Falu gruva

Vi har hunnit med några Världsarv på denna resa och idag blev det ytterligare ett. Falu koppargruva fick nämligen besök av oss. Vi började med en guidad tur ner i schakten och orterna som användes på 1600- till 1800-talen. Mycket intressant att få en inblick i hur de arbetade i gruvorna för ett antal hundra år sedan och hur viktig gruvan var för Sverige. 

Det var ett hårt och farligt liv, över 800 personer har strukit med genom åren. Då hade de ändå tur för den överlägset största olyckan krävde exakt noll dödsoffer. En vacker dag rasade nämligen ”mellanväggen” mellan två stora dagbrott samman och det som idag är Stora Stöten (det stora hålet på bilden nedan) bildades. Normalt sett jobbade vid den tidpunkt 1000 personer i gruvan, men raset hade den goda smaken att ske på Midsommardagen. En av väldigt få dagar då ingen var i gruvan.

Under sina glansdagar stod gruvan för två tredjedelar av den koppar som användes i Europa. Men det kostade på. När man hör och läser om förhållandena på 1700-talet blir man lite lätt knäsvag. Bara utsläpp och miljöförstöring var enorm. Mänskligt lidande var det inte heller ont om. 

Det var inte bara koppar som utvanns (det började faktiskt ta slut redan på slutet av 1800-talet), utan massvis av annat smått och gott som guld och silver. På slutet innan gruvan lades ner 1992 var det i huvudsak bly och svavel som bröts. 

Innan vi lämnade Falun svängde vi inom Lugnets skidanläggning för att kolla in Mördarbacken. Det är lätt att förstå varför den heter som den gör. Det är brant! Avslutningsvis kan vi konstatera att man måste vara lite lätt dum i huvudet för att bli backhoppare…