Sanddynerna känns minst sagt malplacerade där de ligger strax nedanför Klippiga Bergens snöklädda toppar. Väldigt långt ifrån havet är det också. Men tydligen är vindförhållandena sådana att sanden blåser hit och sen stannar här. Och så har det varit länge, de tror i 440 000 år, så det har hunnit blåsa hit en hel del sand.
När man ser sanddynerna från avstånd verkar de inte så stora. Fel! Det beror på att man jämför dynerna med bergen på över 4000 meter som tornar upp strax bakom. När man kommer närmre inser man att sanddynerna är gigantiska. Upp mot 230 meter högt sträcker sig de böljande och eleganta dynerna.
Den kvarvarande känslan när vi åker härifrån är en känsla av förundran. Förundran över naturens förmåga. Förmågan att skapa ett berg av sand mitt ute i ingenstans. Och då är sanden i de synliga dynerna bara drygt 10 % av all sand som finns här. Resten finns djupt ner under marken och runt dynerna, men där är den täckt av vegetation. Märkligt!
Oops, det var mycket sand på en gång det. Hansbuktens vidsträckta sandstränder ter sig ynkliga. Märkligt att det inte gjorts business på sanden??
SvaraRaderaFrågan är bara vilken business. Sand är inte direkt en bristvara i den delen av världen...
Radera