torsdag 23 juli 2015

Köpa grisen i säcken

Sova måste vi ju göra, varje natt till och med. Och vid det här laget har vi hunnit testa en hel del av alla motellkedjor som verkar växa som svampar ur jorden. Det här med motell känns lika amerikanskt som burgare och Coca Cola.

Vi har provat Super 8, Days Inn, Ramada, Quality Inn, La Quinta, Americas Best Value Inn och några mer lokala ställen. Det finns givetvis fler kedjor, men det är en ren tillfällighet att vi inte hamnat på dem ännu. Vadå tillfällighet, tänker nån, ni väljer väl själv var ni ska bo? Nej, faktiskt inte. 

Senast kvällen innan vi kommer till en ny stad loggar vi in på Hotwire.com. Där väljer vi datum, rumstyp och stad Ett gäng olika icke namngivna erbjudanden visas då med område, avstånd till centrum och betyg. Vi väljer ett, betalar och hoppas på det bästa. 

Hotwires ide är att förmedla de rum motell och hotell annars inte får uthyrda till lägre priser. Hotell- och motellkedjorna vill inte hyra ut till så låga priser på sina egna sidor för det vore att dumpa priserna, men kan det göras "anonymt" är det ok. Bättre att få uthyrt till ett lågt pris än att inte få uthyrt alls verkar de resonera. Normalt sett hamnar vi på 15-30 % lägre priser än vad vi kan hitta för samma rum någon annanstans och endast en gång har vi betalat ett par dollar mer. Hittills har det funkat finfint, bortsett från en gång då de inte accepterade att vi redan betalat skatt i priset till Hotwire.

Hur är dom då, dom här motellen? Tja, till att börja med verkar alla motell i hela USA ha använt samma arkitekt. Alternativt stulit varandras ritningar, rummen ser nämligen precis likadana ut oavsett kedja. Den enda variationen är om de råkar vara spegelvända.

Parkerar gör man precis utanför dörren, så att man kan ramla ut ur bilen och nästan träffa sängen. Ytterdörren är i hörnet och bredvid dörren sitter ett fönster med strålande utsikt över parkeringen. Under fönstret brummar den livsviktiga AC:n och när man kommer är den vanligtvis inställd så att en isbjörn skulle få köldskador. Innanför fönstret står ett bord och två stolar. Aldrig en, aldrig tre. Innanför dörren står ett litet kylskåp i vitt eller svart (se där, ytterligare variation), på kylskåpet en micro och om man har tur en kaffebryggare på micron. Bortanför detta står rummets hjärta; tv:n på en avlång tv-bänk. Längs motsatt långvägg står två sängar, queen- eller kingsize. I motsatt hörn från dörren finns en öppning och i den öppningen är ett handfat och spegel placerade. Kände inredaren sig lite wild & crazy kan kaffebryggaren ha hamnat där istället. Från öppningen finns en dörr till toaletten, som utöver toalettstolen (givetvis) innehåller en dusch med mer eller mindre obegriplig blandare. 



Rummen har utan undantag heltäckningsmatta och det är olika mönster i mörkgrönt, brunt och svart som gäller. Säkerligen jättetrendig 1974. Ett väldigt bra sätt att totalt ödelägga sin nattsömn är att börja fundera kring vad dessa mattor kan tänkas innehålla. Väggarna går i smutsgult och det finns några menlösa tavlor. I hörnet vid bordet står en golvlampa, mellan sängarna sitter två vägglampor och ytterligare en vägglampa vid tv:n. Normalt funkar tre av fyra. Det är allt, varken mer eller mindre.

Frukosten varierar från obefintlig till ett sockerbombardemang av Guds nåde. Det är toast, jelly, flingor i världens alla färger, våfflor med lönnsirap, bagels, muffins, munkar, kanelbullar och hypersötad fettfri yoghurt. Har man tur finns det kalla hårdkokta ägg och riktigt smör (annars är det oftast margarin). Vi brukar köpa lite egen ordentlig yoghurt, så att vi inte slår världsrekord i blodsockernivå.

Vilken av kedjorna är bäst? Tja, det är som vi lärde oss i Asien; same, same. Med ett undantag och det undantaget är Americas Best Value Inn, för det är just det det inte är. Inte alls Best Value alltså. Men Americas Least Value Inn klingar inte alls lika bra. I övrigt är det viktigare att stället är relativt nytt och att de som driver motellet är åtminstone lite intresserade av att ge service än vilken kedja det råkar vara.

Visst finns det, trots mitt milda raljerande, försonande drag hos dessa kedjor. De är lättillgängliga, praktiska och, faktiskt, ganska prisvärda. Man får ju trots allt vad man betalar för.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar