Ajajajaj...

Summerar man all tid vi tillbringat i tropiskt klimat blir det ganska många månader vid det här laget. Fortsätter man sen att summera alla myggbett, skavsår och andra småsår som vi fått under dessa månader så når man en ansenlig summa. Inga av dessa sår har någonsin blivit infekterade på det vis man hört är så lätt hänt i tropiskt klimat. Inte förrän nu. Och då passar jag på att ta två samtidigt. Jag menar att man måste ju se till att få valuta för sina sjukhusbesök. Två till priset av en helt enkelt.

Under de sista dagarna på Thansadet lyckades jag med konststycket att få ett sår på mellersta tån på vänsterfoten och att få ett myggbett strax under knät på höger ben. Båda blev ganska direkt infekterade och efter ett par tre dagars självbehandling med alkohol (utvärtes, inte invärtes!) gav jag upp och uppsökte mer kompetent personal. Nämligen en läkare.

Är det nåt medicinsk personal är bra på här så är det att behandla sårskador. Det har sin naturliga förklaring i att de fått öva en helsikes massa på alla idioter på motorcyklar  och mopeder. Det råder alltså ingen som helst brist på försöksobjekt.

Behandlingen följer standardprocedur 1A som vi även fick prova på under JordenResaRunt då Svante landade på nåt vasst och skar sig under foten. Steg ett är att  avlägsna alla onödiga skinnbitar och annat trams som finns i såret. Till trams räknas i mitt fall all infekterad vävnad. Jag behöver nog inte upplysa om att det inte är ett av de trevligare momenten i behandlingen. De unge läkaren som tog hand om mig hade såväl hårda nypor som vassa skalpeller och saxar i din arsenal. Därefter baddas såret med nån gul geggamoja som förmodligen hämtas från reaktorn i Tjernobyl. Det känns så i varje fall, eftersom det bränner ordentligt. Till sist lägger de på nån platta med antibakteriella egenskaper och avslutar med ett ordentligt bandage. Man betalar och får ett gäng piller att knapra på (antibiotika) och stränga förmaningar om komma tillbaka nästa dag.

När man kommer tillbaka nästa dag öppnar de upp bandagen och börjar om från början. Mer städning av såret och mer gul gegga. Om allt går som det är tänkt får skalpeller och saxar stanna i sina sterila förpackningar och de nöjer sig med den gula geggan. Efter några dagar av daglig rengöring och bandagering fasas den gula geggan ut och till sist har man ny fin hud som är slät som en barnarumpa.

För mig tog det 9 dagar innan såren var läkta  och det är inte så mycket att orda om. Det största problemet utöver smärtan i början och att jag behövt lägga 1-1,5 h varje dag på sjukhusbesök är att jag inte kunnat bada. Det är ju liksom en av anledningarna att man åker hit. Men om det är det största problemet, så har man det ju ganska bra. Nu återstår bara att vässa argumenten mot försäkringsbolaget...