Våra små kompisar

Vi bor precis där djungeln slutar och stranden tar vid. Där tjock och frodig grönska blir varm och gyllene sand. Det är nåt speciellt med att lyssna på vågorna och djungelns ljud. Men det där med att bo mer eller mindre i djungeln har ju sina sidor. Vi är ju inte direkt ensamma för att uttrycka sig milt. Djungeln har nämligen en hel del permanenta invånare och ibland passar de på att göra hembesök. Som tur är lider vi (med nåt undantag) inte av några större fobier mot diverse kryp och andra djur. 

Den vanligaste besökaren är nog de små ödlorna. Dom finns överallt, hela tiden. Men man ser dem oftast bara när de rör sig. Däremot lämna de tydliga spår efter sig överallt. Ödlorna är ganska kul att titta på när man väl får syn på dem och de är ju helt harmlösa. De gör inte en fluga förnär... eller, jo, det gör dom ju faktiskt. Sen har vi de lite större ödlorna som pilar fram över sanden.

Jag är förste kryphanterare i familjen, men de långa tusenfotingarna (5-7 cm) börjar även min bättre hälft att förlika sig med. Men allt som oftast hör jag ett, i och för sig behärskat, rop: "Marcus, kom! Ta en sko med dig". Beväpnad med en flip-flop antar jag stridspostion mot en sex- eller åttabent motståndare. Sex ben betyder oftast skalbagge model stor, åtta spindel model ännu större. 

Häromkvällen när barnen skulle lägga sig tog en av de stora grabbarna sitt lakan och ut föll ett kryp. "Kom pappa, jag har skaldjur i sängen!" Föga förvånande var det varken en räka eller en krabba utan en större skalbagge. Jag är inte tillräckligt bekant med dessa krabater (ännu) för att kunna avgöra om det var en kackerlacka eller nån annan större släkting. Hur som helst gick skalbaggen segrande ur just den striden, eller "den sprang ut" som vi valde att formulera det.

Myror finns i alla tänkbara färger, storlekar och modeller från knappt synliga små svarta saker till gigantiska pissmyror. Just pissmyrorna är Vidar inte direkt kompis med efter att ha blivit biten (eller vad de nu gör) några gånger. När det händer har han en bestämt uppfattning om vad konsekvenserna bör bli. "Pappa ska skälla på myrorna! Myrorna får INTE bita Vidar!" Som ansvarskännande förälder gör jag givetvis som han vill. "Fy, dumma myra! Inte bita Vidar!" Då är genast allt förlåtet. 

Klockan 6 varje morgon har vi en groda som börjar kväka. Det låter som om den sitter under sängen, men mer troligt är just under vår bungalow. Vi har aldrig fått syn på den (ok, jag har aldrig gått upp klockan 6 för att leta upp den), vilket är synd då jag skulle vilja förklara att den väcker oss en timme för tidigt. 

Sen finns det naturligtvis en stor mängd flygande bekantskaper. Det är flugor i alla storlekar, mer eller mindre färgglada fjärilar, myggor som efterlämnar ett och annat kliande bett och en massa annat som jag inte ens vet vad det är. Kanske lika bra det.