Koh Jum - Första intrycken

Egentligen är det märkligt att Koh Jum, där vi är nu, fortfarande har såpass underutvecklad turism. Ön ligger ju så nära stora turistmetropoler som Krabi, Koh Lanta och Phi Phi-öarna. Man tar den relativt stora färjan från Krabi mot Koh Lanta och efter drygt halva sträckan eller efter drygt en timme, om man hellre vill mäta tid, stannar färjan ute till havs. Snabbt närmar sig en handfull longtailbåtar, de lägger sig längs med färjan, bagage och ett tiotal av passagerarna hivas överbord ner i longtailbåtarna (förhoppningsvis). Fem till tio minuter senare får man sand mellan tårna när man går upp på stranden och in mellan träden för att leta upp sin bungalow.

Egentligen är det märkligt att södra delen av Koh Jum, där vi bor nu, har minst antal ställen med bungalows (bortsett från allra längst i norr där ön kallas Koh Pu). Här är ju stranden bredast och är minst stening, det vill säga nästan inte stenig alls.

Vi tyckte att Koh Phayam var lugnt och sparsamt "turistifierat". Nu kan vi konstatera att Koh Jum är ytterligare några steg ner på "turistifikationsskalan". Kanske beror det på att den mer eller mindre enda attraktionen utöver den långa stranden med de sköna baden är solnedgången över Phi Phi. Den går å andra sidan inte av för hackor.

Vi bor på Woodland Lodges som drivs av Ray, en grånad engelsk gentleman i exil, och hans thailändska fru Sao. Stämningen här är familjär och det finns ett fåtal restauranger på gångavstånd. Det är tur det för Ray och Sao verkar, hur trevliga de än är, prisa ut sig i deras restaurang.

Förmiddagsbaden här är fantastiska. Stilla, klart och underbart varmt vatten. Vidar kan sitta hur länge som helst i vattenbrynet och fördriva tiden med att plaska, titta på stenar och annat som roar en ettåring. Svante & Algot roar sig på lite djupare vatten. På eftermiddagen har vinden vänt runt och vattnet blir lite oroligare, men är fortfarande det varmaste vi upplevt hittills.