Vi kom till Lissabon, men det tog sin lilla tid

Portugal, Lissabon närmre bestämt. Det är så länge sen vi bokade resan och det har varit ett sånt fokus på JordenResaRunt att Lissabon gått mer mindre under radarn. Men nu är vi här. Även om det var efter ett visst besvär. 

När vi åker på några dagar långa resor försöker vi hitta flyg med vettiga tider för bespara barnen och därmed oss själva alltför mycket besvär. Alltså bokade vi en flight till Lissabon med TAP som skulle lyfta runt kl 13. Perfekt flygtid för en småbarnsfamilj! Efter några veckor fick vi besked att flygtiden senarelagts till 18:20. Skit! Det betyder att vi skulle komma fram till hotellet vid runt kl 23. I bästa fall. Med tre barn på gränsen till medvetslöshet av trötthet. Skulle vi boka om? Hitta en bättre tid? Kanske rent utav åka någon annanstans? Nej, vi var inställda på Lissabon så vi bestämde oss för att gilla läget.

Väl på flygplatsen fick vi info om att vi skulle bli 15 min sena då planet ankommit sent. Nåja, det flyger vi in. Boarding. Vi baxar in hela familjen längst bak och sen händer... ...ingenting. Efter en stund meddelar kaptenen att vi har "minor technical problem" och väntar på servicepersonal. Det ska ta 20-25 min. Efter 45 minuter i en allt varmare kabin får vi veta att vi väntar på ett beslut. Vilket beslutet är och vem som ska fatta det har vi ingen aning om.

Efter 2 timmars väntan i planet får vi gå av planet och tillbaka till gaten. Vi förbereder oss på att det kanske inte blir någon flygning. Men så händer det. Vi boardar igen och tre timmar sena lyfter vi. Ryktet sprider sig bland passagerarna att det var dörren i aktern av planet som krånglade. 

Jag har full förståelse att saker och ting kan gå i sönder eller krångla. Jag har däremot INGEN förståelse för att man inte kommunicerar på ett vettigt sätt till oss passagerare. Hur svårt kan det vara att berätta vad som händer med regelbundenhet, kanske en gång var 15 minut? Oöverstigligt svårt tydligen.

Efter en lång väntan på bagaget flöt allt på bra. Förbeställd taxi, hotellpersonal som väntade på oss, incheckning och till sist kunde vi skicka hela familjen i säng. Men då hade klockan hunnit bli 01:30 lokal tid eller 02:30 svensk tid. 

Hur barnen fixade det? Bättre än de flesta vuxna på samma flight.

Vietnam

Jag har aldrig varit i Vietnam. Jag vet egentligen väldigt lite om landet. Bortsett från var det ligger, vad ett par av de största städerna heter och att där har varit minst ett hemskt krig. Men ”alla” säger att det är ett trevligt land att besöka och eftersom vi ändå är i krokarna skulle vi vilja utforska det lite själva. Som vanligt har vi därför läst på lite och jag tänkte sammanfatta några av mina reflektioner så här långt.

Vietnam är ett ganska stort, eller åtminstone långt, land. Av denna anledning varierar landskapet och klimatet ganska kraftigt beroende på var man är. Allt ifrån Mekongdeltat i syd, kustlandskapen och öarna i sydost till höglandet i norr. Att klimatet varierar så mycket beroende på var man befinner sig i landet är både bra och dåligt från en turists synvinkel. Det är alltid rätt säsong för ett besök någonstans i Vietnam, men det är aldrig riktigt rätt säsong om man vill resa igenom hela landet. Klimatet styrs av monsunen som perioder av året kommer från sydväst och andra perioder från nordost. Vi kommer troligen besöka Vietnam under april och det verkar vara en ganska vettig kompromiss, med ganska bra väder i större delen av landet men inte riktigt optimalt någonstans.

