Papper, papper och åter papper

Ah, det är skönt att luta sig tillbaka och sätta sig på hela ryggen i sängen efter en lång dags resa. Denna gång till Siem Reap i Kambodja.

Eftersom vi bokade flygbiljetterna dagarna efter Air Asias stora krasch bokade vi med ett annat bolag. Via Ho Chi Minh i Vietnam. Vi var i väldigt god tid på flygplatsen i KL och vid incheckningen uppstod ett mindre palaver innan alla hade förstått vår resrutt. Vi fick visa diverse flygbiljetter innan de var övertygade om att vi inte skulle bryta mot någon visumregel i något land. Men iväg kom vi. Resan flöt på smärtfritt tills vi började närma oss Siem Reap. Det var då den började. Pappersexercisen. 

På planet fick vi två olika lappar att fylla i. Det var inrese- och utresebevis till immigrationskontrollen samt förtullningsinfo till tullen. En uppsättning papper per person. Det var passnummer, adresser, ålder, kön, inreseplats, flightnummer och allsköns andra mer eller mindre ointressanta uppgifter. I princip samma information på båda lapparna. Vi skrev så att pennorna glödde och fick alla 10 lapparna ifyllda och klara precis innan landning. Puh!

Vi släntrade av planet i den 33-gradiga hettan och tog sikte mot ankomstterminalen. Det visade sig snabbt att man inte blev insläppt utan en ifylld hälsodeklaration. Nya lappar. Samma info att fylla i igen plus ett kryss i rutan som intygade att vi var friska som nötkärnor. Allt gånger fem naturligtvis. De ifyllda hälsodeklarationerna lades i en låda. De kommer förmodligen eldas upp på nästa grillfest.

In i terminalen för att leta upp kön för att skaffa oss visum. 10 minuter senare var det vår tur. "Visa application, please" sa mannen i uniform. Tja, vi har skrivit 15 lappar. Ta den som passar bäst. Nähä, ingen lapp föll mannen i uniform i smaken. Nya lappar. Samma information och naturligtvis gånger fem. Skrivkramp i handen och sist i kön igen. Suck! Nu gick det bättre och efter en stund i ytterligare en kö fick vi våra visum. Hög tid för nästa kö. Nu skulle en annan man i uniform titta på passen vi just fått tillbaka och stämpla på våra visum. Han upplyste oss också om att han tyckte att han var värd lite dricks för besväret. Eller muta om man på ett mer cyniskt humör. Han fick några malaysiska ringit som jag hade kvar. De var ändå värdelösa för oss. 

Efter att vi hämtat vårt bagage var det bara tullen kvar. Där fanns inte en käft. Bara en låda att stoppa sin förtullningslapp i. Tullen ska tydligen också ha grillfest...

Jag blir smått nipprig av sån extremt uppenbar ineffektivitet. Min lilla stackars föräldralediga hjärna ser otal av möjligheter att effektivisera och rationalisera. Men å andra sidan skapar det arbetstillfällen i massor.

Nåja, vi hann en kort tur ut på stan för middag innan vi störtade i säng. Vi har aldrig varit i Kambodja förut och spontant känns stämningen ungefär som i Thailand men lite råare och skabbigare. Men jag trivs med den atmosfär som verkar finnas och har en positiv känsla i kroppen för Kambodja.

En liten missräkning är att vi lyckades träffa det khmeriska nyåret. Attan, att vi inte hade det med i beräkningarna! Å andra sidan visste jag inte att det fanns ett khmeriskt nyår. Hursomhelst så innebär det att det är massvis av inhemska turister här, men det kulminerade tydligen idag och kommer nu minska gradvis. Så nu ser vi fram emot att utforska några av alla   magnifika tempel häromkring de närmsta dagarna.