onsdag 24 juni 2015

Round n' round, up n' down we go

I morse hade vi ett tufft beslut att fatta. Titta ut på himlen, titta på väderprognosen, fundera, titta på himlen igen, titta på väderprognosen. Hrm, risk för åskstormar. Ska vi åka till nöjesparken idag, eller inte? Hrm...

Det slutade med att vi äntrade World of Fun när grindarna öppnade. Är man i USA måste man ju gå på nöjespark för att åka berg- och dalbanor och karuseller. World of Fun har allt detta. Vi började med lite lugna attraktioner så att vi skulle bli varma i kläderna. Och så radiobilar så klart. De var helt klart populärast hos den yngre generationen. Efterhand stegrades nivån och det blev en del avancerade bergbanor och annat nervkittlande.


Vi trodde länge att vi skulle klara oss ifrån regnet. Men icke. Fram på eftermiddagen var det som om nån släckte ljuset. Snart blixtrade och åskande det. Vi tog sikte mot första bästa bästa hus, eller snarare första bästa tak. Det råkade vara en butik med Snobbengrejor. Väl inne visade det sig att Snobben och hans vänner skulle ha party. Till Vidars lika stora glädje som förskräckelse. Ögonen höll på att hoppa ur huvudet på honom. Att göra high-five med dem gick efter viss tvekan, men kramas var alldeles för läskigt. Men storebrorsorna bangade inte.


Efter regnet tog vi rond två med karusellerna. Men det blev lite avslaget, då det fortfarande kom några regnstänk, saker var blöta och en hel del attraktioner var stängda. Men radiobilarna var inte stängda och de stora grabbarna körde åk, på åk, på åk, på åk. De hade nog kört ännu om vi inte tvingat dem därifrån och i säng.


Som nöjespark var World of Fun helt OK. Det var ordning och reda, men inte så vackert som till exempel på Liseberg. Det fanns gott om attraktioner på olika nivåer. Vädret skrämde nog bort en hel del besökare  för det var nästa inga köer nånstans. Och tur var det för de var väldigt omständliga med att få folk på och av attraktionerna och att sen starta åken tog en smärre evighet. 

Utan att nämna namn kan vi till sist lugnt konstatera att mesen bland bergbanor och karusell återfanns i den äldre generationen. Den med minst hår.

1 kommentar:

  1. Jag har inte åkt så många berg- och dalbaneåk på många år! Jättekul, men det kittlade aningen värre i magen nu än för 20 år sen. Tur att man har barn som håller en ung! ;-)

    SvaraRadera