Lugna dagar

Vi har varit i Dalarna i några dagar nu. Vi bor i Rättvik, i en ordentligt timrad stuga som byggdes 1975. Sen dess har tiden stått still, åtminstone för vår stuga. Vi som är födda på 70-talet får härliga flashbacks, eller vad vi ska kalla det. Bruna köksluckor, en fantastisk plastmatta i nåt obeskrivbart brunt och grönt mönster, furupanel och furumöbler, lampor med så låg effekt att den knappt är mätbar, konservöppnaren Klara på vägen. Och så vidare, och så vidare. Charmigt på sitt sätt.

Dagarna i Dalarna har varit lugna, till stor del beroende på att vädret inte varit så lattjo-lajbans. Hur som haver, vi började första dagen i Leksand. Det blev några sköna timmar på stranden intill Siljans stilla skvalp.

När det tornade upp sig packade vi ihop våra pinaler illa kvickt. Vi hann lagom till Leksands Knäckebröds fabriksbutik innan det öste ner, men lite proviantering blev det.

Andra dagen hotade vår kompisar i Norrköping med stora mängder regn, så vi stannade i Rättvik. En vandring längs Enån som bara gjorde oss lite blöta på förmiddagen innan vi på eftermiddagen tog oss an Rättviks stora turistattraktion (åtminstone nu när Dalhalla är stängt). Bryggan!

Idag tog vi oss till Mora för att kolla in stan och framförallt målgången för Vasaloppet. Vi gick längs hela upploppet från där skidlöparna svänger in på det vid Zorn-musset till mållinjen vid den lätt igenkännbara portalen.

På eftermiddagen vandrade vi vid Aldersängar, periodvis längs Dalälven. Det var en fin vandring i varierad natur med en hel del spontanstopp för att stoppa i sig blåbär. Med tre kilometer kvar började det torna upp sig (igen). Med 1,5 kilometer kvar var det fortfarande inget regn och vi började tro att vi kanske skulle klara oss. Fel. Helt j-vla tokfel! Himlen bara öppnade sig, åskan dundrade, haglet smattrade. Stigen förvandlades till en bäck. Vi hade fått på oss regnkläderna, men det hjälpte marginellt. Det var som att simma klädsim. När jag hoppade över en av alla pölar tittade Algot konstigt på mig och undrade ”varför hoppar du?”. Bra fråga, jag kunde ju inte gärna bli blötare. 

Ett annan undring vi har efter några dagar häromkring är var allt folk kommer ifrån. Mora, Rättvik och Leksand är visserligen vackra men de påminner ärligt talat mest om tre ordentliga bilköer. Det är bilar precis överallt. Men parkerar man och går en sväng så är det inte mycket folk. Varför sitter alla i bilarna hela tiden? Det är mycket man inte förstår här i livet.