Spilsh, splash we were takin' a bath

Igår åkte vi karuseller på World of Fun och idag fortsatte vi i samma anda. Fast blötare. Vattenpark! Det fanns några att välja på och vårt val föll på Adventure Oasis Park. Där fanns tre ordentliga vattenrutschkanor för större barn och vuxna med barnasinnet kvar, ett stort lekland för mindre barn, en lång ström som man kunde glida runt i och några mindre bassänger. Kort sagt det mesta man behöver för en lyckad dag. 

Det var egentligen bara två problem. För de första hade de monterat en hink av gigantisk modell fem meter upp i luften i mitten av leklandet. I hinken pumpades massvis av vatten och cirka var femte minut, när den var full, tippade hinken. Ungefär en och en halv kubikmeter vatten kom dånande ner över allt och alla. Ganska kul för vuxna och större barn. Mindre kul för dem som leklandet i övrigt var designat för; små barn. De for nämligen som vantar när vattnet kom forsande.

Det andra problemet var lite överraskande den enorma ansamlingen badvakter. Missförstå mig inte nu, det är givetvis väldigt bra att det finns badvakter. Alla dessa badvakter var utrustade med en visselpipa, men där stannar alla likheter med Baywatch. Istället verkade det som att det viktigaste kriteriet för att bli anställd som badvakt var en ofantlig lungvolym. Det är nämligen ett måste för att orka blåsa så mycket i visselpiporna. Alltid var det nån som gjorde något fel. Många av reglerna var direkt korkade och badvakternas attityd högst otrevlig. 

Svante, Algot och jag började med att testa de tre större vattenrutschkanorna. Vi blev utskällda tre gånger var på tre åk. Get off!! You can NOT do that! Lite oklart vad vi gjorde fel, men uppenbarligen hade man ungefär tre millisekunder på sig att ta sig upp från bassängen när man väl kommit ner. Det räckte tydligen inte att gå åt sidan, utan helst skulle man teleportera sig ut från anläggningen. De lät inte nästa åkare påbörja sitt åk innan man var halvvägs till omklädningsrummet. Idioti! Efter tre åk ville Svante och Algot inte åka mer där. Jag förstod dem. 

Det var i princip samma inställning vid leklandet, men något snällare attityd. De hade väl märkt att det inte gick att bete sig hur som helst mot fyraåringar när föräldrarna var ett par meter bort. Men även här fanns idiotiska regler. Ett exempel; det fanns flera mindre hinkar (ca 25 l) som tömdes över de badande när de blev fulla. Tömde man dem över sig själv i förtid när de var halvfulla fick man en utskällning. Lite svårt att förstå då de töms lite senare när de är fulla och ännu svårare att förstå då man tänker på giganthinken. Ett annat exempel är att Vidar inte fick ha sina flytpuffar, förmodligen för att de är helt livsfarliga. Det var flytväst eller inget som gällde. Föräldrarna är uppenbarligen inte kompetenta nog att avgöra vilket flythjälpmedel deras barn behöver.

Jag är inte dummare än att jag förstår varför de beter sig på detta korkade sätt. Nämligen risken för gigantiska stämningar om något skulle hända. Men det dödar glädjen med stället och det borde skrämma bort en hel del besökare. Men amerikanerna är väl vana. Är jag rädd.

Jag tycker skyltarna som satt var femte meter vid leklandet är ganska talande för hela vattenparken.

Alltså, är man tillräckligt gammal för att förstå och ha en uppfattning om hur djupt 6 tum är borde man rimligtvis också begripa det korkade i att dyka i 15 cm djupt vatten. Individen har inget eget ansvar utan den som tillhandahåller något (en simbassäng i detta fall) måste friskriva sig ifrån allt. Jag vet att systemet funkar så och jag vet varför, men det blir ju direkt löjligt.

Nu låter det som att vi hade en dålig dag. Det hade vi inte. Efter en timme och ett gäng utskällningar så hade vi lärt oss de flesta idiotiska regler. När vi väl följde reglerna och slapp de hatiska blickarna blev det riktigt kul. Speciellt för Svante och Algot som for rundor hela dagen.