Morgonstund har guld i mun

... hävdar iallafall vissa. Jag är själv i normalfallet inte en del av den skaran, men för tillfället finns det en 15-månaders kille som åtminstone delvis bestämmer agendan och då får man gilla läget. Imorse innebar det revelj vid 6.30, då han ställde sig upp i sängen och gallskrek. För att inte störa resten av familjen mer än nödvändigt lastade jag honom i selen och gick ner på stranden.

Där var det lugnt och stilla; ett par joggare, några som yogade och en rofylld stollhet vilade över alltihop. Vi tog en liten promenad i sakta mak, gungade lite och slog oss sedan ner på en solsäng för att se stranden vakna till liv.

Efter den obligatoriska pannkaks- och äggrörefrukosten med resten av familjen var det dags för min och Vidars vanliga förmiddagspromenad längs stranden; den som vi tar varje dag, även när vi klivit upp i vanlig tid. Vidar gillar selen och kag också, så det är ett bra sätt att tillbringa lite tid på. Min träningsmotivation i övrigt är dessutom obefintlig, så det är bra att det iallafall blir lite rörelse varje dag.

Tittut!

Ibland sjunger vi lite, ibland letar vi lite snäckor, ibland kollar vi efter krabbor men mest njuter vi bara av rörelsen och de vackra omgivningarna. Tänk om man varje dag fick njuta av promenader längs palmkantade stränder med turkosblått hav.