Den stora frågan är vad vi vill göra i Vietnam, hur äventyrliga vi känner oss och vad som är lämpligt att ”släpa” med barnen på. För intressanta alternativ saknas sannerligen inte. Till att börja med finns ett stort antal öar och stränder för underbart strandhäng. Framförallt då längs sydostkusten med turistmeckat Nah Trang i centrum, men inte långt bort finns betydlig lugnare och ödsliga stränder för den som vill komma bort från de största turiststråken och allt de för med sig. Ett annat uppenbart alternativ är storstäderna Ho Chi Minh City (Saigon) i söder och Hanoi i norr. Från det jag läst får jag intrycket att Ho Chi Minh City i allmänhet upplevs som en ganska jobbig och intensiv stad, men med några starka kort i sina museer, lämningar och minnesmärken från Vietnamkriget (eller Amerikakriget som vietnameserna tydligen säger). Frågan är bara om vi är beredda på att låta våra 7-åringar uppleva dessa ganska hemska platser med alla de hemska bilder som finns där? Hanoi upplevs nog i allmänhet som lite gemytligare, om en mångmiljonstad i Asien någonsin kan betraktas som gemytlig. Det tredje uppenbara alternativet är centrala Vietnam. Här hittar man de gamla och tydligen mycket vackra städerna Hue och Hoi An. Dessutom finns närheten till DMZ (demilitariserade zonen) där man kan se och lära sig massor om Vietnamkriget, med Vinh Moc tunnlarna i spetsen. Utöver dessa mer eller mindre självklara alternativ finns även mindre exploaterade alternativ som Mekongdeltat, det central inlandet och bergen i norr. Ett annat spännande äventyr vore att ta tåget från Ho Chi Minh till Hanoi (eller tvärtom) med intressanta stopp längs vägen. Det är dock en resa på 36 timmar i ofta trånga och obekväma kupéer.

 

Precis som vanligt handlar det alltså om att bestämma sig för vad man egentligen vill ha ut av sin resa och sedan göra sina val därefter.

Back on track

Cruise Amerika kastade som jag tidigare skrivit in handduken och meddelade oss att de inte kunde fixa fram en husbil till oss i Seattle. Vi började då direkt att leta efter andra uthyrare och även fundera över hur vår plan C skulle kunna se ut. Det visade sig i går kväll att vi inte behöver någon plan C utan att vi lyckats få tag i en husbil. Men inte i Seattle utan i Ferndale. Vet du inte var Ferndale ligger? Om inte, så är det inget att hänga upp sig på. Det är nämligen knappt att invånarna i Ferndale själva vet var det ligger. Men vi har tvingats ta reda på det. Det ligger strax söder om Vancouver, ett stenkast in på den amerikanska sidan av gränsen, och där har El Monte RV ett kontor för uthyrning av husbilar. Som tur är för vår del hade de en husbil ledig under den dryga månad nästa år då vi behöver tak över huvudet i Klippiga Bergen.

Vi fick dock göra lite små justeringar i våra önskemål, men inget som vi inte kan leva med. Det blev till exempel en något större husbil, då den lediga husbilen råkade vara en C28 och inte en C25 (som vi hade bestämt oss för tidigare). Så här ska vi tydligen bo under 34 dygn:

Eftersom Ferndale ligger där det ligger insåg vi också snabbt att en mindre justering i vår planering vore lämplig. I vår ursprungliga plan tänkte vi stanna i Vancouver några nätter för att sedan ta oss ner till Seattle med tåg eller buss. I Seattle skulle vi sedan turista några dagar innan vi hämtade ut husbilen för våra vidare äventyr i Klippiga Bergen. Men eftersom Ferndale ligger så nära Vancouver är det mer praktiskt att hämta upp husbilen på vägen mellan Vancouver och Seattle istället för att åka de 15 milen fram och tillbaka. Så vi kommer alltså ha husbilen några dagar längre och bo på camping i Seattle istället för på hotell. På så sätt löser vi även transporten mellan Vancouver och USA, eftersom El Monte har en grattis shuttle-service Ferndale – Vancouver och sen kör vi resten själva med husbilen. Hepp, så var de problemen lösta!

Så nu är vi back on track i Nordamerika och kan lägga 100% av vårt fokus på Sydostasien.

Bakslag

Just som vi lyckats få ihop vår planering med husbil i Klippiga Bergen slogs vår plan itu. Det finns nämligen ingen husbil åt oss. Detta trots att vi redan betalt in handpenning och fått en bekräftelse. Resebyrån är såååå beklagande, men det hjälper ju inte oss. Uselt är bara förnamnet. Så det blir till att tänka om. Vårt huvudalternativ som vi undersöker just nu är att hitta någon annan uthyrare än Cruise America. Det är dock inte helt enkelt då de allra flesta inte har något kontor i Seattle. Det finns dock en som har ett kontor 15 mil utanför Seattle. Det återstår att se om de har någon lämplig husbil för oss och hur vi i så fall ska kunna ta oss till den lilla hålan.

I bakhuvudet snurrar också tankar kring vad vi ska göra OM vi inte hittar en husbil i eller kring Seattle. Med andra ord så funderar vi alltså på hur plan C eventuellt skulle kunna se ut. Hittills har vi dessa alternativ:

1. Hyrbil och hotell

Tja, vi diskvalificerade ju detta alternativ tidigare av flera anledningar (se tidigare inlägg). För dom som inte kommer ihåg eller inte orkar leta upp det gamla inlägget kan jag sammanfatta det hela med dyra hotellrum, långa transporter mellan hotell och nationalparker, ständigt packande ut och in ur hotellrum.

2. Hämta ut husbilen i San Francisco 

Det är uppenbarligen Seattle som är flaskhalsen. Det finns helt enkelt väldigt få uthyrare där. Det finns däremot ett flertal i San Francisco. Men då måste vi tas oss dit och det är ju inte direkt nästgårds från Seattle, även om det ser ganska kort ut på kartan. Det tillkommer alltså en inrikesflygning i USA och att vi behöver göra om hela vår rutt. Visserligen är San Francisco en trevlig stad, men vi har redan varit där ett par gånger.

3. Hämta ut husbilen i Denver

Denver är en stor knutpunkt för husbilsuthyrning och det är enkelt att få tag i en husbil där. Speciellt om vi lämnar tillbaka den på samma ställe. Men även här tillkommer det en inrikesflygning och omplanering av vår rutt. Dessutom går vi miste om vår dröm att korsa USA i bil.

Alla tre alternativen skulle funka, men alla tre har också uppenbara nackdelar. Vi håller alltså alla tummar vi har för att vi ska lyckas hitta en lösning med den där uthyraren utanför Seattle. I vår första kontakt med dem verkade det inte helt omöjligt, men det finns en del praktikaliteter som återstår att lösa. Vi måste till exempel välja en större husbil (de har inga så små som vi valde innan), vi måste lösa transporten mellan Seattle och uthyraren och det måste var ekonomiskt nåt så när vettigt.

Vi har helt enkelt lite extra funderande och fixande framför oss. 

Omvänd eller nyfrälst, eller hur blir det?

Jaha, då var det gjort. Campingmotståndaren har bokat en husbil. I en hel månad. Jaja, man ska inte vara sämre än att man ger det ett allvarligt försök och det får man ju verkligen säga att detta blir. Kanske blir jag omvänd och nyfrälst på camping och semester med husbil?

I och med detta börjar vi också att skifta fokus på vårt planeringsarbete från USA till Sydostasien trots att vissa småsaker återstår för USA-delen. Det innebär att vi börjar på ny kula med inläsning på våra tilltänkta resmål. Inläsningen på Sydostasien kommer både att bli lättare och svårare än för USA. Lättare på så vis att vi kommer ha fokus på sol och bad och därmed inte flytta runt lika ofta. Svårare eftersom det rör sig om 5-6 olika länder och att informationen därmed är mer spridd och splittrad. Ett exempel på det sistnämnda ser man om man jämför bokhögen vi använde när vi läste in oss på USA och bokhögen vi nu har framför oss:

Detta var resultatet av ett spontanbesök på biblioteket och då var ändå ett flertal av de mest intressanta böckerna på andra stadsdelsbibliotek eller utlånade. Det är alltså ett gediget arbete som väntar på oss. Igen…