Hat Nai Thon

Vi valde att stanna några nätter på Phuket för att ge oss alla chansen att komma över tidsomställningen och för hitta in i någon form av vardag. Helt rätt beslut! Och Nai Thon är helt rätt ställe att göra det på. 

Vi fick nys detta stället via Vagabond, där det kallades "Phukets dolda hemlighet", eller nåt liknande med samma andemening. Efter ett par dygn här kan vi konstatera att Vagabond inte var helt fel ute. Nai Thon ligger på nordvästra Phuket och är en sömning liten håla (vilket i vår värld är en komplimang...). Byn ligger i en liten bukt som avgränsas av en liten udde i norr och en i söder. På sluttningarna upp på uddarna ligger stora fina villor som överblickar stranden där de andamanska vågorna sakta rullar in. 

Mellan uddarna går en ganska sparsamt trafikerad väg. Längs ena sidan av den cirka 2 km långa vägen ligger små restauranger, hotell, thai massage-ställen och allt annat som hör en thailändska turistort till. Men i miniatyrskala och kliniskt befriat från nattliv. Längs andra sidan av vägen ligger byns huvudattraktion; stranden. Och den är riktigt bra. Trots att det är högsäsong här nu är det förvånansvärt ödsligt på stranden. Det är gott om plats och det är sällan man hör andra röster

Sanden är ljust, ljust gul, mjuk och knirkar sådär behagligt när man går på den. Även barnens kriterier för bra sand är uppfyllda. Fråga bara Vidar om han tycker den smakar gott...

Det är tillräckligt långgrunt för att Svante och Algot ska klara sig själv oavsett om det är låg- eller högvatten. Svante på väg mot morgondoppet:

Vattnet är turkosblått, klart och så varmt att doppen tenderar att ta runt en timme...