Idag valde vi att bestiga Nuolja, en topp på 1169 m över havet. Men vi ”fuskade” lite och tog linbanan de första 600 meterna upp till 900 m över havet. Det kändes som att vi skulle bli utmanade nog utan att gå den biten också. Från linbanestationen gick vi leden på två kilometer och drygt 250 höjdmeter mot Nuoljas topp och njöt av vyerna. När vi så hade runt 50 meter kvar till toppen drog ett moln hastigt och mindre lustigt in. Hux flux var vi inbäddade i dimma och såg bara några meter åt varje håll. Så kan livet i fjällvärlden vara! Vi slog oss nere en stund på toppen och tog en lättare fika, vi bestämde ett klockslag då skulle påbörja nedstigningen oavsett hur molnläget såg ut. Fem minuter innan vår deadline lättade så molnen som genom ett trollslag, och hela härliga utsikten över Torneträsk och Abisko nationalpark uppenbarade sig. Fantastiskt!
På vägen ner gick vi och beundrade en stor bergsformation som kallas Lapporten, vida känd bland fjällmänniskor och andra. Men något kändes fel. Och känslan växte sig allt starkare. Efterhand som molnen lättade insåg jag att vi tittat på Lapportens ”granne”, då det plötsligt fanns två portar. Den riktiga Lapporten hade varit djup dold bland molnen hela tiden. Lite snöpligt, men nu blev vyn i iallafall än mer storslagen.
Istället för att ta linbanan ner igen tog vi apostlahästarna och följde en led på 10 kilometer tillbaka. Den gick på skrå söderut och var ganska blöt på sina ställen, men utsikten var helt magisk. Speciellt över Lapporten (och dess granne).
Efter totalt 15 kilometers vandring var vi trötta men nöjda tillbaka vid bilen. Efter välförtjänt fish & chips släckte vi (dvs drog för mörkläggningsgardinen) för att få några timmars sömn innan vi ska upp igen för att titta på midnattssolen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar