Världens längsta sommarlov!

I fredags var det sista dagen i respektive förskoleklass för Svante och Algot, och vilken dag de fick! Bestämma aktiviteter på gympan, bjuda kompisarna på glass, vara i centrum på samlingen och få en massa kramar av goa kompisar och pedagoger! Härligt med sådana fina avsked, som gör att det kommer att finnas något fint som väntar i andra änden av JordenRessRunt också. Tack till alla fina i FB och FD! <3

Nu är det dock två killar som spända av förväntan ser fram emot måndagens avresa. De längtar efter att få bada och gå i sandaler (nej Svante, det är liiite för kallt att åka hemifrån i shorts och sandaler ;-) ) och har deklarerat att de älskar att åka flygplan. Hoppas att det sista kvarstår även efter 24h-resan till Phuket!

Sista...

Det är mycket sista nu. Sista dagen på jobbet gjorde jag redan för några dagar sedan, sista dagen för Svante och Algot i förskoleklassen är idag. Sista grejorna att packa, sista sakerna att köpa inför resan, sista fixandet i huset, och så vidare, och så vidare...

Sista dagarna hemma innebär också många avsked. Av släkt, vänner, kollegor, barnens pedagoger, barnens vänner, barnens vänners föräldrar, grannar och alla andra i vår omgivning. Alla vill önska oss en trevlig resa och det uppskattar vi verkligen! Tack! De två sista dagarna innan take-off har mor- och farföräldrar intecknat sedan länge. Dom vill ha en ordentlig dos av barnbarnen så att abstinensen inte blir alltför besvärlig innan vi alla ses igen. Tur att vi redan packat...

Alla dessa avsked gör också att ryktet om bloggen sprids som en löpeld och antalet läsare har i ett nafs mångdubblats (ja, vi har lite koll på er). I början höll bloggen en väldigt låg profil och bara de allra närmsta hade fått länken. Men inte nu. Vi har redan förstått att länken skickats vidare i allt vidare cirklar. Kul! Alla är välkomna att vara vårt virtuella resesällskap.

Vi ser bloggen som ett sätt för oss alla (stora som små) att hålla kontakt med livet här hemma. Så kommentera gärna! Undrar ni något, så fråga! 

Vårt matrumsbord

Ja, nu är det ju några dagar sen packningen inleddes och hur gick det? Jo tack, bra! Vårt stackars matrumsbord har varit med om värre högar!

Efter lite funderande kring hur vi bäst skulle få plats med grejerna (min strategi var tunga saker i Marcus ryggsäck ;-) ) skred vi till verket och se - allting fick plats. Av Algots min att döma är väskan tung, men han klagade inte när han provbar den.

Det får plats en del även i en 18-liters ryggsäck. Det känns lite overkligt bara att hela vårt liv de närmaste tre månaderna får plats i två stora och två små ryggsäckar. :-o Faktum är att det ska bli en intressant övning i att se hur lite saker (kläder ;-) ) man egentligen klarar sig med. Planen är att tvätta ungefär en gång i veckan, lite beroende på aktiviteter. Är man mest på stranden går det inte så mycket i klädväg, men är man i en storstad vill man ju gärna vara någorlunda fräsch.

Nu har vi iallafall inte packat mer än vi kan bära och det finns ju affärer att handla i i Asien också. 

Packningsbestyr

Att packa är kanske inte den roligaste delen av en resa (fast bättre än att packa upp!), men en bra packning kan göra resan betydligt smidigare, så det är ändå värt att lägga en del tid på det. Vi har varit smarta, tycker vi, och skapat en digital packlista med allt vi kan tänkas behöva inför en resa. När det är dags att börja packa skriver vi ut listan, stryker direkt över det som inte är relevant (man behöver ingen kikare på en storstadssemester) och sen stryker vi efterhand som vi plockar fram. Eftersom man oftast behöver ingefär samma saker är det smidigt att inte behöva återuppfinna hjulet varje gång det är dags att ge sig iväg.

Efter varje packningsomgång uppdaterar vi listan genom att lägga till och dra ifrån sådant som ändrat sig, för t ex behöver Svante och Algot inga nappflaskor längre. Den här gången har vi så klart haft en annan (mycket längre!) att fixa inför resan-lista, men den här resan är ju speciell och annorlunda på många sätt.

Vårt matrumsbord brukar vara basen för packningen allteftersom den kommer fram. Idag ser vårt matbord ut så här, men vi hoppas på en annan bild imorgon kväll. 

