På återseende, Na Dan

Vi återvänder aldrig eller mycket sällan till samma resmål. Generellt sett är vi av åsikten att det finns så många spännande ställen på det här klotet att upptäcka att det är slöseri att åka till samma ställe två gånger. Men när det gäller Na Dan är nog beredda att göra ett undantag. Här har vi nämligen hittat ett guldkorn som passar oss som handen i handsken. Här finns lugnet, stillheten, den öde stranden, de varma baden, den goda maten, de trevliga människorna. Ja, egentligen allt vi letar efter. 

Det enda negativa med Na Dan är att vår ankomst verkade sammanfalla med en invasion av bitska strandflugor. Efter några dagar avtog mängden flugor och vi lärde oss vart man inte skulle befinna sig och när man inte skulle vara där. När det var avklarat fick vi nöja oss med att slåss mot de vanliga myggen, men det är mer överkomligt.

Stället vi bor på heter Baanchaylay och vi trivs utmärkt. Vi har två bungalows nära stranden (om vi kommer hit igen ska vi be om nr 1&2, för då kommer vi säker 15 meter närmre havet) och de är små och enkla, men fräscha. Tanten som bossar här har ju varit ett stående inslag här på bloggen under namnet bungalowtanten. Idag är inget undantag och naturligtvis handlar det om mat. Igen. 

När bungalowtanten lagade Tom Ka Gai till oss häromdagen kokte hon ris som om det vore till ett helt kompani. Alltså blev det ris över och vad gör man med det? Jo, man gör mer mat till de där trevliga västerlänningarna som man inte begriper vad de säger! Så idag bjöds vi på en fantastiskt god Kao Pad Goong (med reservation för stavningen - jag är nämligen ännu sämre på thai än vad tanten är på engelska). Kao Pad Goong är för oss vanliga dödliga mer känt som "flied lice" eller stekt ris. Återigen en pyttipanna-variant, men nu med ris. Bungalowtanten hade som sig bör haft i ägg, lök och salladslök. Och för att fullborda det hela hade hon även i räkor. Mycket gott!

Hon var nog orolig för att det inte skulle räcka så hon slängde ihop en Tom Yam-soppa med stora fina räkor och till det ett gäng friterade räkor när hon ändå var igång. De Tom Yam-soppor jag tidigare smakat har varit hiskeligt starka, men det var inte denna. Istället påminde den mycket om Tom Ka Gai, men utan kokosmjölk. Så det blev alltså en riktig lyxmiddag för oss under vår sista kväll på Baanchaylay. För i morgon drar vi nämligen vidare och det är Koh Phangan som är nästa anhalt. 

Na Dan är vi trots det inte klara med för redan om en knapp månad är vi tillbaka, men då 3-4 km längre norrut. Återstår att se om det stället kan trumfa Baanchaylay. Och även därefter kan jag mycket väl tänka mig att vi kommer att återvända till Na Dan. Så bra är det nämligen här.