Genom ett regnigt Europa rullar vi fram... sjöng Tomas Ledin. Det kunde handlat om oss på vår väg ner genom Tyskland. Det nämligen fullkomligt vräkte ner.
Jag skrev i ett tidigare inlägg om att köra med barn. Då tänkte jag inte på en 8 månader gammal pojke som har tandsprickning och därmed feber och ont i munnen. Vidar var alltså kort sagt inte på sitt soligaste humör. Trots vädret, de vanligt tyska vägarbetena och Vidars tänder lyckades vi tas oss ca 85 mil och en färjepassage utan större missöden under första dagen av vår roadtrip.
Den 13 juli 2014 var en stor dag i Tyskland. VM-final. Tyskland - Argentina. Vi hade hunnit ner till Bad Bruckenau, en liten håla strax söder om Fulda, och tagit in på ett hotell så extremt tyskt att de till och med hade heltäckningsmattor på väggarna. Alltså såg jag finalen där med dem. I en liten ölstuga. Fem grånade tyska gentlemän och så jag. Det räckte för att ölstugan skulle vara full. Där såg vi matchen tillsammans, diskuterade domslut och det tyska lagets styrkor och svagheter så långt min skröpliga skoltyska räckte. Under förlängningen var stämningen lika tät som cigarettröken och ölångorna i ölstugan. Sämre sätt att titta på VM-finalen kan ju tänka sig. Speciellt när det slutade som det slutade.
|
| Denna supporter kedjerökte hela matchen och vid de tillfälle han inte hade en cigarett i munnen hade han en ölsejdel där istället. Men så hade han också en röst som får Sven Wollter att låta som en kastratsångare |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar