Det verkar vara vete och majs som gäller här, men en hel del åkermark verkar ligga i träda. Men å andra sidan är mark ingen större bristvara. För att uttrycka sig milt. De har en hel del cirkulära åkrar här och det gjorde mig lite smått konfunderad till att börja med. En hel del odlingsbar mark går ju liksom till spillo på det sättet. Sen insåg jag anledning. Det är inte tillgången på odlingsbar mark som är gränssättande. Det är tillgången på vettigt bevattningssystem. Har man en brunn och låter en 200-250 meter lång arm med bevattningsmunsstycken rotera som visarna i en klocka så blir resultat en cirkulär åker.
När vi kör undviker vi om möjligt de stora motorvägarna (Interstate), utan kör gärna State Highways. Det går marginellt långsammare, men man får se oändligt mycket mer. Hålorna längs vägarna i Kansas kommer med ojämna mellanrum. De minsta består av några stora silos, en bensinstation, en kyrka och några slitna hus. Orterna med lite större självaktning har även en skola och en John Deere återförsäljare. De allra flesta har också en riktigt fin "park". Det är ett grönområde med bord, bänkar och toaletter. Och så brukar där finnas en riktigt stor och fin lekplats till barnens stora glädje.
Vi började vårt Wichita-besök på Mid-American All-Indian Center. Vi tänkte nämligen lära oss mer om prärieindianerna. Vilket fiasko. Sämre museum har jag nog aldrig varit på. Istället åkte vi till Old Cowtown Museum, som var mycket bättre. Man kan säga att det var Skansen goes Wild West. En liten stad uppbyggd som Wichita på 1880-talet med människor i tidstypiska kläder. Småtrevligt helt enkelt.
Nu när barnen somnat tänkte vi ta hjälp av professor Google för se vad vi ska hitta på i Wichita i morgon.
Antar att ni strukit High Chaparall och Big Bengt från semesterlistan de närmsta åren.
SvaraRaderaJa, det lockar inte direkt...
SvaraRadera//Marcus