Algot fick äran att sitta på bönpallen och på vägen hem satt Svante dessutom framför chaffisen. (Ja, vi har glömt allt vad Televinken och Anita lärt oss om trafiksäkerhet. 8-) )
Vid piren ligger en liten by där lokalbefolkningen bor, men den rymmer även några restauranger, ett par klädbutiker och några små affärer med livets nödtorft (tänk thailändsk ICA).
Hur charmigt och pittoreskt mycket än är, är vi trots allt glada för den nivå på boende vi har hemma i Sverige. Förvisso har de inga vintrar med snö här, men många hus är väldigt enkla.
Eftersom Koh Jum är en liten ö är havet och dess djur hela tiden närvarande. Därför blev valet enkelt att äta en middag helt inriktad på dessa läckerheter när vi upptäckte att priserna på restaurangerna i byn är lägre än på bunglowbyarnas restauranger. Tanten som lagade maten kom ut med en bricka med diverse råvaror och vi valde pilgrimsmusslor i sötsur sås, krabba i curry, räkor i oystersås och helgrillad snapper (svenskt namn?) med peppar och vitlök.
Mätta och belåtna rullade vi sedan hemåt med samma moppetaxi som vi kommit. För 50 kr tur och retur (ca 5 km enkel väg) väntade han i byn på oss medan vi först strosade runt och sedan åt. Ingen brådska här inte!
Thailändare kan sin matlagning, det bara är så! Njut!
SvaraRaderaVerkligen! Idag var vi tillbaka på samma ställe och körde favorit i repris på fisken och curryn. :-)
SvaraRadera