46,2 km/h

60 mil av italienska vägar, en familj, en bil. Hur svårt kan det egentligen bli? Tja, ungefär 13 timmar av vedermödor.  Och det blir en snitthastighet på, just det, 46,2 km/h.

Som vanligt började vi vår kördag tidigt. 07:30 var allt och alla packade och vi satte av söderut. Redan där blev det fel. Taskig kartläsning kostade oss en omväg över branta bergspass och ett antal onödiga minuter. När vi väl kom tillbaka till något så när civiliserade trakter insåg vi att de flesta andra i Dolomiterna också tyckte att det var en bra dag att rasta sina fordon. Speciellt bussar, traktorer och andra långsamtgående fordon med gubbar med keps bakom ratten. Minuterna formligen försvann.

Söder om Bolzano. Äntligen motorväg! Nähä. Vägarbete och kö. Norr om Verona lossnade det och så rullade det på friskt ett tag. Bologna. Kö igen. Vad har nu hänt? 45-60 min fick vi svaret. Två polisbilar och en annan bil stod parkerade bredvid motorvägen. Bredvid motorvägen! Vi stod alltså i kö en knappt timme för att folk saktade ner för att titta på parkerade polisbilar. Idioter! 

Nåja, efter Rimini avtog trafiken markant och vi närmade oss Numana i raskt takt. Nähä, då var det dags igen. Autostrada incidente varnade skyltarna och angav samtidigt 67 minuter körtid för de närmsta kilometerna. Nästan helt stopp alltså. Det vanliga svåra beslutet; stanna på motorvägen eller köra småvägar? Vi valde småvägarna. Fel beslut! Alla andra som gjorde samma val samt alla som skulle hem från stranden såg till att vägarna korkade igen helt.

Klockan 20:30 var vi äntligen framme med tre barn på gott humör och två föräldrar med betydligt högre irritationsgrad.

46,2 km/h. Nästa gång kör vi Vespa.