Det kanske allra mest kända landmärket på Höga Kusten, bortsett från bron, är Skuleberget. Kanske för att det är högst med sina 295 ståtliga meter över havet. Upp på berget går en led som heter Höga Kusten-stigen. Stigen går förresten ner också… Stigen får i bland epitetet ”Sveriges vackraste stig”. Skuleberget fick äran att bli avslutningen på vår vistelse på Höga Kusten. Vi valde att ta östra stigen upp som liksom går på baksidan av berget för att få till en rundtur och dessutom få de fina vyerna framför oss på vägen ner. Det visade sig vara ett klokt val med betydligt mindre folk.
Väl uppe på toppen kunde vi beundra utsikten. Men med Balesudden och Slåttdalsberget i färskt minne blev vi nästan besvikna. Missförstå mig inte nu. Visst var utsikten vacker, men ändå inte alls så enastående som från Slåttdalsberget. På samma sätt var stigen ner vacker, men inte på samma nivå som Slåttdalsskrevan och de vyer vi fick därifrån. Vi har blivit bortskämda helt enkelt.
När vi lämnar Höga Kusten är vi mycket nöjda. Vi har fått uppleva helt fantastisk natur och helt enorma vyer som är så vackra att det nästan gör ont i ögonen. Att vi dessutom hade perfekt väder med blå himmel, sol och ljumma vindar gjorde ju inte saken sämre.
Nu väntar som sagt nya äventyr i och omkring Luleå, men det får bli i kommande inlägg. Däremot måste jag kort nämna att vi på vägen norrut stannade till för lunch på den i det närmaste ikoniska stranden Pite Havsbad. Åtminstone för mig har Sven Melander gjort den odödlig med hjälp av sitt alter ego Steve med Lloyden.
Stranden var fin, med ljus och finkornig sand. Så finkornig att det yrde en hel del sand i vinden när vi var där. Men med skånska mått mätt var det en förvånansvärt liten strand. Liten var däremot inte turistanläggningen Pite Havsbad. Det var en enorm camping, massvis av stugor, vattenland, restauranger och då vidare. Inte konstigt det kallas Norrlands riviera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar