Reflektioner i sanden

Efter några intensiva dagar i Washington kände vi att en "mellandag" var vad vi behövde. Det tog vi på stranden i Elk Neck State Park strax norr om Baltimore och strax söder om Philadelphia. Det var riktigt skönt att slappa i sanden i hettan samtidigt som Atlanten sakta rullade in bredvid oss. När man ligger sysslolös med sand mellan tårna är det lätt, efter knappt tre månader här, att börja reflektera över USA som land. Politiskt till exempel.

Vi underviker kategoriskt att diskutera politik med de amerikaner vi stöter på, speciellt när vi var i sydstaterna. Såna diskussioner kan nämligen sällan utmynna i nåt konstruktivt. Men politiken är trots det alltid runt oss. Dels i det vi dagligen ser, men framförallt under våra frukostar. Ehh... vad menar han nu? Jo, under frukosten rullar nämligen morgonshowerna på tv:n och de handlar mest hela tiden om vem som ska fightas som posten i ovala rummet. Kandidaterna utses genom primärval först i början av 2016, men redan nu är det bra drag i vissa av kampanjerna. För Demokraterna verkade det var Hilary Clinton som gäller, för det pratas inte om någon annan (kan också bero på att det mest är Fox News som sänds). När det gäller Republikanerna är det en annan femma. Det är ett helt koppel kandidater men i media är det framförallt två som syns och hörs. Den förste är från en familj av sann politikerelit; Jeb Bush. Son till en president vid namn George och lillebror till en annan president vid namn George. 

Överlägset mest mediautrymme får dock den hårfagre (nåja) multimiljardären Donald Trump. Han verkar dessutom ligga ganska bra till i opinionsmätningarna just nu trots, eller kanske tack vare, alla sina många märkliga uttalanden. Allt som oftast tror man inte sina öron när han uttalar sig. Det bästa liknelsen med svenska förhållanden som jag kan komma på är när Bert Karlsson och hans Ny Demokrati var som sämst.

Som sagt är den kanal som sänds flitigast här Fox News. Vinklat är bara förnamnet alltså. Den typen av nyhetsrapportering skulle aldrig accepterats i Sverige. Frågan är om de som tittar inser hur hårt vinklat det är. I många fall är jag rädd för att så inte är fallet.

Hur som helst kommer det bli spännande att se vilka kandidaterna blir och sedan själva holmgången fram till november nästa år, då det hela avgörs.

När politiken omvandlas till vardagligt amerikanskt liv (eller om det är tvärtom) finns det företeelser och attityder som för en europé och svensk känns lite märkliga. Några exempel:

Vapen. Amerikanerna älskar sina skjutvapen. Det finns vapenaffärer överallt längs vägarna. I vissa stater kan man till och med köpa vapen på Walmart. Det finns kurser i hur man bär dolda vapen. Det finns tv-kanaler som i princip inte visar något annat än vapen (möjligtvis med fokus på jakt). Och så är man förvånad över att så många människor helt oprovocerat skjuts ihjäl. Konstigt. Vapenförespråkarnas motargument är att om offren också hade haft vapen hade de skjutit ner mördaren innan han hunnit skjuta nån, eller i varje fall inte så många. Tja, jag låter nog det resonemanget tala för sig själv.

Religion. Det finns kyrkor överallt, speciellt tydligt är det ute på landsbygden. Finns det en by, så finns det en kyrka. Minst. Och religösa inslag dyker upp i tv och på skyltar mest hela tiden. Sen tror jag inte nödvändigtvis att genomsnittsamerikanen är så väldigt troende, men kyrkan spelar helt klart en mycket större roll här. Inte minst socialt.

Bilen. Det amerikanska samhället är helt byggt kring bilen. Det mesta finns som drive-in, vägarna breda, parkeringsplatserna stora och mångtaliga. Bilen ska helst vara stor som en mindre stridsvagn. När skulle hyra bil och bara ville ha en med fyra cylindrar tittade dom på oss som om vi var helt dumma i huvudet. Vägsystemen är på sina håll helt sanslösa, speciellt vid större städer. 6-7 filer är vardagsmat och det är broar kors och tvärs överallt, så ibland känns de som att man kör i en tredimensionell labyrint.

Militären. Amerikanerna är stolta över sin vapenmakt och sina krigsveteraner. Även om jag inte tror att veteranerna har det så lätt alla gånger. De blir ofta slagträn i den politiska debatten, när kandidater försöker visa att de minsann gör mer för veteranerna än vad motkandidaten gör. Även nuvarande soldater är man stolta över. Man ser ofta klistermärken av typen "My son is in the navy" på bilar, under offentliga tal och sportarrangemang hedrar man på olika sätt "those in service". USA har, som jag varit inne på tidigare, en väldigt krigiskt historia och det fullkomligt kryllar av diverse monument, minnesmärken och gator uppkallade till minne av krig och slag.

Patriotismen. Den patriotism som finns här skulle göra vilken svensk som helst generad och sedan direkt bli beskylld som främlingsfientlig (vilket är fel på sitt sätt). Vid mer eller mindre varje offentlig framträdande kommer något om hur fantastiskt USA är, ofta i samma mening som militären nämns. Det är flaggor precis överallt, och dom är stora. Speciellt i sydstaterna är det vanligt att ha flaggor fladdrande bak på sin rostiga pickup. Ofta två flaggor och inte sällan är den ena den gamla sydstatsflaggan.

Trots att mycket på denna sidan av pölen är likt det som finns i Sverige är väldigt mycket väldigt olikt. Det är ju också det som gör det så intressant att resa och uppleva andra kulturer.