Även här finns en shuttle bus. Perfekt! Mot ändhållplatsen; Bryce Point. Fortfarande ingen kanjon, utan tallar så långt ögat når. Alla barn och pinaler lyckligt av bussen, ser oss förvirrat omkring. Ok, där är ett staket - vi går dit. Vi inser omedelbart att vi kan sluta leta efter kanjonen.
Storslaget, mäktigt, hissnande. Den är mindre än Grand Canyon, men jag undrar om den inte är både mer dramatisk och ännu vackrare. Vi börjar vandra längs kanten och vyerna är enastående.
Efter ett par miles kommer vi till ett område med väldigt många av de karaktäristiska Hoodoos. Det är höga stenstoder som snö och regn karvat ut under årtusenden. Där tog vi en tur ner i kanjonen, in bland dessa Hoodoos. En fantastisk miljö, det kändes nästan lite surrealistiskt.
Efter cirka åtta kilometers vandring var vi färdiga, både bildligt och bokstavligt talat. Dagen efter körde vi lite längre in i Bryce och gick en annan vandring lite mindre dramatisk och lite mindre hissnande vyer, men ändå väl värt några timmar. På vägen tillbaka stannade vi på några utsiktspunkter för en sista titt innan vi drog vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar