På vägen dit såg vi hur himlen blev allt mörkare och lagom tills vi kom innanför dörren till en turistinformation brakade ovädret loss på allvar. Blixt och dunder av sällan skådat slag och vi tog tillfället i akt att prata ordentligt med en kvinna som jobbade där. Hon kallade sig själv halvlapp (dvs har samisk mamma) och hon var allt annat än sinnebilden av en tystlåten norrlänning. Hon bjöd på massor av historier om björnjakt och andra vildmarksäventyr. Riktigt spännande. Onödigt spännande blev det när blixten slog nånstans väldigt nära. Strömmen gick och vi såg ett stort gnistregn komma ut från proppskåpet. Osannolikt nog kom strömmen tillbaka efter bara någon sekund.
När ovädret dragit över tog vi oss upp till den mäktiga Storforsen, Europas största oreglerade fors med en fallhöjd på 82 m och genomsnittsflöde på 250 kubikmeter per sekund. Nu var flödet dessutom nära sitt maximum (som brukar vara vid midsommar,) så nu var flödet troligen bra mycket mer än så. En jävla massa vatten helt enkelt!
Det var mäktigt att gå på spången intill forsen. Sanslöst stora krafter är i rörelse och man känner sig ganska liten. Ljudkulissen av det rytande vattnet är svårt att förklara i ord, men man hörde knappt vad man själv tänkte.
Vi påbörjade en vandring upp längs älven men gav snart upp efter en ojämn kamp mot myggen (de stack frenetiskt men betten kliade inte!) och barnen tog sig ett bad i Döda Fallet istället. Detta är älvens gamla sträckning innan den ändrades på grund av den omfångsrika flottningen som pågick i älven under 250 år. Forsen har där gröpt ur jättegrytor med djupt vatten och de höga klippkanterna inbjuder ju till höga hopp. Men vattnet var kallt så barnen låg inte i så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar