Jackson

Jag skrev tidigare att mer vilda västern än Cody blir det inte. Men Jackson har definitivt inte gett slaget förlorat. Bebyggelsen känns faktiskt ännu mer västern här, men lite mer up-market jämfört med Cody. Här skulle också vara en shoot-out ikväll, men när vi kom dit visade det sig att den inte börjar förrän om ett par dagar. Attans!

Tur att vi fortfarande hade ett äventyr kvar här senare på kvällen. Rodeo! Och på rodeon saknades inte cowboys. Det var Stetsonhattar, hästar, lasson, boots och stora spännen i bältena vart var man än såg. Det första som hände när showen drog igång var att en tjej red runt i full galopp med stjärnbaneret i ena handen. När hon stannat mitt i arenan höll speakern ett tal. 

Det var det mest patriotiska tal jag någonsin hört. Skulle motsvarande tal hållits inför en svensk fotbolls- eller hockeymatch hade vederbörande blivit idiotförklarad, utskrattad och bespottad. Här var det idel jubel. Sen drog tävlingarna igång. Eller tja, jag har fortfarande inte fattat om det egentligen var så mycket tävling. Det kändes mest som en show och det kan dom här borta. Det var lite olika grenar och uppenbarligen var det mest prestige i bullriding. Åtta sekunder ska mörbultade cowboys försöka sitta kvar på flera hundra kilo vildsint tjur. Lyckas de med den bedriften med hälsan något sånär i behåll betygsätts de på nåt mer eller mindre godtyckligt sätt. Högst poäng vinner. Tror jag. Ingen vinnare presenterades.

En annan gren var att försök sitta kvar på en vilt sparkande häst istället. I övrigt var reglerna likadana. Det verkade lite enklare, eftersom fler klarade av sitt uppdrag. Förmodligen vann nån den grenen också.

Ytterligare en annan gren var att ett par cowboys eller cowgirls skulle fånga en kalv med lasso från hästryggen. Den förste skulle få sitt lasso kring hornen och den andre skulle fånga in kalvens bakben med sitt lasso. Hepp, så var kalven paketerad. Hur dom korade segraren vete gudarna.

Det kändes som att det mest var folk från Jackson med omnejd bland publiken. Och så några utbölingar som vi. Hela familjen tyckte det var kul. Vidar stormtrivdes. Han hade alltid nåt att titta på från det traktorn krattade arean inför rodeon tills den sista tjuren gjort sitt. Då var klockan tio på kvällen och långt över läggdags för en liten kille. Svante och Algot tyckte också att det var skoj och de hade (som vanligt) miljoner frågor och vi kunde bara besvara en bråkdel (som vanligt). Matilda och jag tyckte också det var en trevlig erfarenhet. Det kändes som att vi fick uppleva något riktigt amerikanskt och jag kan inte låta bli att förundras över ryttarnas skicklighet och dårskapen hos dem som frivilligt satte sig på tjurarna. De flesta var unga killar och någon hade precis vunnit ett stipendium till college. Men där fanns också en veteran på 50 år. Ganska långt från vår verklighet.