Lunchgäst

Det var de stora grabbarna som först upptäckte att vi fått en lunchgäst. Då kokmöjligheterna här är högst begränsade var det tur för oss att gästen tagit med egen mat. Gästen var tyst och försynt där den hängde i takskägget till vår bungalow, alldeles vid verandan. Inte nog med att den var försynt, den var riktigt kramgo också. Fråga bara geckoödlan den hade med sig.

Ormen hände där länge och väl. Kanske för att hängmöra geckoödlan lite? Hur som helst hann vi visa den för Hanaleis ägare. Hon blev mycket intresserad. Visst visste hon vilken sorts orm det är, men visste inte vad den heter på engelska. Hon hade sett såna flera gånger förut, men att få se en med sitt byte verkade väldigt ovanligt och flera i personalen har varit förbi för att ta sig en titt. Hon upprepade "not poisonous" fler gånger. Men att den inte är giftigt hade vi räknat ut för länge sedan. Hade den varit giftig hade den nämligen inte behövt lägga så mycket energi på att kväva ödlan. 

Just som jag satt och funderade på hur den lille ormen (kanske en knapp meter lång, men svårt att bedöma då den var som en enda knut kring ödlan) skulle lyckas få sig den stora ödlan tyckte ormen tydligen att ödlan var mör nog. Den släppte lite på sitt bastanta grepp och makade sig till rätta vid middagsbordet. Den öppnade sitt väldigt töjbara gap över ödlans huvud och sakta men säkert gled ödlan ner i en enda tugga.

Vi har inte riktigt lyckats bli kloka på vilken sorts orm det är, men troligen är det någon form av pytonorm. Utseende och utbredningsområde stämmer bra enligt Professor Google, men det finns hur många arter som helst. Jag har frågat alla engelsktalande jag stött på. Det närmsta jag kommit är "we call it green snake". Av nån anledning tror jag inte Linne' skulle vara helt nöjd med om det. 

Hur som helst måste man ju smälta maten lite när man ätit så stor måltid. Så vår gäst la sig helt sonika till rätta och tog sig en lur.