Allting har ett slut

Jaha, då har den kommit och gått. Dagen som vi visste skulle komma, men som på nåt sätt alltid känts långt borta. Dagen som sätter punkt för vårt fantastiska äventyr. Dagen som är den sista dagen på JordenResaRunt. Det är drygt sex månader sedan vi traskade iväg i snöblasket där hemma. Väskorna är packade och allt som återstår nu är att ta sig till JFK och planet som ska ta oss hem till gamla Svedala.

Vi avslutade med en lugn dag och insöp New Yorks atmosfären i fulla drag. En promenad över Brooklyn Bridge gjorde att vi kunde pränta in New Yorks skyline i minnet och spara till en regnig novemberdag. 

Sen avslutade vi med en "finlunch" för att avtacka JordenResaRunt med stil. Och för att få en försmak av vad som väntar där hemma tog vi en kopp kaffe på svenskägda caféet Fika.

Jag tänker inte ens försöka sammanfatta våra sex månader runt klotet. Det låter sig helt enkelt inte göras. Allra minst i ett litet kort blogginlägg. Allt jag kan säga är att det har varit helt fantastiskt och till och med bättre än vad vi vågade drömma om. Vi är så tacksamma över allt vi har fått se och uppleva. Detta är en sån sak som vi kommer sitta på "hemmet" och drömma oss tillbaka till.

Hur känns det då när vi bara har några tråkiga timmars flygresa kvar av vårt stora äventyr. Tja, det är en blandad kompott av tankar och känslor. Visst finns det många bra saker med att komma hem. Träffa nära och kära, så klart. Äta ordentlig hemlagad mat och dricka ordentligt kaffe för att nämna några. 

Men samtidigt känns det lite vemodigt. JordenResaRunt har varit en ständig följeslagare i våra tankar de senaste knappa två åren (egentligen de senaste sju åren men då inte lika intensivt). Och de senaste halvåret har det varit vårt liv. Det är inte utan att det känns lite tomt. Nästan sorgligt.

När man åker hem är det alltid skönt att känna sig "klar" med ett resmål. Och det gör vi nu. Vi känner oss klara med USA för denna gång, men vi kommer säkerligen att återvända. Det finns ännu mycket kvar att se och göra. Men att vi känner oss "klara" gör att avfärden känns helt ok. Men om någon på JFK erbjudit oss att åka några månader till Afrika, Sydamerika eller kanske tillbaka till Asien (och vi kunde strunta i alla praktikaliteter hemmavid), så vet i tusan om vi inte bokat om flighten. För det här med att resa, se världen, uppleva nya saker, lära sig mer om vår planet och människorna som bor på den är det häftigaste som finns.