Guldkorn

I ett par inlägg har jag varit ganska kritiskt. Ok, väldigt kritisk. Men jag är inte alls kritisk mot ön Koh Lipe som sådan. Den är på många sätt fantastiskt vacker! Det jag är kritiskt mot är hur turismen bedrivs. Nåja, nog om det.

Vi har de senaste dagarna vandrat mycket på ön och förmodligen sett det mesta av det bästa. Det allra bästa stället i vårt tycke är ett guldkorn som heter Sunrise Beach eller Pramong Beach om man hellre vill det. Det är en ganska liten strand i nordvästra hörnet av ön. Trots att det bara är tio minuters promenad från Pattaya är det nästan ingen som hittat (eller orkat) dit. Synd för dem, tur för oss. 

Stranden kantas av palmer och annan grönska på ena sidan och turkost vatten på andra sidan. Inga eller väldigt få båtar vid strandkanten och så finns det två trevliga restauranger naturligt insprängda i grönskan. Dessvärre är den ena förskräckligt dyr. Men å andra sidan erbjuder den andra en fantastiskt vy till maten, då den ligger några trappor upp på en terass.

Snorklingen direkt från stranden är den bästa vi upplevt på Koh Lipe. Korallerna är inte så märkvärdiga, men det finns en hel del fisk. Häromdagen såg vi exempelvis en leopardmoräna (tror vi åtminstone att det var) på cirka en meter som slingrade sig graciöst runt korallerna. En mäktig upplevelse.

Man ska inte sticka under stolen med att det finns ett par skönhetsfläckar. På ett ställe är det ganska skräpigt och i ena änden av stranden ligger de kvarvarande grunderna från ett antal bungalows som en gång tillhörde en resort. Men lugnet gör att man ganska lätt kan leva med dessa.

Alltså behöver man inte anstränga sig alltför mycket för att hitta sitt eget lilla guldkorn. Även på Koh Lipe.