Klippor och åter klippor

Bohuslän och Tanum är vårt sista stopp på vår Sverige-roadtrip. Vi bor i en liten mysig stuga i Sannäs (inte Saxnäs som vi också haft ett stopp i, fast i Lappland) några kilometer utanför Tanumshede mot Grebbestad till. Stugan ligger alldeles för sig själv och närmsta grannar är några får. Havsutsikt från uteplats, kök och badrum klagar vi inte heller på. 

Fjällbacka blev vårt första utflyktsmål och visst är det en vacker liten by där den klänger sig fast på klipporna för att inte ramla ner i havet. De har dessutom ordnat det så vist att de har gjorde en välmarkerad led, Vettebergsleden, genom staden och upp på Vetteberget. På så sätt får man enkelt se det mesta och det bästa av Fjällbacka inklusive finfin utsikt från toppen av berget.

Leden gick naturligtvis via Fjällbackas stora sevärdhet; Kungsklyftan. Klyftan är runt 200 meter lång och nån istid har sett till att några riktiga bumlingar till stenar sitter fastkilade som ”tak” i klyftan. Den är också känd från Ronja Rövardotter där den i filmen vikarierar som Vargklämman, dvs sprickan i berget som delar Mattisborgen sedan natten då Ronja föddes. Coolt!

Idag var det dags för lite ordentligt vandring igen. Det blev det en trevlig tur i typisk bohuslänsk natur på Ramvikslandet. Klippor och åter klippor. Och vackert var det. 

Ett par kilometer in i vandringen möter vi ett sällskap. Först tänker jag att barnet i sällskapet är lik en kompis till Algot, för att strax därefter inse att det är han och hans familj. Vad är oddsen för det?

Efter vandringen fortsatte vi till Smögen för en välförtjänt glass. Smögen ligger onekligen väldigt vackert och är vackert. Men det är inte riktigt vår grej att flanera bland hundratals andra turister, bland krimskramsbutiker.