Lite rädda är vi att vi den här gången ska få skippa en del av det vi vill ha med oss, men time will tell. I somras när vi reste hade vi en hel bil att packa i, den här gången har vi (troligen) en 90-liters, en 75-liters och två 18-liters ryggsäckar att packa. När Marcus och jag backpackade senast hade vi 60 + 55 liter att röra oss med, men även om barnen inte är fysiskt stora tenderar alla grejer de behöver att ta stor plats. Barnvagnen till Vidar får som tur är en egen väska. ;-)

En del av problemet vi har den här gången är att resan innehåller strandliv, vildmark och storstäder på samma gång, så vi skulle behöva i princip allt på listan, men packutrymmet är mindre än i vanliga fall. Som tur är behövs inga tjocka varma (utrymmeskrävande!) kläder i Asien, där vi börjar vår resa, så kläderna behöver inte så stor plats i packningen (tror vi nu, innan vi tagit fram något ;-) ). När vi kommer till Nordamerika kommer vi hela tiden ha tillgång till bil, så då kan vi köpa en resväska att packa de mer utrymmeskrävande kläder vi behöver där. Det finns en plan för allt i den här resan! :-)

Nedräkning

Avresan närmar sig med stormsteg. Nu är det bara 12 dagar kvar. Eller 283 timmar om man hellre vill det. Men vem räknar...

Det är alltid mycket som ska fixas de sista dagarna innan avresan och man kommer på nya saker hela tiden och ändå känns det som om man glömt något jätteviktigt, men sen ordnar det sig i slutändan ändå. Så är det inför varje längre resa och speciellt inför denna. Välden slutar ju liksom inte att snurra här hemma bara för att vi råkar vara på en annan kontinent. En hel del praktikaliteter att bestyra alltså:

· Dagis- och skolplatser till barnen när vi väl är hemma igen måste säkerställas

· Ställa av bilen

· Introducera våra ”hyresgäster” (tack Hanna & Mårten!) i vårt hus alla små egenheter

· Prata med alla grannarna så att de inte ringer polisen när Hanna och Mårten flyttar in, men gärna ringer polisen om någon annan skulle flytta in…

· Växla lite pengar till lämpliga valutor

· Fixa en praktisk lösning på hur vi ska lagra alla foton vi tar under resan

· Uppdatera reseapoteket

· Packa – men det är värt ett helt eget inlägg i bloggen

· Fixa med ekonomin och back-up hemma som med hjälp av fullmakt kan hjälpa oss om vi skulle bli av med kreditkort eller liknande

· Skriva ut en kopia av all relevant resedokumentation

· Fylla iPad:en med e-böcker och appar som kan förströ den yngre generationen (och den äldre om de mot förmodan skulle lyckas få fingrarna på paddan) under långa flighter

· Anmäla och planera föräldraledigheten mot såväl Försäkringskassan som mot våra arbetsgivare

· Fotografera eller på annat sätt lagra info som vi kan komma att behöva när vi är iväg. Bland annat envisas Skattemyndigheten med att vilja ha in deklarationen när vi är i Vietnam. 

· Ladda ner nya kartor till GPS:n

· Avsked till vänner, bekanta & kollegor

…och en massa andra saker som jag redan glömt igen eller inte kommit på ännu. 

 

Visum till Thailand

Häromdagen gjorde minstingen och jag en blixtvisit i Köpenhamn, för ett besök på Thailands ambassad för att ansöka om visum. Det blev en på många sätt krångligare dag än jag tänkt mig, men vem vill bara åka på en räkmacka? 😉

Det började redan på morgonen när det (som vanligt) tog längre tid än beräknat att bli klara. Jag hade siktat in mig på att ta tåget 8.28, så det var bara att ta der långa benet före. Nu vet jag iallafall att man kan gå (halvspringa 😉) från vårt hus till stationen på strax under 20 minuter. Jag hann med tåget med marginal och pustade ut när vi rullade ut från stationen i Lund.

Lugnet varade dock inte länge, för vi fick vänta länge för att köra in i Malmö och blev sena redan där. När vi sen for vidare i Citytunneln blev det ytterligare ett stopp. Fel i ett ställverk och därför ingen signal till tåget... Det brukar inte vara den snabbaste typen av problem att lösa, men som tur var tog det bara några minuter den här gången.

När vi närmade oss Hovedbangården i Köpenhamn meddelar lokföraren att tåget är så pass försenat att det kommer att få sin slutstation på just Hovedbangården och inte i Helsingör, som ursprungligen planerat. Jag, som ska vidare till Hellerup, får byta tåg och kommer alltså med det tåg som gick efter mitt från Lund. Varför stressade jag för att hinna med, liksom?!?

Till slut kom vi till Hellerup och jag lyckades hitta en bankomat, eftersom det endast är kontant betlning för visum på Thailands ambassad. Vi promenerar några kvarter i regn och blåst och hittar ambassaden utan problem. Krånglar oss ner för trappan och tar en kölapp, förvånad över hur många som verkar ha behov av visum. Det rullar dock på ganska snabbt och det blir vår tur. Vi hade fått bekräftat från ambassaden att en person kan ansöka om visum för hela familjen, vilket förvisso är sant, men när damen i kassan bad mig dela upp ansökningshandlingarna (pass, kopia av pass, ifylld ansökan samt kopia av flygbiljett) sket sig alltihop, eftersom jag bara hade ett exemplar av flygbiljetten. Vi trodde att ansöka tillsammans innebar just det, men icke! Några kopior tar de förstås inte heller på ambassaden, utan jag fick en adress till ett ställe någon kilometer därifrån.

Jaha, det var bara att börja klä på sig själv och sonen för ytterligare en tur i regnet, men då uppenbarade sig en räddningsplanka! Världens gulligaste man, som hade hört att jag behövde kopior, tyckte synd om mig och erbjöd sig att antingen köra mig till stället för att ta kopiorna eller att själv köra iväg och göra det! Tänk, att det finns så schyssta människor! ❤️ En kvart senare var han tillbaka med de papper jag behövde. Han var verkligen värd dagens 🌹 och jag är honom fortfarande tacksam. Efter ytterligare en stunds väntan blev det vår tur (nänä, försök inte klämma er emellan - ni får ta en ny kölapp blev beskedet!). Att lämna in ansökan gick snabbt, så jag antar att damen ifråga tyckte våra dokument såg ut att vara korrekt ifyllda.

Sen återstod bara en långpromenad genom Köpenhamn till tåget, en händelselös tågresa hem och att vänta på beskedet...

... som kom bara två dagar senare. Vi fick vårt visum! 

Årets första inlägg

Då har helgerna kommit och gått, och vi skriver 2015. Året då vi äntligen ska iväg på JordenResaRunt. Det är närmre bestämt bara 22 dagar kvar till take-off.

Som jag skrev i mitt förra inlägg har vi spenderat en hel del tid under julledigheten med att detaljplanera vår tid i Sydostasien. Man skulle kunna säga att vi har planerat mycket mer än vi hade planerat…

Vi tänkte egentligen inte boka en massa boende i förväg utan bara flygbiljetterna mellan de olika platserna i Sydostasien och något enstaka boende här och där. Så blev det inte. Inte alls. Vi har nämligen bokat upp alla boenden. Hur blev det då så? Tja, vi vill ju spendera mest tid på relativt oexploaterade ställen och det ligger ju liksom i sakens natur att det på oexploaterade ställen finns få boenden. Annars hade de ju inte varit oexploaterade. Så för att säkerställa tak över huvudet på dessa små öar kändes det oundvikligt att boka i förväg.

Vi har även bokat boende på de mer exploaterade ställen vi ska till (typ Phuket & Koh Lanta, som man inte kan kalla oexploaterade med bästa vilja i världen). Men av en helt annan anledning. Här verkar det nämligen vara som så att stora charterbolag bokat upp massvis med rum och vill man som vi ha familjerum som har plats för fem personer är utbudet högst begränsat och/eller svindyrt. Förmodligen kommer ett antal av dessa rum ”släppas” när charterbolagen inte får sålt alla sina resor, men det vågar vi inte riktigt chansa på.

Såhär i efterhand känns det skönt att vi gjort en grundlig detaljplanering. Vi har säkerligen lagt ner 1,5 arbetsvecka på denna planering. Detta med bra internetuppkoppling, stora skärmar på datorerna och tillgång på guideböcker. Det hade tagit betydligt längre tid om vi skulle ha gjort det på plats med endast en iPad och ett par smartphones och ofta med väldigt risig internetuppkoppling. Priset vi betalar är att vi förlorar i spontanitet.

På tal om pris. Eftersom vi bokat boenden och flygbiljetter har vi också gläntat på locket till den Pandoras ask som resebudgeten är. Generellt sett kan man säga att flygbiljetterna blivit billigare än vi räknat med. Och då flyger vi ändå inte med Malaysian Airlines eller Airasia… Men å andra sidan har boendet blivit klart dyrare än budgeterat, då vi drar över ca 100 kr/natt. Det är också intressant att notera att ur ett ekonomiskt perspektiv är det att föredra oexploaterade ställen. Tar vi bort Phuket, Koh Lanta, Langkawi och Hong Kong ur kalkylen klarar vi budgeten med marginal. Det är alltså betydligt billigare att bo i en bungalow på en mer eller mindre ödslig paradisstrand än bland Phukets Resorter. Men båda har ju sina poänger.