Hårfint

Efter att ha varit på resande fot i två och en halv månader började tre av oss se ut som risbuskar i håret. (De andra två har inget hår! :-D) Jag vågade inte testa någon frisör i Thailand, men här i Kuala Lumpur känns det lite mer civiliserat på frisörsfronten och vi hade dessutom fått en rekommendation, så det var dags.

Efter hårtvätt fick jag en tjusig "mössa" på huvudet och blev lite nervös, men det var bara för att hålla håret fuktigt medan frisören satte saxen i en annan kund. Svante och Algot blev klippta av en elev, men uppskattade spel på paddan när den andre blev klippt mer.

Till slut blev vi iallafall friserade alla tre och jag känner åter igen mig själv i spegeln.

Inget besök i Kuala Lumpur är komplett utan en tur till tvillingtornen Petronas Towers. De är smäckra och vackra, men snordyra att åka upp i (typ 600 spänn för hela familjen) och då kommer man ändå bara till bron emellan dem, så det hoppade vi över.

Shopping tycks, dömt utifrån antal köpcenter iallafall, vara både nummer 1, 2 och 3 på malajernas topplista över nöjen, så vi tog förstås seden dit vi kommit och gick en sväng i Suria KLCC; köpcentret vid foten av tornen.

 

Det som förvånade oss var att det knappt fanns några människor som handlade i affärerna. Det kryllade av butiksanställda, som det fanns fler av än shoppare. Kanske inte så konstigt med tanke på lönenivån; i en butik sökte de folk och för en heltidstjänst betalade de ca SEK 5 500.- i månaden. Inte så mycket, eftersom prisnivån på det mesta här i KL är nästan som hemma i Sverige, men det gör så klart att man har råd att anställa fler (om nu någon handlar något ;-) ). Det var i princip lika dåligt ställt med antal shoppare i de "vanliga" butikerna såväl som i prestigebutikerna.

På eftermiddagen tog vi en tur till KL City Center Park, för att rasta barnen lite. Hyfsad utsiky från lekplatsen!

Vi bestämde att i KL har vi "semester i semestern", vilket innebär lite mer fika och matmässiga utsvävningar. När man reser så här länge måste liksom en vardag infinna sig även i kosten; de utsvävningar man kanske tillåter sig dagligen under en tvåveckorsresa kan man omöjligt ha under sex månader. Eftersom man inte blir särskilt hungrig i den här värmen fick en fika ersätta middagen; det gäller att prioritera. ;-) (Som sagt; sådana vanor kan man inte ha i sex månader...)