Längs Vildmarksvägen tänkte vi göra ett stopp vid Hällingsåfallet. Tills vi upptäckte att informationsbladet kring Vildmarksvögen är direkt felaktigt. Fallet ligger inte alls längs vägen, det ligger på andra sidan sjön! Inte går det att skylta vettigt heller. Det blev en omväg på cirka 50 min innan vi nådde fallet. Många fula ord! Bara att bryta ihop och komma igen som Elofsson sa.
Efter en evighetslång grusväg kom vi fram till leden till fallet. Vi nådde efter ett par kilometers vandring bortre änden av Sverige längsta kanjon (visst låter det lite töntigt på svenska?) med sina 800 meter.
Vi fortsatte natuligtvis framåt och uppåt längs kanjonen och snart hördes fallets rytande. Hällingsåfallet är 43 meter högt och därmed Sveriges fjärde högsta. När vi kom allt närmre fick vi också allt bättre vyer av själva fallet. Även om fallets höga höjd i kombination av den smala kanjon det störtar ner i gör det svårt att får riktig överblick. Mäktig naturupplevelse i alla fall!
Framemot kvällen nådde vi Östersund och nu kändes det som att vi ”kommit ganska långt söderut”. Nja, inte riktigt… Avslutningen på dagen fick bli ett spontanbesök på skidskyttestadion. Kul att se i verkligheten hur långt det är till de gäckande svarta prickarna. Och hur små de är. Dessvärre kunde vi inte låna några riktiga gevär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar