde himlen - pistasch- och mandelglass! Vilken
ljuvlig kombination! Utöver underbar smak (är man en sucker för marsipan
kan man inte annat än älska den!) hade den dessutom bitar av finhackad
mandel i som gav en fin crunch. Känns som en överhängande risk att den
kommer att bli en av två smaker i min glassbägare varje kväll här. :-) Det
blir till att försöka komponera ihop ett eget recept till glassmaskinen när
vi kommer hem.

söndag 20 juli 2014

46,2 km/h

60 mil av italienska vägar, en familj, en bil. Hur svårt kan det egentligen bli? Tja, ungefär 13 timmar av vedermödor.  Och det blir en snitthastighet på, just det, 46,2 km/h.

Som vanligt började vi vår kördag tidigt. 07:30 var allt och alla packade och vi satte av söderut. Redan där blev det fel. Taskig kartläsning kostade oss en omväg över branta bergspass och ett antal onödiga minuter. När vi väl kom tillbaka till något så när civiliserade trakter insåg vi att de flesta andra i Dolomiterna också tyckte att det var en bra dag att rasta sina fordon. Speciellt bussar, traktorer och andra långsamtgående fordon med gubbar med keps bakom ratten. Minuterna formligen försvann.

Söder om Bolzano. Äntligen motorväg! Nähä. Vägarbete och kö. Norr om Verona lossnade det och så rullade det på friskt ett tag. Bologna. Kö igen. Vad har nu hänt? 45-60 min fick vi svaret. Två polisbilar och en annan bil stod parkerade bredvid motorvägen. Bredvid motorvägen! Vi stod alltså i kö en knappt timme för att folk saktade ner för att titta på parkerade polisbilar. Idioter! 

Nåja, efter Rimini avtog trafiken markant och vi närmade oss Numana i raskt takt. Nähä, då var det dags igen. Autostrada incidente varnade skyltarna och angav samtidigt 67 minuter körtid för de närmsta kilometerna. Nästan helt stopp alltså. Det vanliga svåra beslutet; stanna på motorvägen eller köra småvägar? Vi valde småvägarna. Fel beslut! Alla andra som gjorde samma val samt alla som skulle hem från stranden såg till att vägarna korkade igen helt.

Klockan 20:30 var vi äntligen framme med tre barn på gott humör och två föräldrar med betydligt högre irritationsgrad.

46,2 km/h. Nästa gång kör vi Vespa.

fredag 18 juli 2014

Tack Dolomiterna för den här gången

Imorse vaknade vi till strålande solsken från en klarblå himmel - Dolomiterna visade sig helt klart från sin bästa sida. En avskedspresent till oss kanske? Sista dagen med vandring idag, nämligen. Eller som Svante sa "Sen slipper vi gå mer och kan simma istället." :-) 

Vi tog kabinbanan upp från byn till Piz la Ila, precis som vi gjorde häromdagen. Däruppe är vyerna fantastiska och vandringen lagom jobbig, eftersom man befinner sig mer eller mindre på en platå, med mindre kupering. Dock kan man bli väääldigt trött ändå, som Vidar visar nedan. 


När solen skiner och temperaturen är precis lagom kan man inte annat än njuta av vandringen, även om det är slitsamt i backarna. Algot "glatt humör" och Svante "bergsgeten" hjälpte oss alla att hålla igång. :-) Så här ser Marmolada-massivet ut en fin dag:


Vidar har varit en liten tuffing han också, och visar på att även små barn (8 månader nu) kan ha glädje av vandring. Blicken har vandrat från sida till sida och när han blivit trött har han tagit sig en lur. Det finns därmed all anledning att vandra även med små barn, som njuter av det hela på sitt sätt. Sen blir det så klart lite kämpigare för föräldrarna som får ett antal extra kilon att släpa på, men det är det väl värt. :-) Man inser också vad lite övervikt att släpa runt på innebär i form av belastning på kroppen - tack och lov att jag inte jämt släpar runt på de där extra 12 kilona. ;-)
 

Tidigt imorgon bitti lämnar vi La Villa och styr kosan mot vår favoritsemesterort vid havet i Italien - Numana, strax söder om Ancona.

onsdag 16 juli 2014

A room with a view


Dolomiterna är verkligen storslagna och La Villa ligger mitt i alltihop. Det är vackra berg och toppar vart man än tittar. detta är exempelvis utsikten från vår lägenhet.


Samtidigt ger det ju oss angenäma problem; var ska vi vandra? Dagens I-landsproblem! Första dagen valde vi att ta liften upp från Alta Badia till Santa Croce på 2045 meters höjd. Sen blev det apostlahästarna tillbaka till lägenheten. Cirka 2,5 h och 600 höjdmeters vandrande. Neråt som tur var. Barnen travade glatt på och tyngst var det nog för mig som hade Vidar i en bärstol på ryggen. Han verkade dock road av turen när han inte sov gott (som på bilden).

Andra dagen blev ännu bättre. Vi tog kabinbanan upp till Piz La Ila och sedan gick en lång tur uppe bland topparna innan vi åkte ner igen. Vyerna mer storslagna, bättre väder och bättre vandringsleder. Som ni ser och förstår kände vi oss som familjen von Trapp...


Även om det är skönt att vandra bland bergen njuter jag faktiskt ännu mer av dem nere från dalen. De är så imponerande när man ser dem nerifrån mot en knallblå himmel med enstaka vita molntussar. Och så de typiska alpstugorna som ligger utslängda på gröna frodiga ängar. Det är som att promenera omkring i ett vykort.

Annars känns det inte speciellt italienskt här utan mer "alpiskt". Det känns som kulturen i alperna är väldigt snarlik oavsett vilket land man råkar vara i. 

måndag 14 juli 2014

Fotboll, öl och tyska gubbar

Genom ett regnigt Europa rullar vi fram... sjöng Tomas Ledin. Det kunde handlat om oss på vår väg ner genom Tyskland. Det nämligen fullkomligt vräkte ner.

Jag skrev i ett tidigare inlägg om att köra med barn. Då tänkte jag inte på en 8 månader gammal pojke som har tandsprickning och därmed feber och ont i munnen. Vidar var alltså kort sagt inte på sitt soligaste humör. Trots vädret, de vanligt tyska vägarbetena och Vidars tänder lyckades vi tas oss ca 85 mil och en färjepassage utan större missöden under första dagen av vår roadtrip.


Den 13 juli 2014 var en stor dag i Tyskland. VM-final. Tyskland - Argentina. Vi hade hunnit ner till Bad Bruckenau, en liten håla strax söder om Fulda, och tagit in på ett hotell så extremt tyskt att de till och med hade heltäckningsmattor på väggarna. Alltså såg jag finalen där med dem. I en liten ölstuga. Fem grånade tyska gentlemän och så jag. Det räckte för att ölstugan skulle vara full. Där såg vi matchen tillsammans, diskuterade domslut och det tyska lagets styrkor och svagheter så långt min skröpliga skoltyska räckte. Under förlängningen var stämningen lika tät som cigarettröken och ölångorna i ölstugan. Sämre sätt att titta på VM-finalen kan ju tänka sig. Speciellt när det slutade som det slutade.

Denna supporter kedjerökte hela matchen och vid de tillfälle han inte hade en cigarett i munnen hade han en ölsejdel där istället. Men så hade han också en röst som får Sven Wollter att låta som en kastratsångare

lördag 12 juli 2014

Är vi framme snart?

Vi brukar spendera varje sommar med att göra en roadtrip runt Europa (så också iår) och därmed tillbinga åtskilliga timmar i bilen för att ta oss de 400-500 mil det brukar landa på. Under alla dessa timmar och mil har vi lärt oss en hel del om hur man gör för att göra bilresan så smärtfri som möjlig för barnen och därmed även för oss vuxna. Till att börja med får vi väl tacka vår lyckliga stjärna för att våra barn inte begåvats med åksjuka för det kan man ju inte påverka speciellt mycket.

För att uppnå en någorlunda uthärdlig bilresa är förberedelserna mycket viktiga för det är de som helt och hållet bestämmer hur det ska bli när du väl sitter i bilen. Den allra viktigast förberedelsen är på det mentala planet, dels ditt eget men framförallt barnens. Det gäller att förbereda dem på att vi ska åka bil riktigt långt och riktigt länge. Vi brukar börja flera veckor innan avresan med att prata med barnen om resan i allmänhet och bilresan i synnerhet. När vi sedan sätter oss i bilen är de väldigt väl medvetna om att vi ska åka bil ”hela dagen”. Även om små barn har mycket begränsad tidsuppfattning förstår de vad ”hela dagen” innebär redan i mycket unga år. ”Hela dagen” betyder lååååååång tid. Genom att även prata om allt kul vi ska göra när vi väl är framme skapar vi även en lite större förståelse att vi måste sitta i bilen om vi vill bada och göra allt det andra roliga när vi väl är framme. Men detta funkar ju bara när man ska resa iväg och inte alls lika bra när man ska hem igen…

Att börja köra riktigt tidigt på morgonen är också en bra idé. Helst ska man lyfta ut mer eller mindre sovande barn i bilen och sedan köra. På det sättet hinner man beta av ett antal mil redan innan frukost när de små antingen sover vidare eller mornar sig. Sedan tar man en ordentlig paus för frukost och morgontoalett, gärna i kombination med en färjepassage eller liknande. Sedan gäller det att utnyttja det faktum att många barn ofta sover mycket och gärna i bilen. När de sover så kör man! Oavsett hur hungrig eller kissnödig man själv råkar vara. Ta pauser under hela resan, men gör det strategiskt. Till exempel genom att kombinera mat och lek. Äta måste man ju och kan barnen springa av sig lite på en lekplats medan man väntar på maten är det givetvis att föredra. Eftersom vi oftast börja våra bildagar riktigt tidigt på morgonen försöker vi avsluta dem i någorlunda vettig tid på eftermiddagen och den resterande tiden försöker vi utnyttja till att stilla barnens behov att röra på sig och att vara ute. Ett annat sätt att göra bilresan lite mer intressant ur barnens synvinkel är att låta dem turas om att sitta i framsätet. De flesta barn tycker det är roligare att sitta fram för därifrån ser man mycket bättre vad som händer runt omkring och de kan ”hjälpa” mamma eller pappa att hitta rätt genom att leta efter vägskyltar eller vad det nu kan vara.

Man ska inte heller dra sig för att använda de tekniska hjälpmedel som finns. Det kanske allra viktigaste hjälpmedlet i detta sammanhang nämns inte så ofta, vilket kanske beror på att det finns i alla bilar nuförtiden – AC:n. Få saker slår ner humöret så mycket som bastutemperaturer och när svettiga lår klibbar varandra eller, ännu värre, mot brorsans lika svettiga lår. Av samma anledning är det bra att skydda barnen så mycket som möjligt från direkt solljus genom att använda såna där solskydd man sätter på rutan och givetvis solglasögon. DVD-filmer, ljudböcker och musik hjälper barnen att slå ihjäl många mil och timmar. Vi brukar köpa någon ny film inför varje bilsemester. Sedan är det ett måste att ladda upp med andra grejor, lekar och leksaker som barnen tycker är kul och det varierar ju från barn till barn, men i vårt fall är det böcker och tidningar som gäller. Givetvis måste det även finnas ett lager av snabba kolhydrater nära till hands i bilen för att vid behov ge blodsockernivån en skjuts uppåt och därmed förebygga att små irritationsmoment växer till oanade proportioner.

Bilresan kommer aldrig att bli semesterns höjdpunkt, varken för vuxna eller för barn, men med rätt inställning och rätt förberedelser brukar den gå långt över förväntan.

fredag 11 juli 2014

Nu börjar det kännas verkligt

Normalt sett bokar vi allting själva på nätet oavsett om det gäller flygbiljetter, hyrbilar, hotell eller något annat. Det har egentligen bara funnits ett undantag och det är om vi ska boka lite mer komplicerade rutter, till exempel att flyga iväg till en stad och hem från en annan. Vi har nämligen märkt att de allra flesta sökmotorer för flygresor är bra och lätta att hantera om du ska fram och tillbaka till ett och samma ställe (dvs. tur och retur). Ska du däremot göra massa avsteg från detta blir det ofta dyrare och svårare. Vi kontaktade därför några resebyråer för att höra om de kunde hjälpa oss att få tag i vettiga flygbiljetter. En av resebyråerna återkom till oss nyligen och deras prisuppskattning var nu betydligt högre än vad den var för några månader sedan när vi hade kontakt med första gången. Deras uppskattning var nu att våra biljetter skulle kosta 30 000 kr/vuxen, barn 25 000 kr/person och barn under 2 år ca 10 000 kr mellan tummen och pekfingret. I runda slängar 120 papp för oss fem alltså.

Den prisuppskattningen lät dock inte helt rimligt i mina öron och fick mig att tänka om angående att boka själv på nätet. Så jag gjorde ett par snabba sökningar på några av de vanligaste siterna och det visade sig att det visst funkade OK att boka enkelbiljetter till vettiga priser. Slutsatsen av ett par minuters sökning är att det går att komma betydligt billigare undan än resebyråns prisuppskattning, speciellt om man kan tänka sig en mellanlandning. Jag valde slumpvis en resdag ungefär när vi tänkte resa och gjorde en enkel sökning på vad det skulle kosta för oss fem. För flighten Köpenhamn – Bangkok kunde man få biljetter för 12 500 och Hongkong – Seattle via Seoul för 17 500. Biljetterna New York – Köpenhamn var inte släppta ännu, men även om de skulle kosta 20 000 (vilket de inte gör för där finns många flighter) skulle vi stanna på 50 000 totalt. Vilket ju är avsevärt mindre än de 120 000 som resebyrån uppskattade. 70 000 kr som vi INTE spenderar på flygbiljetter kan vi ju ha betydligt roligare för under resan…

Vi har sedan en längre tid tänkt oss att börja JordenResaRunt med att flyga till Bangkok för att inleda resan lite ”mjukt” i Thailand. Vi har varit där förut och det är så enkelt att resa dit. När vi sedan började titta lite närmre på flygbiljetter slog det oss att vi ju egentligen inte vill spendera någon tid i Bangkok. Vi har ju varit där förr, JordenResaRunt är ingen storstadsemester (vi kommer att besöka några storstäder, men det är inte prio 1) och barnen uppskattar nog inte Bangkok när stränderna och havet ligger runt hörnet. Så varför inte flyga direkt till Phuket från Europa? Nu är det ju inte heller Phuket som lockar oss i Thailand. Det är lite för överexploaterat, men det ligger bättre till än Bangkok i förhållande till de öar och stränder vi funderar kring i Thailand.

När vi kollar tillgång och priser på flygbiljetter inser vi dessutom att det rent av blir det billigaste alternativet att resa ut till Phuket först. Rent generellt är det billigast att resa till Thailand först jämfört med de andra länderna i Sydostasien som vi tänker besöka och lägger man till en inrikesflight från Bangkok till exempelvis till Phuket, så blir det faktiskt billigare att resa direkt till Phuket från Europa. När vi väl insåg detta tog vi ett stort steg framåt och för första gången handlade det inte bara om planerande, spekulerande och diskuterande, utan vi agerade. Vi bokade nämligen flygbiljetterna ut på vår JordenResaRunt! Helt plötsligt kändes hela projektet mer verkligt. Att nu är vi på väg. Att nu blir det verkligen av. Skönt och spännande på en och samma gång i en märklig blandning.

Så den 2 februari 2015 lyfter vi alltså från Köpenhamn och ett antal timmar senare landar vi i Phuket och på vägen stannar vi till i London och Hongkong. Två mellanlandningar alltså, men priset var så bra att vi valde att utsätta oss för det omaket. På pluskontot finns att det är ”lagom” väntetider vid mellanlandningarna och bra flygtider där London – Hongkong är en nattflygning, så barn och vuxna kan förhoppningsvis sova bort en hel del av flygresan.

Sen blir jag överhuvudtaget inte klok på hur prissättningen på flygbiljetter fungerar. Eller inte fungerar. En av de billigaste rutterna till Phuket var via Hongkong. Då tänkte vi att vi skulle kunna börja med Hongkong istället för att på så sätt spara några (eller ganska många) kronor. Men nähä, så enkelt var det inte. Tog vi exakt samma flighter som till Phuket, men stannade Hongkong istället för att ta den sista flighten till Phuket blev det 2 000 kr dyrare. Hur tänkte de nu? Vill man åka till Hongkong är det alltså billigare att boka en resa till Phuket via Honkong och sedan ”missa” flighten till Phuket (det incheckade bagaget hamnar visserligen i Phuket, men ändå). Någon som förstår logiken? Jag förstår i varje fall inte, men det spelar ingen roll just nu. För nu är det på riktigt, nu börjar det kännas verkligt…

onsdag 9 juli 2014

Sakta, sakta


Sakta, sakta går vår planering av JordenResaRunt framåt trots att sommarsemestern och vår roadtrip i Europa ligger runt hörnet. Vi håller som bäst på att läsa in oss på vad vi vill se och uppleva i USA. Det är ju, som nämnts, den delen av resan som vi måste planera mest i detalj för att vara säkra på att få vettigt boende på mest attraktiva ställena (läs nationalparkerna såsom Yellowstone). Inläsningen går dock ganska långsamt och det är svårt att hinna med. Fotbolls VM gör ju inte det lättare…

Under vår tid i USA kommer det handla mycket om att prioritera. Och att prioritera är att välja bort. Hittills har vi valt bort:
  • Kalifornien – Matilda och jag gjorde rutten San Fransisco – Death Valley – Las Vegas – Grand Canyon – Palm Springs – Los Angels och via Highway 1 tillbaka till San Fransisco något år innan de äldsta barnen gjorde entré och det känns som att vi kommer att återvända dit. Men inte förrän barnen blivit lite äldre.
  • Texas och övriga djupa södern – Vi skulle väldigt gärna besöka dessa delar av USA för här finns mycket intressant såsom spåren från kolonialtiden, New Orleans, Huston, etc. Men om vi skulle få för oss att ta oss dit på JordenResaRunt, så skulle det i så fall bli i juli och då är där helt enkelt alldeles för varmt. Speciellt med små barn i resesällskapet.
  • Florida – Återigen är detta ett resmål vi mer än gärna inkluderat då det finns massor med roliga grejor att göra där; Everglades, Disneyworld, Kennedy Space Centre, Miami, Orlando, Key West, med mera. MEN det är så långt bort det går att komma från Seattle/Vancouver (där vi kommer att landa) och därför många långa mil extra om vi vill besöka Florida. Dessutom passar Florida perfekt som en framtida vintersemester.
  • Nordöstra USA med New England i spetsen – Även detta passar bra som en egen rutt vid ett senare tillfälle och för att spara in på milen i bilen kommer vi inte att åka längre nordost än New York.

Den grova och fortfarande väldigt preliminära rutten ser alltså ut som så här:
  • Vi kommer att göra vår entré i Nordamerika i Seattle eller Vancouver.
  • Bil eller husbil genom Klippiga Bergen mot Denver. Troligen med en nordlig rutt med bland annat ett besök i Yellowstone. Är det möjligt kanske det även blir en liten sväng sydväst om Denver, även om det ligger helt ”fel” i förhållande till Yellowstone.
  • Vidare över de stora slätterna mot Memphis och Nashville. Frågan här är om vi kostar på oss att köras en nordlig rutt upp till Chicago eller om vi ska skippa den delen av landet denna gång.
  •  Sista etappen blir mot Washington och New York. I området kring Washington verkar det finnas hur mycket kul som helst att göra och New York går det ju inte att strunta i även om vi varit där tidigare. Från New York eller Washington avslutar vi sedan med att sätta oss på flyget hem till Sverige.

Sakta, sakta närmar vi oss och det är något lite närmre nu än för en stund sedan då jag påbörjade texten…


tisdag 8 juli 2014

Hit the road again


Vår JordenResaRunt är ju givetvis huvudakten i denna blogg, men det hindrar ju inte att vi gör lite avsteg ibland när det är lämpligt. Och nu är det väldigt lämpligt. Sommarens stora event på resfronten – Roadtrip i Europa – närmar sig nämligen med stormsteg. Bara några dagar kvar tills vi drar och även om det mesta redan är planerat är det en det många småsaker kvar att fixa. Vi har gjort liknande roadtrips flera somrar i rad nu och har bra koll på vad som måste förberedas och vad som måste packas.

Vi kör alltid en söndag för att slippa den värsta lastbilstrafiken genom Tyskland och rutten är spikad; genom Danmark, färjan mellan Rödby och Puttgarden, genom Tyskland, sova en natt i Tyskland någonstans, över/genom alperna till första riktiga stoppet i Dolomiterna. Orten vi ska bo i heter La Villa och vi blev tipsade om den av ett par kompisar som bor i Italien. Den ska vara perfekt för dagsvandringar i natursköna omgivningar och just vandring i Alperna brukar vara ett bra sätt att inleda en semester, då vyerna får en att komma i semestermode tämligen omgående. Vi har lyckats få tag i en bättre begagnad bärstol till Vidar som vi tränar att bära honom i. Vi kommer att ha fem nätter i Alperna innan vi fortsätter söderut till Numana, som ligger på italienska östkusten strax söder om Ancona. Vi var faktiskt där förra året och tyckte det var perfekt för oss. Bra strand med småsten som gjorde att man fick sandstrandens fördelar, men samtidigt slapp få sand med sig överallt. Relativt lite turister och de som var där var inhemska, vilket gör att det känns mer genuint. Få men bra restauranger som serverar utsökta fisk- och skaldjursrätter med lokalt vin som är helt OK. Lugn och behaglig atmosfär. Det är väldigt ovanligt att vi återvänder till samma ställe mer än en gång (det finns ju så många ställen i välden att upptäcka), men denna gång ska vi till och med bo på samma ställe! Det har i princip aldrig hänt tidigare! Vi ska dessutom stanna i två veckor vilket också är extremt ovanligt för oss, men vi ser det som en träning inför JordenResaRunt. På hemvägen ska vi stanna till några dagar i Toscana för att besöka några vingårdar (proviantering!) och sedan ett stopp på vår favoritvingård i Valpoliciella (ännu mera proviantering!) innan vi avslutar med några dagar i München. Inalles kommer vi att vara iväg knappt fyra veckor, uppleva massor, sola och bada i massor, äta god mat och framförallt att spendera mycket kvalitetstid med varandra.

måndag 7 juli 2014

Ett första riktigt inlägg

Vi hade allvarliga planer på att göra det redan förra gången vi var föräldralediga, men då gick det dessvärre inte att genomföra. Men denna gång SKA det bara bli av! Vi SKA helt enkelt tillbringa vår föräldraledighet med att ta hela familjen ett varv runt jorden, eller som de stora barnen säger; ”Vi ska JordenResaRunt‼!”.

Vi som ska resa är två föräldrar, som med vår relativt stora resvana inbillar oss att vi är familjens överhuvuden, och två tvillingpojkar på sex år som med visst fog hävdar att det är de som bestämmer. Men den medresenär som oftast får sista ordet är trots allt den yngste grabben i brödraskaran. Med sina 8 månader på livserfarenhetskontot är han väldig svår att argumentera emot. Eller med för den delen. De något desillusionerade föräldrarna heter Matilda och Marcus och har väldigt, väldigt långt kvar till 40-årsstecket. Nåja... De äldsta barnen lystrar, åtminstone ibland, till namnen Svante och Algot, medan Vidar än så länge stannar där man lägger honom. Svante och Algot har sin ålder till trots hunnit med att skaffa en del resvana då de ”tvingats” följa med sina resgalningar till föräldrar sedan spädbarnsåldern och är väldigt positiva till allt vad resor, semestrar och utflykter heter. Vidar är naturligtvis rookien på områden och han fick begå riktig resedebut för några veckor sedan då han fick uppleva en kortare semester på engelska landsbygden, men hans riktiga ”eldprov” blir vår fyra veckors roadtrip i Europa (med fokus på Italien) i sommar.

Vi fem ska alltså ut för att se välden och vi hade tänkte spendera ungefär sex månader på projektet. Sex månader kan tyckas vara en lång tid, men jorden är samtidigt en väldigt stor plats så planeringen lär bli viktig för att se till att vi får ut det vi vill av resan. Tidpunkten för hemresan är mer eller mindre bestämd av praktikaliteter som att de stora barnen ska börja skolan, medan utresan ”endast” begränsas av tillgängliga föräldraledighetsdagar och andra sådana tråkiga formaliteter. Detta gör att vi kommer lämna gamla Svedala i början av februari 2015 och komma hem i början av augusti samma år. 

Hur lägger man då upp en upp en sex månaders resa under den tiden som passar hela familjen? Ja, till att börja med vill ju ha bra väder och det styr till stor utsträckning vilka resmål som är lämpliga. Hela familjen gillar att sola och bada från långa sandstränder med tropiskt varmt vatten (vem gör inte det?) och det vore perfekt att inleda med lite soldyrkan för att verkligen komma ner i varv och in i semestermode. Alltså börjar vi med Sydostasien. En annan fördel med Sydostasien är att prisläget är relativt humant för en barnfamilj som vår och det spelar såklart in när man ska vara borta så länge. Men Sydostasien är fortfarande ganska stort och hittills har vi inte landat in hur rutten där ska se ut. Vi startar dock i Thailand, eftersom det är så enkelt att turista där och dessutom är det ett bra nav för vidare flygrutter ut i Sydostasien. Vi tänkte stanna i Sydostasien i cirka tre månader och hinna med Malaysia, Indonesien, Vietnam och gärna även Singapore och Kambodja, där speciellt Matilda skulle vilja ta en tur inom Angkor Wat. Fördelningen av tiden mellan dessa asiatiska länder kommer troligen styras av diverse visumregler och dessa måste vi reda ut i detalj. Hur som helst kommer fokus för oss i Sydostasien att vara solen, stränderna, baden och maten, vilket ju finns i överflöd i alla dessa länder. Vi kommer av den anledningen troligen inte att planera tiden i Asien in i minsta detalj, utan lämna en hel del till de nycker vi säkert kommer få när vi väl är där. Vi kommer att ta dagen som den kommer och bara njuta av att få vara lediga tillsammans utan en massa måsten som annars är så vanliga för en småbarnsfamilj med två heltidsarbetande föräldrar. Av någon konstig anledning har ingen av oss varit i Kina ännu, så vi kanske stannar några dagar i Hongkong för lite ”Kina-light” innan vi lämnar Asien för den andra halvan resan.

Någon gång under första halvan av maj räknar vi alltså med att lämna Asien för anlända till Nordamerika. Återigen är klimat och väder en faktor att ta hänsyn till och vår förhoppning är att vår ankomst till Nordamerika har föregåtts av vårens och försommarens ankomst. Vi tänkte nämligen börja i antingen Vancouver eller Seattle uppe i nordväst för att sedan hyra en bil att korsa kontinenten med för att avsluta i New York eller Washington. I Nordamerika finns det så oerhört mycket att se och uppleva att den delen av resan tvingas vi nog detaljplanera i större utsträckning så att inte tre månader helt plötsligt har gått och vi har bara hunnit hälften av vad vi drömt om. Just nu är vi inne i en period av intensiv inläsning av USA:s utbud av sevärdheter för att kunna skissa på en rutt. Så långt står det klart att vi vill se och uppleva ”det riktig” USA i mellanvästern samt de lika stora som storslagna nationalparkerna såsom Yellowstone och Rocky Mountain NP. Dessutom vill vi (och säkerligen barnen) titta närmre på indiankulturerna och resterna av den gamla western. Särskilt i nationalparkerna behöver man vara ute i riktigt god tid för att få tag i vettigt boende, så just nu funderar vi på om vi ska satsa på att boka hotellrum på dessa parker inom kort eller om vi istället ska satsa på att hyra en husbil den första månaden i USA för att på så sätt kunna vara lite mer flexibla. Visst finns det fördelar med husbil; man är flexibel, sparar tid på transporterna mellan nationalparker och hotell, slipper att packa in och ut ur hotell stup i kvarten. Samtidigt finns det nackdelar så som att det tar längre tid att köra, det kan bli kallt (minusgrader är inte ovanligt i Klippiga bergen under maj) och dessutom är vi, eller åtminstone jag, inte riktigt campingtyperna. Dessutom finns det en hel del frågetecken kring kostnaderna med husbil. Å ena sidan är det ganska dyrt att bo på hotell i och kring de stora nationalparkerna, men å andra sidan är det inte gratis att campa heller och dessutom är det betydligt dyrare att hyra en husbil istället för en vanlig bil (speciellt när man vill hämta ut och lämna tillbaka bilen/husbilen på olika orter) samt att en husbil dricker betydligt mer drivmedel. Även om drivmedel är billigt i USA, så gör det skillnad i slutändan då det är många mil som ska betas av.

Sammanfattningsvis har vi alltså en hel del att fundera på så här sju månader innan avfärd och då har jag inte ens nämnt det som måste redas ut här hemma. För tiden stannar ju inte i Sverige bara för att vi är ute och flyger. Det är försäkringskassan, dagisplats till Vidar, eventuell uthyrning av huset, bilen, räkningar och så vidare och så vidare på en lång lista. Men mer om det vid ett annat tillfälle.

torsdag 3 juli 2014

Here we go


Då var den skapad och uppe. Bloggen om vårt stora äventyr, vår stora resa.