Helt blåsta

Vietnam, Mui Ne-kusten. Det är alltså där vi befinner oss nu. Mui Ne är en gammal fiskeby längs Vietnams sydostkust cirka 5 timmar från Ho Chi Minh (Saigon). Trots att det är turismen som dominerar numera så ser man ett gäng fiskebåtar varje morgon. Man kan inte låta bli att undra varför de envisas med dessa runda båtar. Sjödugligheten måste vara marginellt bättre än med en större potta.

Kuststräckan kantas av hotell och restauranger och det är uppenbart att det är ryssar som dominerar bland turisterna. I princip allt finns nämligen även skrivet med kyrilliska bokstäver. Men nu det är nästan folktomt här, säsongen håller på att ta slut. Den 30:e april lär det dock bli temporär ändring på det. Då är det nämligen stor fest på grund av 40-årsjubileet. Av vad är vi inte 100% säkra, men med största sannolikhet handlar det om att vietnamkriget avslutades.

Stranden nedanför vårt hotell är i princip obefintlig då havet når hela vägen upp till bebyggelsen. Åtminstone vid högvatten. Men det gör inte så mycket då vi badar i poolen. Det hade vi säkerligen gjort även om det varit en perfekt strand. Det blåser nämligen hela tiden och havet är minst sagt oroligt. Vinden varierar mellan hård och ordentligt hård. Vilket tydligen är det normala för årstiden.

Vinden är relativt lugn på förmiddagen och då njuter vi av vår frukost med en fantastiskt utsikt. Fram emot lunch friskar det i ordentligt, men vinden stör förvånansvärt lite. Den svalkar snarast behagligt när det är som varmast. Den sand som inte är våt på grund av havet vattnas. Det kan tyckas märkligt men vi är tacksamma, för annars hade vi blivit blästrade. Att äta lunch med havsutsikt är inte heller att tänka på. Vårrullarna hade helt enkelt flugit iväg. Vi provade en gång - big mistake. Vid solnedgången mojnar sedan vinden lite igen.

Häromdagen när det blåste som värst började det plötsligt att yra blad och smuts i luften. Förbryllade såg vi oss omkring och det visade sig att vinden inte ensamt var skyldig. Högt upp i en palm just bredvid oss satt nämligen en man uppflugen. En vietnamesisk arborist. Han klättrade lekande lätt upp och ner i kokospalmerna. Hans uppdrag var uppenbarligen att rensa palmerna från nötter och döda grenar så att vi eller nån annan skulle slippa få dem i huvudet när de så småningom blåst ner. Omtänksamt. Man kan ju fundera på varför han klättrade de 7-8 metrarna just när det blåste som värst. Och några säkerhetsarrangemang var det inte tal om.

Vietnam är helt klart ett trevligt och spännande land med vänliga människor och god mat. Under JordenResaRunt har vi valt att vara stilla på ett och samma ställe trots att det finns en hel del att se och göra runt om i landet. Orsakerna till vårt beslut är att barnen fortfarande känns lite för små. För det första är det ganska jobbigt att transportera sig här. Det är relativt stora avstånd och vägarna är generellt sett dåliga. Det är tåg som gäller, men det är enkelspårig järnväg och ofta ganska obekväma tåg. För det andra handlar en hel del av sevärdheterna om krigen och andra otäckheter som vi gärna besparar barnen några år till. Vi har helt enkelt anledning att återvända.